Vi försöker en gång till

Cara såg på Robin som försökte äta själv och skrattade, dottern var inget vidare på det och det mesta av maten hamnade på golvet men hon hade inget problem med det.
Cara tittade upp när ugglan åter kom tillbaka, Robin såg roande på den men Cara var inte lika glad, hon granskade lappen.
Hm det kunde vara en fälla, det lät så, Cara var tvungen att få råd, hon torkade av Robin och klädde sedan dem för att gå ut, hon teleporterade sig till ministeriet. Människorna där såg på henne.
Cara höll Robin i famnen och gick fram en disk där en man satt, han tittade upp och såg förvånat på henne, han blinkade några gånger innan han såg på henne.
"Cara?" sa rösten och Cara såg på mannen.
"Seamus?" sa hon tveksamt och han nickade nöjt.
"Dig har jag inte sett sedan skolan" sa han och reste sig upp och gick fram till henne och till hennes förvåning gav han henne en kram. "Vem är den här sötnosen?"
"Robin" sa hon lågt och han nickade.
"Så vad gör du här?" frågade han och hon mötte hans blick.
"Jag vill träffa Law, är han här?" frågade hon och Seamus såg ner i sina papper och nickade.
"Ja han är inne" sa Seamus tveksamt, "Vad vill du honom?" frågade han nästan misstänksamt.
"Semus det är okej" sa Law som kommit upp bakom dem. "Vad gör du här Cara?" frågade han och Cara gick mot honom.
"Jag behöver prata med dig" sa hon lågt och Law nickade och de gick mot hans kontor. De steg in och Cara förklarade vad som hänt och han nickade.
"Jag skickar någon att kolla upp det" sa han och hon nickade tacksamt och slog sig ner i en fåtölj, Law satte sig på armstödet och la en tröstande arm runt henne.

Laura hade tagit sig upp, börjat gått men hon hade inte kommit långt då hon hörde steg. Hon kände igen de stegen och hon hann inte långt innan någon tog tag i hennes arm.
"Så vad? Du trodde du kunde komma undan mig, ditt äckliga halvblod." väser Draco i hennes öra och knuffar in henne hårt i stenväggen.
Det enda som finns nu för Laura är att skydda barnet, det skulle överleva. Snart känner hon inte slagen och sparkarna hon är som bortdomnad.
Då hon tror att det är ute med henne hör hon ytterligare röster, en ljusblixt och Draco ligger avsvimmad vid henne. Män kommer, några hon inte kände men de var som räddande änglar för henne.
"Jag tar med honom, denna gången ska han inte komma undan." hör hon en röst, medans en annan säger att han ska ta henne till Mungos.
Laura orkar inte göra något, hon bara märker att hon förs bort och att hon snart läggs i en mjuk säng.

Cara såg på Law när dörren öppnades och en man kom in och berättade att de hade funnit Laura och fört henne till sankt Mungus och att Draco satt nu fängslad, mannen gick igen.
"Cara du borde vittna mot Draco, jag tänker inte tvinga dig men det skulle underlätta att fälla honom" sa Law och Cara såg på honom och kramade Robin.
"Jag vet inte" sa hon lågt och såg ner på golvet.
"Tänk på det" sa Law och hon nickade.
"Jag behöver prata med din vän, men du är säker här" sa han och gav henne en puss på pannan och Cara kramade hans hand.
"Tack" sa hon och gav honom en puss och han log mot henne innan han lämnade kontoret.

Laura hade vaknat upp, hon var rentvättad från blod, smuts och allt smink. Hon hade på sig en vit nattskjorta. Från hennes handleder gick slangar till olika påsar, troligtvis med näring i då hon behövde det både för sig själv och barnet.
Vad hennes skador anbelangade var de värsta redan helade, så som brutna revben. Samt så var blåmärkena och såren smörjda och rengjorda för att de skulle läka.
Hon skulle överleva även om läget ännu var ostabilt, särskilt för barnet skull. Laura såg sig om och förstod att hon var på Mungos, men var någonstans befann sig Draco? Hon var livrädd att han skulle komma och ta henne igen.

Law såg på de vita salarna och log, han hade alltid varit fascinerad av läkaryrket, men av någon anledning hade han aldrig satsat på det, det var kanske det han skulle byta till. Law skakade på huvudet och styrde stegen till Lauras rum och suckade, han uppskattade inte att gräva i Caras förflutna, men han ville vara säker på att hon och Robin var säkra och då behövde han prata med Laura. Law öppnade dörren och såg på kvinnan i sängen utan att röra en min, hon var inte det värsta offret han sett.
"Law" sa han bara till henne och lutade sig mot väggen. "Jag behöver höra vad som hänt" det var ingen anledning att försöka dölja avsikterna med hans besök, det var ett formellt förför, så enkelt var det.

Laura såg på honom och försökte sätta sig upp till sittande ställning. Hon bet ihop och gjorde det, men såg misstänksamt på honom.
"Vem är du? Varför vill du veta? Vad vill du veta?" frågar Laura och ser på honom. Hon kände bara honom som någon hon sett med Cara. Hon misstänkte dock att han jobbade för ministeriet, men var inte säker. Hon tänkte inte ge ut sitt liv för någon random man hon inte visste vem var.
Ville hon ens berätta? Av vilken anledning skulle det vara bra för? Mer än att göra henne till en svag människa som inte tålde slag, inte kunde försvara sig.

Law såg på kvinnan och himlade med ögonen, han borde förstå att han behövde ge mer förklaringar, men i denna stund ville han inget annat än att återvända till Cara. Han såg lugnt på kvinnan och korsade armarna.
"Som jag sa är mitt namn Law, jag jobbar på ministeriet som auror och jag vill veta allt som hänt mellan dig och Draco" sa han enkelt och såg på kvinnan med ett lugnt ansiktsuttryck.

Laura såg på mannen och nickade, men sa inget på en lång stund. Hon vände bort sitt ansikte från honom och såg ut genom fönstret.
"Vad som hänt kan du se, mer behöver du inte veta." sa hon kort och tillslutet. Varför skulle hon erkänna sin svaghet? Varför skulle hon berätta allt han gjort? Hon gjorde bara sig själv till åtlöje.
"Var är han?" sa hon plötsligt utan att vända sig mot mannen, hon var rädd att Draco skulle komma till henne.

Law såg på Laura men sa inget utan nickade bara, om hon inte tänkte säga något så tänkte han inte tvinga henne.
"Om du säger det så" sa han och såg på henne.
"Han är i arresten och väntar på rättegång" sa han och gick sedan mot dörren. "Om du vill något är det bara att komma förbi kontoret"
Law hade ingen anledning att hänga här, och han ville åka tillbaka till Cara för att se om hon var okej.

Laura nickade och såg efter honom.
"Tack." mumlade hon även om hon gissade att hon inte alls skulle ta sig dit. Hon visste inte var hon skulle ta vägen längre, hon hade ingen att bo hos mer.
"Hälsa Cara, säg att jag är ledsen, hälsa förlåt." bad hon innan hon åter vände ansiktet mot fönstret. Att starta ett nytt liv, att börja om från början kändes meningslöst. Om hon haft valet att dö här och nu hade hon gjort det, men nu kunde hon inte.