Sanna och Tilde (PRS)

Jag tar snabbt för mig av maten som finns på bordet. Den är lika god som vanligt.

Egentligen är jag inte jättehungrig, men jag äter naturligtvis alldeles för mycket, ändå. Hur kan man göra annat, på en festmåltid på Hogwarts?
Jag hade i alla fall aldrig lyckats med att inte äta så mycket att jag trott att jag skulle explodera, inte på en festmåltid.

När jag väl har ätit så mycket jag orkar ser jag bort mot Nicholas och går snabbt ditt. Jag ger honom en puss på kinden och lutar mig mot hans axel. Jag ser på dem små förstaårseleverna som han sitter och pratar med.
"Nicholas, är inte hon en Gryffindorare?" Frågar en liten flicka.
"Jo, men ni vet att en Slytherin och en Gryffindor kan fortfarande bli kära.." Säger Nicholas lungt.
"Men.. Blir inte dina föräldrar arga?" Frågar hon.
"Nej, Carly. Dem gillar henne" säger han.
"Mina föräldrar skulle bli arga!" Säger en ganska dryg kille.

Jag vänder mig mot Sophie, kanske min bästa vän - kanske av anledningen att jag inte tycker om att rangordna mina vänner - och betraktar henne. Hon brukar alltid se så glad ut när hon kommit tillbaka till Hogwarts.
Nu ser hon ut som om hon precis haft dubbeltimme i spådomskonst med Slytherin-eleverna - vilket var illa.
"Är du okej?" undrar jag nu.
Sophie rycker till och tittar upp på mig. Hon tvingar ett leende till sina läppar när hon nickar,
Inte alls övertygad återvänder jag till min konversation med några andra elever. Jag skulle fråga henne om det senare - kanske ville hon bara inte prata om det i ett rum fullt av andra människor, vilket var förståeligt.

"Men mina föräldrar är inte dina!" säger Nicholas lite irriterat.
"Det där var onödigt sagt Tommy!" säger Clary och slår till honom på armen.
Jag skrattar lite innan jag säger något.
"Så vad har ni gjort på sommarlovet då?" frågar jag.
"Vi har bara sovit... Eller i alla fall jag!" säger Tommy.
"Clary hjälpte mamma i butiken!".

När alla har ätit klart, är det dags för rektorns tal. Det var aldrig särskilt roligt, men det var inte olidligt heller. Jag har ju naturligtvis behövt genomlida talet fyra, snart fem, gånger nu, och jag visste i stora drag vad hon skulle säga.
Men, det var okej.

När all mart är borta från borden ställer sig vår rektor upp, redo för det inte så populära talet. Det är samma tal varje år och man kan det nästan utan till.

Hon gick igenom reglerna och pratade till förstaårseleverna, och med ett sista välkomnande av oss alla lät hon oss ställa oss upp. Som vanligt ledde prefekterna förstaårseleverna till deras uppehållsrum, men jag och Sarah gick i förväg.
Sophie hade blivit prefekt, så hon vinkade av mig medan hon försökte samla ihop förstaårseleverna, tillsammans med den andra nya prefekten.

Jag går snabbt till Gryffindorbordet igen. Jag ser en sista gång på Nicholas. Han är prefekt och måste ta hand om dem små. Jag skrattar för mig själv när jag ser honom nästan jaga dem små barnen.

"Vad är större än Gud, värre än djävulen, de rika vill inte ha det, de fattiga har det, och om du dricker det dör du?" frågade den melodiska rösten när Sarah och jag hade gått uppför spiraltrappan som ledde till Ravenclaws uppehållsrum.
Vi mötte varandras blickar en sekund innan jag svarade på gåtan; "Ingenting", och vi släpptes in.