Marodörernas tid

Talet Dumbledore håller är väl vad det brukar göra, inget intressant och Nike lyssnar med ett halvt öra, hon hade hört det förr.
Då maten är på faten och Freja tilltalar henne väcks Nike upp ur sina tankar. Hon hade lätt för att försvinna och kunde ofta spendera flera timmar med detta då hon hade något ointressant och inte så nödvändigt att göra.
Så som att äta, eller göra något utöver lektioner, läxor och extra timmar i biblioteket.
Nike ser på Freja och sedan på maten.
"Kanske på något nytt du inte skulle få i Sverige. Kan säga att den grillade kycklingen är god." ler hon och tar en. Nike flinar sedan till och skrattar lätt åt Freja.
"Blev du förvånad över hur maten dök upp? Minns hur förvånad jag blev över det. Fast då var allt nytt." sa hon och ryckte på axlarna. Vissa saker kunde än vara nya för henne, mugglarfödd som hon var.

"Kyckling låter bra", ler Freja och tar en bit kyckling. Och en bit av lite allt annat. Allt ser underbart gott ut. Det enda hon inte kan förstår är varför det ligger pepparmintskarameller bland maten.
"Britter", suckar hon på svenska och börjar äta. Det är lika ljuvligt gott som det såg ut att vara.
"Ja, något förvånad", skrattar hon som svar på Nikes fråga. "Du kommer nog få se mig chockad ganska många gånger den närmaste tiden, allt kommer vara nytt för mig"
Hon ler och känner hur förväntansfull hon är på att få börja sitt liv på Hogwarts. Just nu kände hon inget ånger över ha valt att läsa sitt sista år där.
"Jag förväntar mig att du ser till att jag inte gör bort mig allt för mycket", säger hon till Nike och pekar på henne med sin gaffel. Hon skrattar och tar en bit av kycklingen, som är precis lika god som Nike sagt.
"Så, berätta lite om vårt elevhem", ber Freja. "Vilka kommer bli mina nya klasskamrater? Berätta allt!"

Nike skrattar mjukt åt Freja och inser att denna termin eller ja, detta sista år kanske kunde bli kul. Kanske hon kunde umgås med Freja om Freja nu ville och hade tid. Sakta börjar Nike ta för sig av maten, konstigt upplivad av tanken.
Då Freja frågar om elevhemet sväljer Nike och börjar berätta.
"Godric Gryffindor är en av skolans fyra grundare. Han ville ha dem med mod." mumlade Nike fram, hennes leende försvann för någon sekund men hon fortsatte.
"Våra färger är rött och guld och vårt djur är lejonet. Detta är vårat elevhemsspöke, Nästan huvudlöse Nick." säger hon och pekar på ett av spökena i salen. Sedan börjar hon peka på eleverna för henne i de andra elevhemmen, eller ja de hon såg från sin plats. Sedan pekade hon ut dem i sin eget elevhem som alla hade lyssnat på dem och tar över för att presentera sig själva för Svensken som de sa.

Freja nickar intresserat åt det Nike berättar. Extra intresserat ser hon på spöket som pekas ut - Nästan Huvudlösa Nick. Hur kan man vara nästan huvudlös? Tänker hon förundrat. Fast i och för sig borde hon inte varit förvånad om man tänkte på några av de bisarra skadorna några av spökena på Valhall hade. Hon flinar åt minnet av Valdemar, ett extra livligt spöke som hade mött sitt tragiska slut när han försökt få en isbjörn att göra cirkustrick. Han saknade både en arm och en stor bit av sin mage. Trots att han blödigt till döds, hade det inte dämpat hans entusiasm för "livet".
Hon rycker sig ut från sina minnen och ser på Nike igen. Den andra flickan har nu börjat peka ut personer.
"Hej, trevligt att träffas", säger en tjej med långt rött hår och böjer sig fram för att skaka Frejas hand. "Jag heter Lily Evans. Varmt välkommen till Gryffindor". Tjejen har klargröna ögon och hennes raka näsa är överröst med små orangea fräknar. Leendet hon ger Freja är öppet och vänligt.
Freja tar hennes hand och skakar den. "Tack", ler hon.
"Hej", ler tjejen som sitter bredvid Lily och sträcker fram sin hand. "Marlene McKinnon". Hon har axellångt brunt hår och blå ögon och leendet hon ger Freja är rakt bakom hennes fylliga läppar.
"Och Mary Macdonald". Den sista tjejen som sitter med Lily och Marlene skakar Frejas hand och ger henne ett lika varmt och välkomnande leende. "Välkommen till Gryffindor. Vi kommer dela sovsal", säger Mary och pekar runt på henne, Lily, Marlene, Nike och Freja. Mary har askblont hår i en lång fläta som hänger fram över hennes vänstra axel och ögonen är ljust blå.
"Trevligt att träffas", ler Freja.

