~Kärlek i en Flammande Bägare på Hogwarts~ [PRS]

Penelope skyndar efter Jade och nickar när hon pekar på en utav vagnarna. Efter att Jade hoppat upp hoppar hon själv upp och sätter sig bredvid henne, den andra sidan utav vagnen är tom men det förblir den inte länge nu när alla ska ta sig till Hogwarts. Efter ett par minuter hoppar tre tjejer från Gryffindor upp, de tisslar och tasslar om något som hade hänt under sommaren. Penelope tittar på Jade och himlar menande med ögonen.

Vagnen börjar långsamt att rulla, dragna utav Testraler. Detta är andra året som Penelope kan se varelserna som drar deras vagn. hon finner att de är magnifika, men förra året hade hon blivit lite rädd vid första mötet på grund utav deras lite otäcka och annorlunda utseende. Men Hagrid hade tagit med henne till flocken förra året och visat att de faktiskt är ganska försiktiga varelser.

Vagnen skumpar till och Penelope tar ett extra tag om väskan för att den inte ska trilla ner på vagnens golv eller ännu värre, hamna på backen nedanför vagnen. Hon slänger ett öga på Jade och himlar åter igen med ögonen, flickorna mitt emot fortsätter att tissla, tassla och viska. Penelope har aldrig förstått sig på sådana tjejer.

Jade ser hur Penelope himlar med ögonen åt de löjliga tjejerna från gryffindor och flinar brett till svar. Ytterligare en av anledningarna till att deras vänskap var så bra var för att ingen av dem var intresserade av samtal lika de som tjejerna i deras vagn nu förde. Varken Jade eller penelope var mycket för ytligt småprat.

Vagnen ryckte till ytterligare en gång och Jade höll tag i sätet för att inte tappa balansen helt. Hon suckade och tänkte längtansfullt på vad som väntade när de kom fram. Hon började bli hungrig. Ingen av dem hade lagt märke till damen med snacksvagnen på tåget, så det började bildas för mat. Och så skulle severus vara där. Snart skulle hon få se honom igen, vara i samma rum.

Hon rycktes upp ur sina tankar när vagnen bromsade in. De var framme. De båda flickorna väntade tills de andra lämnat vagnen innan de själva klev ur. Jade såg upp mot slottet vars uppenbarelse fortfarande kunde få henne att tappa andan av hänförelse.
"Hemma", mumlade hon och log när de började gå mot entrén.
"Åh vad skönt att vara framme", sade hon sedan högre och log mot Penelope.

Penelope krokar arm med Jade och ler glatt och uppspelt mot sin bästa vän medan de vandrar över stenbron mot entrédörren.
"Ja, äntligen hemma." svarar hon glatt och snabbar på sina steg lite. Slottet är så lockande och ljuset som skiner från alla dess fönster ger ett magnifikt sken omkring byggnaden. Lika magiskt och fantastiskt varje gång man kommer tillbaka... Tänker Penelope och ler nästan fånigt brett mot skolan, hon längtar så efter att få sätta igång med sina studier så snart det bara går.

Bron är fylld utav glada, och mindre glada, elever som vandrar mot skolan. Men man behöver inte trängas på något sätt. De vandrar tillsammans upp för de breda trapporna och vidare in i Stora Salen som är alldeles upptänd och surrar utav liv från alla elever och professorer som redan tagit sig in.
"Åh, va jag har längtat efter detta... Hemma." säger Penelope och vrider sitt huvud för att se på Jade, men Jade söker bara efter en sak i Stora Salen. Penelope ler mot sin vän och försöker snubblande dra med henne in i salen, mot Ravenclaws bord och deras vanliga platser.

Vart är han? Varför ser hon honom inte? Är han sjuk?
Jade börjar bli orolig och söker efter severus med blicken medan hon litar på att Penelope lotsar henne rätt mellan borden och elever som fyller stora salen. Plötsligt ser hhon hur en varelse lösgör sig från skuggorna bakom honnörsbordet och drar lättat efter andan innan ett lyckligt leende formar hennes anansikte. Ivrigt far hon över honom med blicken och känner hur det fladdrar i magen. Ögonen, utstrålningen, sättet han har sina armar korsade över bröstet.
Vad du är vacker, tänker hon och tvingar sig sedan att slita blicken från honom för att sätta sig ner. Penelope hade lett dem till deras vanliga platser, där de kunde ha full uppsikt över platsen där Severus satt.
"Åh, Pene", mumlar Jade och vänder åter blicken som var fylld av längtan mot Severus, "han är så vacker"

Äntligen var hon här igen, sommaren hade varit lång..

Penelope ser glatt på Jade som drömmande ser på Severus. Hon skakar smått undrande på huvudet, hon kan förstå varför Jade gillar professor Snape, men hon kommer aldrig att förstå hur hon kan göra det. Det är lite smått förvirrande för henne men Penelope har sen länge accepterat att hennes bästa vän har en obotlig förälskelse i den mörka professorn.

