PRS mellan Yerawizardthea och Hapo

"Vadå, varför skulle du behöva prata med henne? Bor hon långt bort eller? Har hon varit sjuk?" jag känner mig lite smått efter då jag känner att alla stirrar på mig men alltså, borde man inte vilja prata med sin flickvän? Om jag hade ett förhållande så skulle jag nog vilja prata med personen HELA tiden, varje sekund som jag var vaken typ. Men jag vet inte? Man kanske behöver egentid också.. Äh skit i det, jag kommer ändå inte ha ett förhållande på länge. Får funderas på senare i livet liksom.

"Nej, asså hon går i 9B, det är bara det att hon är jävligt sur på mig just nu, och då har jag liksom undvikit henne för att jag inte orkar, och då blir hon ännu surare, och då undviker jag henne ännu mer. Som en ond cirkel du vet. Sanningen är att jag liksom inte orkar med henne, inte just nu i alla fall. Hon kan vara väldigt... mycket."

"Jaha. Eh förlåt att jag frågade! Jag borde inte lägga näsan i blöt..." säger jag och tittar bort. Fan vad pinsamt, jag är då alltid för på. Men om hon nu tycker att hennes flickvän är så jobbig, varför blev de tillsammans från första början? Jag fattar fan inte det här med kärlek..

"Det är lugnt, okej? Liksom, först när jag träffade Erika så var hon så cool och snäll, men sen när vi hade varit tillsammans ett tag, så blev hon bara så kontrollerande, och klagade på allt jag gjorde typ. Som att jag inte var bra som jag var liksom. Och då sa jag till henne att 'om jag inte duger åt dig längre så får du väl leta rätt på nån som gör det istället för att hålla på och ändra på mig hela jävla tiden' typ. Och sedan dess så har vi bråkat, och jag vet inte riktigt hur vi ska ta oss ifrån det, eller om vi ens gör det.."
Jag inser att jag babblat på alldeles för mycket, men det bara rann ur mig, det är så lätt att prata med Theo.

Oh shit. Varför ska alla erkänna sådanahär saker för mig. Vad fan ska jag säga? "Oj. Eh det låter väl inte så trevligt antar jag..." säger jag och försöker få tag i en pizzabit men inser att pizzan är slut. "Hur länge har vi suttit här egentligen?" undrar jag och drar fram min klocka för att kolla tiden. "HELVETE VI BÖRJAR OM FEM MINUTER." skriker jag och reser mig fort. Det bli panik bland mina kompisar som välter stolar och tappar mobiler.

Det blir kaos, och jag är evigt tacksam över att jag tog cykeln. Om jag kör på som en galning kan jag komma till skolan på tre minuter. Jag kastar mig upp på cykeln och skriker "YOU ARE ON YOUR OWN IN THIS!" till alla de andra som måste springa, och sedan cyklar jag på.
Lite själviskt kanske, men va fan. De förlåter mig nog.
Cykelturen är visserligen kort, men jag hinner tänka mycket, och jag kommer fram till att det bara finns en sak att göra. Efter att jag berättat om mig och Erika för Theo så inser jag att vårt förhållande är ganska trasigt, och att jag faktiskt vill avsluta det, oavsett om Theo finns med i bilden eller inte.

Jag ser hur Ada cyklar iväg och börjar kuta. Jag lyckas att komma till lektionen bara tio minuter sent, utan någon mapp och med svett rinnandes över hela kroppen.
"Ja du Theresa, nu blir det allt frånvaro!" säger min säger min flintskalliga Engelskalärare med ett elakt leende.
~Fanfanfanfan~ tänker jag och ser framför mig ännu ett samtal med min mentor. Hur många gånger i år har jag inte kommit försent till lektioner på grund av att mamma har haft ett raseriutbrott? Snart kommer de att ringa hem. Skiiiiiit!
Jag sätter mig bredvid Kajsa en av de tysta i klassen och lektionen flyger förbi. Det enda jag kan tänka på är hur jag ska fixa så att de inte pratar med mamma.

Under hela mattelektionen (som jag bara kom en minut för sent till) kan jag inte koncentrera mig. Jag sitter och slår pennan i bordet tills Nike slår till mig. Tankarna snurrar runt i mitt huvud. Ska jag göra det efter matten? Efter skolan? Imorgon? I helgen? Ska jag göra det över huvud taget?
Till slut kommer jag fram till att det är lika bra att få det överstökat, jag tänker göra det så fort jag får syn på henne.