(Nu tog jag mig friheten att beskriva våra sovsalskamrater, hoppas det var ok? )

(Sorry att jag inte har svarat, har varken haft ork eller tid xD ♥ Men nu svarar jag Sedan visst är det okej att du gör det )

Det dröjer inte länge försen två killar kräver Frejas uppmärksamhet. Självfallet är det James och Sirius Hogwarts svar på Helan och Halvan. De två samt Remus och Peter utgör deras årskurs killgäng.
Både James och Sirius ler ett charmigt leende åt Freja innan de börjar med sina kvicka kommentarer och leenden mot Freja.
De andra tjejerna fnittrar förtjust och ser på dem med beundrande blickar och Nicke blir plötsligt väldigt upptagen med sin efterätt. Hon brukade bli obekväm i deras närvaro och de kommentarer hon aldrig hann med och svara på. Då trivdes hon mer med Reamus, de talade inte mycket samman. Men kunde sitta vid varandra med näsan i varsin bok medans de andra stojade om dem.

(Ingen fara, jag tycker bara det är så kul, så vill fortsätta på en gång! ♥)

Freja ser hur Nike plötsligt blir obekväm och vänder sig till sin efterrätt när fyra killar kommer och ställer sig runt dem.
"Sirius Black", säger en av killarna och gör en elegant bugning. Hans grå ögon glittrar okynnigt och han flinar lätt. När han rätar på sig igen drar han en hand genom sitt halvlånga svarta hår. Mary och Marlene fnissar, medan Lily bara himlar med ögonen.
"Välkommen till Hogwarts och Gryffindor", ler Sirius charmigt mot Freja. Han såg helt klart bra ut, men hon fick en känsla av att han var lite väl självupptagen.
"James Potter", presenterar sig den andra killen och bugar sig han med. Men han gör det på ett sådant sätt att det ser ut som om han driver med Sirius. Och det tycker tydligen även Sirius för han armbågar James i sidan när han rätar på sig. James bara flinar. Hans bruna ögon gömmer sig bakom ett par runda glasögon och hans svarta hår är rufsigt och står åt alla håll och kanter.
"God kväll, mina damer", säger han och vänder sig mot Lily, Marlene och Mary. "Jag måste säga att ni ser strålande ut". Mary och Marlene ler två strålande leenden tillbaka, men Lily ser demonstrativt åt ett annat håll. James leende bleknar lite när han ser det. Freja ger James och Lily en nyfiken blick. Någonting var på gång mellan dem.
"Välkommen till Hogwarts", säger den tredje killen och sträcker fram en hand. "Jag heter Remus Lupin". Freja skakar hans hand. Han ser betydligt mer sliten ut än James och Sirius, till och med det ljust bruna håret ser trött ut, men de grönblåa ögonen är vänliga.
"Hej", piper den sista killen nervöst.
"Och det här är Peter Pettigrew", säger Sirius och slänger en arm runt den korta runda pojkens axlar. Peter ser på Freja med runda ögon, som om en utbytesstudent är något lika exotiskt som en drake.
Remus vänder sig mot Nike. "Hej, Nike", säger han och ler.

