Massmördare och flicka ( Prs)

- Då får du ta dig förbi mig först, sa mamma och ställde sig med armarna i kors.
Jag granskade tyst mannen och kollade sen honom i ögonen med en rädd blick.

-Ja, för mig spelar det ingen roll vem som går först, sade jag och drog upp yxan.

Jag kollade på min mamma.
- Mamma nej, sa jag tyst och kollade på mannen.
- Snälla jag ber dig, sa jag.

Jag lät yxan falla och den träffade hennes hals som hamnade på trekvart. Barnen såg vettskrämda ut, och det hade de anledning att göra, för deras blod skulle få flyta.

Jag skrek till och kastade mig fram mot mamma.
- Snälla jag ber dig låt mina bröder vara, grät jag och kollade bedjande på mannen.

Jag höjde yxan igen för att se hur hon lemlästades. Samtidigt kastade flickan sig framåt, men hon föll til golvet av en hård spark i ansiktet.

Jag skrek till av smärta och höll händerna för ansiktet.

Jag sparkade flickan en gång till. Hon kunde få ligga där, henne skulle jag ta itu med sedan. Istället fortsatte jag fram till hennes småbröder. Den yngre var runt tio och den äldre var kanske femton.

Jag skrek till av smärta.
- Nej snälla jag ber dig inte mina bröder, grät jag och grepp tag i mannens ben.

Flickans hand skakade jag av mig lätt och istället ställde jag mig på den.