Haceee som inte är övernaturligt.

Jag börjar gå ut från sjukhuset medan jag jag gömmer mig bakom ett par solglasögon och en hatt. Utan paparazzis hade det känts lite bättre nu. Eller mindre värre i alla fall. När jag kommer ut ser jag Louis bil som jag börjar gå mot, utan att svara på frågor från fans. De behöver inte få veta att jag har dödat mina egna barn. Jag trycker milt bort folk så att jag kan ta mig in i bilen.

Ganska snabbt kommer en läkare in, och jag ber om smärtstillande. Jag får det ganska snabbt, som piller, och läkaren går ut igen. Hon lämnar tabletterna på ett bord vid andra sidan rummet, men när jag försöker resa mig upp för att ta det faller jag tillbaka i sängen igen. Jag suckar, det gör för ont för att gå än. Jag biter i min läpp och fler tårar faller ner från mina ögon, nerför min kind och fastnar i sjukhuskappan jag har fått på mig. Jag vill ha Harry, jag behöver att han kramar mig ...

När jag satt mig ner kör Louis iväg direkt.
"Jag behöver komma hem." Mumlar jag och ser ner i mina händer. "Till min mamma och Gemma."
"Det går inte exakt just nu. Dessutom, var är Grace ens?" Frågar Louis och kastar en kort blick på mig.
"Kvar på sjukhuset ... Ett tag." svarar jag, och tänker att jag väl får berätta allt sen när han inte kör.

Jag biter hårt i min läpp, det finns lättare sätt att dö på när jag kommer ut härifrån. Jag suckar och sluter mina blöta ögon, och försöker sova, och ta bort smärtan. Imorgon kanske jag får tag på tabletterna, och då kan jag få dö ... Och annars kommer jag ut härifrån och då går det också. Men då måste jag få tiden att gå snabbt, och det funkar att sova.

Louis kör tills vi stannar utanför något stort hus, som jag känner igen som hans hus lite utanför New York. Jag går ur bilen långsamt tillsammans med honom.
"Eleanor och Niall är också här." Säger han och går till dörren. Jag blir lite upprörd över att Niall är här. Jag vet att han bara bryr sig om Grace, han hatar mig. Snart hatar han mig nog ännu mer.

Jag somnar, och drömmer om Harry. Som jag bara vill ha. Men han vill inte ha mig. Varför var jag tvungen att dricka? Om jag inte hade gjort det skulle detta inte hänt... Om vi aldrig hade tagit testet skulle allt vara normalt och jag skulle inte behöva känna mig såhär.

Vi går in till huset, och jag ignorerar Eleanor och Niall. Jag går direkt förbi till något sovrum där jag stänger dörren efter mig. Jag lägger mig ner i sängen, på sidan och börjar gråta ner i en kudde. Just nu vill jag bara vara själv. Louis kanske får komma in senare.

I drömmen ska allt vara perfekt också, såklart. Darcy och Brayden föds och mår bra, och Harry och jag har en familj tillsammans. Men det kommer aldrig hända. Det vet jag nu, att det aldrig skulle funka iallafall. Vad som än hade hänt skulle han ändå hata mig, förr eller senare.

Jag hör att dörren öppnas litegrann, och någon suckar.
"Jag vill veta hur Grace mår. Det är min flickvän." Såklart, Niall. Jag trycker kudden mer i mitt ansikte.
"Om du vill vara en bra pojkvän åt henne borde du åka dit och se själv hur hon mår, och inte fråga hennes äckliga ex" fräser jag åt Niall.

(Mitt hjärta.)

Jag vaknar efter ett inte långt tag, och smärtan i kroppen börjar komma tillbaka igen. Jag trycker på en knapp som gör att en sjuksköterska kommer in och ger mig medicinen. Jag ber henne att lägga burken bredvid mig, men hon har det fortfarande på andra sidan rummet, för att jag inte vet hur man ska ta dom rätt. Jag suckar när hon har gått. Tack liksom, för att jag inte kan få slut på det här. Jag måste få slut på det innan jag dör inombords först. Fast det kanske jag redan har gjort ...