Zombieroll

Artemis gör ett tecken åt Ivy och pekar på en liten stuga som inte verkade alltför fallfärdig. Ett hus som troligen hade ett bra tak och såg ut att ha ett skorsten som förhoppningsvis ledde till en eldstad.
Artemis var nu blåfrusen om sina läppar och gick dit med hopbitna käkar för att inte skallra tänder.
Hon utbytte ett ögonkast med Ivy och öppnade dörren, med kniven beredd och gick in i halvdunklet som rådde där inne.

Ivy nickar kort och följer efter. På grund av regnet så kan hon komma undan med ett pistolskott därför drar hon fram den ur sin tejpade ryggsäck. Om det skulle behövas kommer hon definitivt använda den. Hon hoppas dock på att det räcker med att bara använda den som närstridsvapen, ammunition är inte världens lättaste sak att få tag på, tyvärr. Inte längre i alla fall, i början var det lättare. Man kunde hitta poliser liggandes på gatan med fickorna fulla eller militära transporter där ammuntionen bara legat och väntat på folk att få ta det. Hon älskade den tiden, tiden där allt faktiskt fanns att få tag på. Men inte nu längre, nu är allting svårt och förfärligt att försöka hitta. Hon är glad att vara ute ur kylan och regnet dock.

Då de kommer in är det som att bli döv, inte för hon visste hur det var men hon kunde föreställa sig. Nu kändes det som det, allt blev som tyst då regnet stängdes ute och det tog ett tag för ögonen att vänja sig vid dunklet.
Artemis stod stilla tills hennes ögon anpassat sig och ser sig om. De hade kommit in i köket då en stor eldstad stod framför dem. Mer var det inte, mer än sovbänkar längst väggarna och något som troligen skulle vara bord. Det bästa av allt, inget liv så långt hon kunde se. Artemis slappnar av och ler, här kunde de stanna ett par dar för att fylla på förnödenheter och vila.

"Underbart." Säger Ivy glatt och börjar se sig om i huset. Det är mörkt, men hon vänjer sig snart vid mörkret. Det är i bra skick, oftast brukar bostadshus vara i hyfsat skick. Hon har märkt att tegelstenshus är riktigt bra på att stå upprätt utan att bli störd av årens gång. Hon drar av sig sin jacka, den är blöt som allt annat men den kanske kan torka upp så att den åtminstone värmer henne lite igen. Det gör den inte just nu tyvärr. Till och med hennes underställ har blivit blött men hon känner inte för att ta av sig alla sina kläder, det har hon inte gjort på länge. Det har helt enkelt inte behövts liksom. Förutom när hon torkat kläderna över eld eller hittat nya kläder.

Artemis nickar och drar av sig jackan, hon fryser än så hon hackar tänder och kan inte svara. För att råda bot på detta går hon fram till eldstaden, får ihop det torra som finns där och försöker få eld. Men hennes händer är så stela och darrar att det inte går. Hon försöker ett par gånger och tillsist tar det fyr. Elden hettar då hon står nära och hon vill bara att det ska tränga in i hennes kropp.
Hon slänger en blick på Ivy och följer hennes exempel och tar av sig en tjocktröja samt sina byxor, så hon bara har ett långt linne på sig.
Sedan sätter hon sig vid brasan och kan äntligen öppna munnen utan att skaka.
"Vi kan stanna här ett tag va?" log hon svagt och såg på sig och Ivy, båda behövde vila, bad och mat.

Ivy ser att Artemis tar av sig sina kläder och Ivy vill inte få en extrem förkylning så hon tar av sig såpass att hon står i sitt svarta underställ till slut och sätter sig vid elden. Det kanske lyckas torka upp så att hon inte behöver oroa sig för någon korkad sjukdom mitt i alltihop.
"Japp, det borde vi kunna. Den här byn verkar rätt orörd också så det kanske finns saker som ingen tagit än runtom i husen." Svarar Ivy och letar lite i sin väska efter något att sätta upp sitt hår i en hästsvans eller något Hon vill ha det ur vägen iallafall. Hon borde skaffat en så kallad buzzcut när hon hade chansen men hennes hår fungerade som någon sorts extra halsduk under vintern.

Artemis drog fram sin filt som var fuktig även den, men vad gjorde det då hon ändå var våt?
Hon lägger upp de andra sakerna för att de skall torka och sätter sig åter med filten om sig. Hon lutar sig mot väggen med halvslutna ögon och med den lilla brasan vid sig.
"Låter underbart, vi får utforska imorgon." sa hon sömnigt och kände verkligen hur slut hon var.
"Det är skönt att ha någon att tala med." sa hon lågt och ett litet leende spred sig över sina läppar.

"Ja, det är det." Instämmer Ivy och ler ett genuint glatt leende. "De döda brukar aldrig vara mycket till sällskap, eller vad tycker du?" Flinar hon skämtsamt, det finns inte mycket att skämta om längre så Ivy tager vad hon haver. Vilket råkar vara levande lik, men det är något alla måste hålla på med nu för tiden. Ivy var alltid klassens clown förut, hon kan lika gärna fortsätta så länge hon kan.

Artemis flinar till, hon har inget emot den andra kvinnans skämt.
"Nej, de är värre än en förkylning." log hon och la sig sedan ner. Hon visste att det ännu inte var kväll, men hon var trött och orkade inget. Det regnade ändå så de skulle inte kunna ta sig ut.
"Förlåt, men jag är så trött." sa hon ursäktande innan hon i nästa sekund somnade tungt.

Ivy ler bara och lägger sin energi på att hålla elden igång istället. Hon går till och med ut efter en viss tid och hämtar in blöt ved och pinnar så de kan torka vid elden så de har mer att stoppa in i eldstaden när det behövs. Hon sitter och värmer sig vid elden och till slut kravlar hon ihop sig till en liten boll och lägger sig på sina kläder som hon formar till en fuktig tunn madrass och lägger sig med väskan som huvudstöd och låter värmen ta henne till drömmarnas värld. Sömn är det bästa som finns och nu är hon dessutom varm, hon skulle vilja sova för evigt såhär.