Penelope drar loss gummisnodden hon har om handleden och sätter snabbt upp sitt honungsblonda långa hår i en hög hästsvans. Salen har fyllts utav elever från år 2 till 7 och nu stängs de stora dörrarna längst bort i salen. Det surras och mumlas runt om dem i salen och Penelope erkänner för sig själv att hon känner sig helt hemma just nu.

Hon låter blicken glida över eleverna som sitter runt om i salen. När man kommer in i Stora salen har du Slytherins bord längst åt vänster, sedan är det Hufflepuffs bord, sedan Ravenclaws och längst ut till höger finns Gryffindors bord. Ingen vet om det stämemr egentligen men det sägs att borden är placerade så för att skilja Slytherin och Gryffindor åt. Som Eric sa en gång till Penelope när det skulle hållas en hemlig fest i ett utav de gamla övergivna växthusen på bakgåren, "vi gillar Hufflepuffs så vi säger nog till dem, Hufflepuffs gillar Ravenclaw så de säger förmodligen till er och ni gillar ju Gryffindor så ni säger väl till dem.". Penelope kan inte säga att den ordningen är hundra procent tät men den stämmer ganska bra.

Penelopes blick glider vidare över Hufflepuffs bord medan eleverna börjar lugna ner sig. Hennes blick fastnar i ett par mörkbruna ögon. Efter en sekund som känns som en hel minut vrider hon bort blicken och ser generat ner på sin tomma tallrik och ett litet ofrivilligt leende sprider sig på hennes läppar.

Jade ser drömmande på professor Snape och försöker ignorera känslan av att hennes kärlek är för evigt dömd att var olycklig. Hon vill så gärna att han ska lägga märke till honom, att han ska känna av hennes närvaro på samma sätt som hon känner av hans. Men hon tvivlade helt ärligt på att han ens visste vad hon hette, och än mindre kunde peka ut henne ur gruppen med elever från ravenclaw. Leendet försvann och hon slet blicken från mannen som bistert tittade ut över salen och stirrade istället ner på sin tomma tallrik. Hennes matlust hade försvunnit och hon började pilla med en lock av sitt hår bara för att ha någonstans att göra av händerna. Hon väcktes upp ur sina funderingar när det hördes ett harklade från rektorn. Oengagerat vände hon blicken mot honnörsbordet igen.

Penelope ser upp från sin tallrik samtidigt som Jade gör det vid hennes sida. Dumbledore har stigit fram och väntar nu på att hela salen ska falla in i tystnad. Hon ser hur Jade pillar med en utav sina lockar, så som hon alltid gör när hon måste ha något att göra med händerna. Penelope suckar lite, gissande att det är på grund utav professor Snape. Men Penelope hinner inte fundera på hur hon ska kunna hjälpa sin vän.
"Välkomna till ännu ett år på Hogwarts, vi ska nu inleda sorteringen utav våra nya elever." säger Dumbledore och viker sina händer mot de stora dörrarna som öppnas. In kommer professor McGonagall med en hel skock av små elvaåringar efter sig. Jag kan inte fatta att vi varit så små... Tänker Penelope och ser på nykomlingarna med skrämda och upprymda ansikten.

McGonagall stannar längst fram efter att hon bestigit de tre trappstegen. Eleverna samlas nervöst nedanför henne. Hon börjar tala när salen lugnat ner sig igen.
"Efter att jag kallar ert namn stiger ni upp, sätter er på pallen och jag placerar hatten på ert huvud. Ni kommer då att sorteras in i de olika elevhemmen." säger McGonagall och lyfter hatten från pallen medan hon börjar läsa på pergamentet hon håller i.
"Marjorie Gold." En liten flicka stiger upp och placeras in i Hufflepuff,
"Elijah Cornwell" En pojke stiger upp, han ser inte så värst nervös ut. Hatten placerar honom i Slytherin och Penelope himlar lite med ögonen, det var ju inte konstigt att han inte såg så nervös ut om han redan förmodade att han skulle hamna i Slytherin.

McGonagall fortsätter att kalla upp namn och elever placeras i de fyra olika elevhemmen. Efter ett tag är alla placerade och McGonagall sätter sig på höger sida om Dumbledore. Han stiger fram till mitten utav det upphöjda golvet. Han börjar gå igenom allt som han alltid går igenom. Det som Penelope och Jade nu har hört sju gånger. Det tar ungefär tio minuter och Penelope lyssnar inte så värst noga. Inte fören Dumbledore klappar ihop sina händer och sedan höjer rösten efter att Mr Filch har sprungit fram och tillbaka genom Stora Salen.

