Fantasyroll (10 pers)

~Sayomi~
Jag ler svagt mot flickan.
"Sayomi Shinosaki" säger jag kort och ser på henne.
"Du då?"

~Amikisy~
"Jag heter Amikisy de Mali" svarar jag. Till skillnad från flickan som tydligen heter Sayomi, varken ler jag eller visar några ansiktsuttryck överhuvudtaget. Sedan visar jag på mitt svärd.
"Det här är Ferrum de tenebris, mitt demonsvärd och enda vän"

Jag ser på den buttra flickan, och det rycker i mina mungipor. Jag vet inte varför jag finner det så roligt.
Men när hon säger "Demonsvärd och enda vän" brister det för mig. Jag börjar gapskratta, och dunkar mina nävar i sanden.
"Hahah- och-hahaa-det är typ-hahaha- det första.. du- hiha- säger?" får jag fram genom mina höggjudda fnissningar. Jag förstår faktiskt inte vad jag finner så roligt, men jag har alltid varit konstig.

~Amikisy~
När jag inte ens kan förstå vad Sayomi säger, tittar jag bara på henne och försöker komma på ett sätt att komma ifrån henne. Inte för att jag ogillar henne, bara det att jag vill komma fram till människobyn, och Ferrum de tenebris säger irriterat:
"Kan vi fortsätta snart? Eller ska vi stå här och bli utskrattade resten av veckan?"
"Det var trevligt att träffas, men jag har lite bråttom, hejdå" säger jag snabbt till Sayomi, samtidigt som jag kommer ihåg att jag har fullt fungerande vingar, varför tänkte jag inte på det tidigare? Jag fäller smidigt ut mina svarta vingar och flyger iväg från platsen innan Sayomi hinner reagera.

Jag ser Amikisy sväva iväg med sina svarta vingar, så jag hoppar också upp i luften och flyger ikapp henne.
"Vart ska du?" Frågar jag leende, och ser retsamt på henne.

~Amikisy~
Jag suckar när Sayomi hinner ikapp mig men svarar henne inte, utan ökar bara farten och försvinner in i mörkret.

~Sayomi~
Jag fortsätter att följa efter Amikisy, och hinner snabbt ikapp henne igen.

~Drakögat~
Hoppar till och vänder mig om, bakom mig står en blåhårig flicka, ungefär lika gammal som jag.
jag hoppas att hon inte har sett när jag flög, men jag ser nästan direkt att hon har sett det.
"Såg du?" Inget svar. Jag ser en demon och en ond ängel flyga uppe i skyn, men tänker inte på det.
I brist på nått att säga frågar jag: "vart är du på väg nånstans?"

- Shakrita -

"Jag är på väg till människobyn, om du undrar så såg jag dig flyga" Jag ler mot killen. "Det är coolt att kunna flyga, jag har alltid velat lära mig, men träden säger att jag inte är tillräckligt vacker för det, vad heter du förresten?"

((Sallad jag är en ond ängel ingen demon))

~Amikisy~
Jag tvärstannar och vänder mig om så att jag nästan krockar i Sayomi. Hon börjar verkligen gå mig på nerverna.
"Varför följer du efter oss?" far jag ut mot henne. "Hörde du inte att vi har bråttom?" Sedan faller jag ner mot marken så snabbt att jag hoppas att hon tappar bort mig. Jag landar ljudlöst och upptäcker en kille som har täckt för ansiktet och en tjej med blått hår en bit framför mig. De verkar prata om någonting och jag smyger närmare för att tjuvlyssna.