PRs med Queen Boo

Jag gick till träslöjdssalen och läraren släppte in oss i salen, jag ställde mig vid bordet längst bort och hoppades på att någon skulle ställa sig bredvid mig.

Jag såg Elina längst bort i salen, platsen där jag brukade stå. Jag gick bort dit och ställde mig bredvid henne. "Hej" sa jag och log.
Vad håller jag på med tror jag seriöst att hon kan bli min vän hon är som alla andra men hon log ju faktiskt fast det kanske var ett hånfullt eller äcklat leende men det såg inte ut så hon kommer snäsaav mig eller gå härifrån eller stå kvar sen berätta för dom andra om mitt hoppfulla försök att bli accepterad varför gör jag såhär?
Tankarna for runt i mitt huvud.

"Hej", sa jag lugnt tillbaka och log mot Fanny.
Jag såg någonting i hennes ögon som jag inte kunde förklara, men det såg ut som osäkerhet. Vad har hon att vara osäker för?

Läraren kom in i rummet och berättad för gruppen att vi skulle fortsätta med vad vi gjorde förut, jag räckte upp handen och sa att jag var ny så han förklarade för mig vad vi höll på med. Man skulle föra en pall av vilken form och färg som helst som och när alla är klara med sina pallar så ska vi ha en tävling där man får rösta på vilken som var finast. Det lät rätt så kul men problemet är att jag är jättedålig på träslöjd och skapande.

Jag gick till min 'hörna'', alla hade varsin plats där man förvarade sina träslöjdsgrejer, och drog med mig pallen till bänken. Den var hög, men det var också det enda speciella med den. Ingen skulle rösta på mig ändå, alla röstade på sina kompisar i allting.
Jag tyckte att träslöjd var kul, och var ganska duktig på det.
Tänk om det inte kommer stå namn på pallarna?
Jag började undra, för om det inte gjorde det kanske någon skulle rösta på min?
''Eh, magister Johnsson, kommer det stå namn på pallarna?''
Han skakade på huvudet. ''Nej, det ska vara anonymt, vilken pall man har gjort. man ska rösta på den finaste''
Jag log och gick tillbaka till arbetsbänken.

Jag tittade på Fannys pall, den var hög och fin. Jag kommer nog att rösta på hennes pall sen, om jag inte ser någon någon som har finare sen så klart. Jag funderade ne lång stund innan jag skissade ner mina idéer på ett papper. Min pall ska vara liten, låg och blå. Enkel design, enkel att göra. För alla utom mig då, jag är kass på slöjd. Jag suckade och gick och valde ett träslag som jag skulle göra stolsben av.

Jag började slipa på sitsen, tänkte runda till hörnen lite. Men så fick jag en idé, och slipade sitsen till en femkantig form. Den var snart klar, men jag ville fixa en sak till.
Jag satte fast en sorts fotstöd, så att pallen blev som en barstol.
Samtidigt hördes ett brak och en svordom i andra änden av salen. En av de alternativa killarna, Jonathan tror jag att han heter, hade satt sig på sin pall. Jag kunde inte låta bli att skratta åt hur han såg ut där han satt i en hög av träbitar på golvet.

Jag höll på att klura på hur jag skulle sätta ihop min pall, när jag hörde ett brak som följdes av skratt från flera håll. Jag tittade mot andra änden av rummet där någon kille satt i en hög av trä på golvet, jag antog att han inte hade spikat ihop sin pall ordentligt och att han tänkte prova att sätta sig på den. Jag fnissade åt han en stund innan jag fortsatte med min pall.

Han började resa sig upp och våra blickar möttes en kort sekund innan jag vände mig bort och började måla pallen, som redan var färdigbyggd.
Svart färg först, sedan bar jag iväg den för att den skulle få torka.
Två tjejer från sjuan kom in i salen, en av dem med lilafärgat hår. Det tog en hel minut innan jag såg att det var Christina. Vad har min lillasyster gjort? Jag reste mig upp. ''Snälla, säg att det här går bort?'' sa jag till henne samtidigt som några av killarna busvisslade. Självklart var det de alternativa, de gillade ju sådana färger på håret. Hon flinade. ''Nix. Permanent''

Två tjejer som såg ut att vara några år yngre än oss kom in i salen och gick fram till Fanny, den ena hade lila hår och den andra hade blont. Hon som hade lila hår var tydligen Fannys lillasyster, jag kunde inte uppfatta vad hon sa men jag är rätt så säker på att hon var sur på henne. Hennes kroppsspråk visade att hon var smått irriterad, kanske för att hon färgat håret eller för någonting annat.
Hon är söt när hon är sur., tänkte jag för mig själv försökte få mig själv att sluta stirra på henne och fortsätta med min värdelösa pall.

"Christina" suckade jag. "Hur i helvete ska du förklara det här för mamma och pappa?"
Min obrydde lillasyster skrattade. "Det får vi väl ta när det kommer?"
"Du vet att du inte får färga håret"
"Men sluta lägg dig i mitt liv!" Hennes blonda kompis såg nyfiket på mig. "Är du Chrissys storasyster?"
Jag höjde på ögonbrynen. "Chrissy?"
"Ja, vänner ger varandra smeknamn, Fanny. Men det vet väl du inget om!" Fräste Christina.