Nike är ytterst obekväm och dämpad under hela presentationen, särskilt den med killarna. James och Sirius som knappt låtsas om henne, eller Peter som försöker vara dem till lags med beundrande blickar. Peter kunde hon fördra, han var bara osäker, men Sirius och James? Nej, de var självupptagna typer.
Efterrätten försvinner och Nike ska precis till att gå då hon stoppas av en röst som faktiskt hejar på henne.
"Hej Remus." ler Nike tillbaka med en helt annan, mycket mjukare röst. Hon studerar honom, han såg mycket slitnare år än innan sommaren och hon var orolig för hans hälsa. Inte för att de någonsin talat om något sådant, de talade mycket sällan, men Nike var ändå oroad. Han var den enda hon kunde kalla vän och hon brydde sig om honom. Hade det inte varit för att hennes far förbjöd ugglor och allt annat hade hon kontaktat honom.
Nike kastar en blick på Freja som fortfarande sitter ner. Men hon verkade fått nya vänner nu, det var så Nike såg det. För vem ville vara med henne då alla andra så öppet erbjöd hjälp och vänskap.
Remus ger henne en studerande blick, som han var lika oroad för henne som hon för honom. Men med henne var det väl bra, eller?

Freja ser i ögonvrån hur Nike reser sig upp. Hon vänder på huvudet och ser på Nikes rygg när hon börjar gå därifrån. Hon ser på de andra gryffindorarna runt henne igen. James och Sirius har börjat prata med tjejerna, och den lille runda som hon redan glömt vad han hette försökte desperat vara med i deras samtal. Bara Remus såg efter Nike med en något bekymrad rynka mellan sina ögonbryn.
Freja ser upp på Remus och möter hans blick. Remus ger henne ett litet leende och ser sedan bort mot Nike igen. Hon känner att hon redan gillar honom, han verkar vara väldigt trevligt.
De andra fortsätter att prata på snabbt på engelska och Freja känner att det kommer ta lite tid att vänja sig vid det. Hon gör ett snabbt beslut och reser sig upp. Remus ger henne ett godkännande leende och hon skyndar efter Nike.
"Hej igen", ler hon när hon kommer ikapp Nike.
"Du kan ju inte bara lämna mig, jag kommer ju vara helt vilse utan dig", säger hon skämtsamt och hoppas att Nike ska svara och inte bli sur för att hon hängt efter henne.
Freja inser att Nike kanske inte alls vill vara hennes vän och bara önskade att få vara själv. Kanske tycker hon att Freja bara är dryg...

Nike ler svagt mot Freja men är mer tacksam än så att flickan kommer efter henne.
"Trodde att de andra skulle......att du hellre ville.....att..." stammar Nike fram men kommer inte fram till något vettigt så hon håller tyst. Osäker på Freja och rädd att förlora henne till de andra att hon inte vågar lära känna henne för bra då Freja ändå ska överge henne.
"Såå...." börjar Nike och kommer inte på vad hon ska säga medans hon leder ut Freja ur sovsalen.
"Vad tycker du om Hogwarts såhär långt?" frågar hon med ett snett leende och visar henne upp för den stora marmortrappan.
"Vårt sällskapsrum ligger högst upp, de finns otaliga vägar dit och trapporna brukar röra på sig, men du lär dig." sa hon med ett litet flin då hon själv minns hur förvirrad hon var de första veckorna.

Freja andas lättat ut när Nike ler tillbaka istället för att ge henne en sur min. Hon ler glatt tillbaka.
Freja väljer att inte svara på Nike framstammande ord om att hon inte skulle vilja vara med henne. Det var ett problem för senare att ta tag i. Hon ville lära känna Nike först innan de pratade om sådant. Men hon hoppades verkligen att de skulle komma till den punkten.
"Det är fantastiskt!" utbrister Freja. Hon ser sig om i den stora entréhallen. De börjar gå upp för den breda marmortrappan. Hon stannade plötsligt när Nike sa det sista.
"Vänta sa du att trapporna rör på sig?"
"Jag kommer så gå vilse...", mumlade hon på svenska och började gå igen.