Penelope lutar sig mot Jade,
"Va sjutton är det som händer nu då?" mumlar hon irriterat men Jade bara rycker på sina axlar. De tittar upp på Dumbledore igen.
"Dåså, kära elever, detta året har Hogwarts valts ut för att agera värdar åt den legendariska Magiska Trekampen! Den för samma tre skolor för att tävla i tre utmaningar, tre otroligt farliga utmaningar." mummel och viskningar bryter ut i salen, Dumbledore klappar ihop sina händer ännu en gång.
"Men, mer om det senare. Nu vill jag att ni hjälper mig att välkomna de ljuvliga damerna från Beaubaxtonsakademin!" Dörrarna flyger upp och långa, vältränade flickor i blå sidendräkter vandrar in i salen. Man kan se hur alla killar tappar sina hakor och hur flickorna ser antingen surt eller intresserat på flickorna som dansar in i salen.

En hel del killar hänger bokstavligen ut från bänkarna när flickorna går förbi. De följs utav deras rektor, Madam Maxime, en gigantisk kvinna. Halvjätte. Från Gryffindors bord kan man höra en av eleverna glatt säga att "det var en stor kvinna Harry". Beaubaxtonsflickorna samlas till vänster i salen och Madam Maxime ställer sig bredvid Dumbledore.

Efter att de bytt några ord vänder sig Dumbledore ut mot oss igen.
"Nu! Nu vill jag att ni välkomnar de stolta männen från Durmstranginstitutet!" dörrarna öppnas ännu en gång och unga män klädda i bruna och svarta kläder väntar på andra sidan. De stiger in med en sådan auktoritet och är otroligt respektingivande. De utför någon form av akrobatisk konst och även en sedvanlig typ av ritual med stämma och stavar. Sist kommer en otroligt attraktiv, hård och respektkrävande ung man gåendes tillsammans med deras rektor Igor Karkaroff.

Penelope känner igen den unga mannen men kan inte placera honom fören hon hör viskningarna runt om sig,
"Det är ju Krum."
"Viktor Krum..."
"Jisses, Krum är på vår skola."
"Krum är ju den bästa sökaren i världen." och så fortsatte viskningarna till Durmstrangmännen placerat sig till höger i salen och Karkaroff vid Dumbledores andra sida. De hälsar hjärtligt på varandra och sedan sätter sig Maxime och Karkaroff på de nya stolarna på var sida om Dumbledore.

"Imorgon kväll, efter välkomstdagen för våra nya, tillfälliga, elever samlas vi alla här för en genomgång utav den Magiska Trekampen. Men nu, låt oss festa på en härlig måltid!" ropar Dumbledore ut och borden täcks hastigt utav mat. Eleverna börjar mumla och gripa åt sig mat. Penelope ser på Jade vid sin sida.
"Jag som hoppades på ett lugnt år med studier och pluggande, bibliotekstimmar och liksom, bara, alltså, ett lugnt år... Det sket ju sig rätt rejält." suckar Penelope fram och himlar med sina ögon medan hon ger Jade ett halvt utmattat och halvt irriterat leende.

Jade möter penelopes blick och besvarar hennes leende med samma delade känslor hon han se hos sin vän efter att först ha suckat lite irriterat.
"nej lugnt lär det då inte bli. Men lite spännande känns det ju ändå. Det känns som att det blir ett år då vad som helst kan hända! ", säger hon för att försöka muntra upp både sig själv och sin bästa vän.

Hon börjar lägga upp mat på sin tallrik, tänker tvinga sig att äta lite trots att hennes aptit försvunnit.
"Vi får hoppas att det inte påverkar lektionerna för mycket bara så att vi kan fokusera på våra slutprov", lägger hon till, eftertänksamt.

Penelope ser på Jade och är tacksam för hennes uppmuntran.
"Ja du Jadis, vi kan ju alltid hoppas på det i alla fall. Men du har rätt om spänningen, vad som helst kan hända detta året." Penelope lägger upp en skiva pumpapaj på sin tallrik och klickar på lite utav den kola smakande grädden ovanpå.
"Förresten..." mumlar hon innan hon lutar sig mot Jade,
"Den där Krum var rätt stilig..." viskar hon sedan i Jades öra och fnittrar lite generat. Hon slänger en blick bort mot Krum där han sitter rakryggat och samlat, männen runt om honom skulle hon vilja likna vid lakejer.

Jade skrattar till lite och nickar instämmande
"Jaa, han är verkligen stilig! Vilken utstrålning.. Jag antar att den kommer med att vara världsberömd.", konstaterade hon sedan och ryckte på axlarna. Hon hade tvingat i sig mat, men efterrätt tänkte hon inte ge sig på. Hon sköt bort sin tallrik och vände sig mot Penelope istället. Utan att tänka på det började hon pilla med en lock i håret igen.

"Han lär väl antagligen inte bemöda sig med att prata med någon av oss... Tror du de kommer dela undervisning med oss också? "