Cowboys and indians

Dave hörde steg och vände sig om och fick syn på Aiyana. Han log och väntade tills hon var ikapp. Han började gå igen tills de kom till tältet. "Tackar. Jag gör mitt bästa så inte fler dödas". Och så att han skulle släppas.
I tältet drog han upp ett papper ur bröstfickan på den grova och ljusa skjortan, som dock var nedstänkt med blod. Han började noggrant rulla den och satte den mellan sina läppar och drog fram ett elddon och tände cigaretten. Han drog ett djupt bloss och blåste sedan ut röken. "Jag hoppas allt går bra".

Aiyana nickade medhållande till det han sa och rullade ut en djurfäll till dem att sitta på. Det var en av många saker hon gjorde som ansågs självklart för henne. Hon visste att han behövde sitta och förutsåg därför hans behov innan han ens visste om det själv. Hans gester och kroppshållning sa en hel del. Han hade fortfarande ont och ville troligen vila med det han rökte.
Sedan satte hon sig vid honom med benen i kors och såg mot lägret och sedan på honom.
"Vit man blodig, vit man ren? Tvätta?" frågade hon och rörde vid hans skjorta, troligen skulle han behöva bada med, men hon erbjöd sig att tvätta skjortan som han säkerligen hade besvär med.

Dave fortsatte röka och blossa. Det var en vana han fått in. Han hade börjat som ung och gjorde det då han kom åt. Han satte sig på skinnet hon rullat ut och log mot henne medan han blåste ut igen.
"Tack". Han rörde sen på axeln och grimaserade. Det bultade och värkte. Inte skönt. Han nickade sen till henne. Han behövde tvätta sig och skjortan. Han rökte klart innan han drog av sig skjortan och visade sin bara bröstkorg. Han såg på axeln igen och rynkade på pannan.

Aiyana fnittrade till, ett mjukt skratt då han tog av sig skjortan, hennes ögon tindrade till då hon tog den och studerade honom.
"Aiyana visar, sedan hjälpa med...." sa hon och pekade på såret, eller snarare på axeln då hon inte visste ordet. Hon kom sedan snabbt upp på fötter och visade med en gest att han skulle vänta.
Hon försvann bland tälten men kom sedan åter med en skål och två skinnfällar. Hon väntade sedan på att han skulle bli klar och resa sig så hon kunde visa var han skulle rengöra sig och hur, så hon kunde tvätta hans kläder.

Dave hörde henne fnittra och höjde på ett ögonbryn. Såg han löjlig ut? Han såg ner åå sig själv innan han mötte hennes blick. Han sträckte på sig och lät henne ta skjortan.
"Okej". Han såg henne försvinna och stampade lätt på cigaretten och försökte skrapa av lite lera från sig själv. Han hade inte lyckats så bra då hon kom igen. "Så bra, jag behövwr tvätta mig" skrattade han och följdeefter henne.

Aiyana visade honom till en avskild plats då hon gissade att han inte ville tvätta sig där de övriga männen tvättade av sig. Hon gav honom skålen som innehöll något som liknade såpa men luktade godare av blommor.
Sedan pekade hon på ena skinnet.
"Torka." sa hon och visade att han skulle torka sig med det innan hon pekade på det andra och visade att han skulle svepa sig om med det då hon skulle tvätta hans kläder.
Sedan vände hon sig artigt om vid att han skulle klä av sig så hon kunde få kläderna och lämna honom, tvätta en bit bort.

Dave följde henne och var glad att det var avskiljt. Han var inte pryd men det här var helt främmande människor som han inte kände sig säker med. Han tog emot skålen och luktade. Det var bättre än såpan de hade i lägret, det luktade som tusen sommarängar. Han nickade åt det hon sa och tog emot skinnen. Åtminstone bätttr än att självtorka. Han väntade sedan tills hon vänt sig och fick av sug byxorna och underbyxorna. Han behöll hatten och skorna dock innan han svepte skinnet om höfterna och började tvätta sig själv med tvålen.

Aiyana vände sig försiktigt om då hon hörde plaskandet av vattnet och tog snabbt hans kläder han lagt i en hög. Hon kunde inte låta bli att se på honom då han var nästintill naken, han var inte dåligt skapad. Fast varför brydde hon sig? Han var bara en av de vita, de hemska. Hon gick en bit bort och hukade vid stranden för att tvätta hans kläder. De hade så lustiga kläder de vita, så mycket kläder, att de inte blev varma. Hon märkte att mannen förlorat mer blod än hon trott, men det var gammalt nu så hon gissade att det blivit bättre.

Dave märkte inte att hon såg på honom utan bara fortsatte tvätta sig. Det var skönt att bli av med smuts och blod. Han tvättade håret lite också som var fullt av sand och smuts så det återfick sin ljusblonda färg. Hans hy blev snäppet ljusare då han inte tvättat sig på några dagar.
Han var tillslut klar och torkade av sig med skinnet han fått. Sedan satte han på sig sin hatt och sjönk ner på den mjuka marken. Än med skinnet om hans ädlare delar.

Aiyana hade tvättat hans kläder och de hängde nu på tork. Hon hade snabbt återvänt till lägret, lite dumt kanske att lämna honom, men hon gissade att han var smart nog att inte rymma.
Då hon återvände hade hon med sig grillat kött, te med smärtstillande örter samt en gryta med rotfrukter till honom. Hon ställde det hela framför honom innan hon började linda upp om hans sår och började åter rengöra. Hon satte på en salva och lindade om med ett ny ren skinremsa.
Allt gjorde hon tyst och effektivt, det hörde inte ens då hon kom, förmågan att inte synas hade hon lärt sig för länge sedan, det låg i blodet.