The master and his maid(Anna-Chan)

De två männen introducerade sig för henne, Bard och Finny. En var kock och den andra trädgårdsmästare. Var det alla tjänare som fanns där? Hon antog att det inte behövdes fler då det bara var en som bodde där utöver tjänarna. Snart hade de ätit klart, i alla fall hon och Mey-Rin. "Nu ska vi ta hand om tvätten" sa hon och de ställde sig upp. Anne följde med henne ut i korridoren och märkte inte Ciel fören Mey-Rin plötsligt stannade upp och neg. "God morgon master" sa hon och Anne gjorde likadant som henne och neg. "God morgon".

(De är ju så många xD)

Ciel tittade på Mey-Rin och Anne. Han nickade kort.
"Godmorgon."
Ciel antog att det inte var lönt att säga något mer och skulle precis börja gå tillbaks till sitt arbetsrum då han sa:
"Och Anne, kan du komma till mitt rum ikväll igen? Du vet, för att spela schack. Du har blivit ganska mycket bättre på så kort tid."
Ciel blev ganska chockad över att han sa detta, men ignorerade det utan nåra spår av chock på sitt ansikte.

Anne skulle just gå vidare med Mey-Rin då Ciel bad henne att komma över på kvällen. Mey-Rin såg förvånad ut och det gjorde Anne med. "Självklart" sa hon och log innan de gick vidare. De kom till ett rum med en massa tvätt och Mey-Rin visade henne hur man skulle göra och de satte igång med allt. De fortsatte i timmar och Anne kände hur hon blev tröttare och tröttare, men det var skönt att ha ett jobb. Mitt på dagen kom Bard in med mat och de åt lite lunch innan de fortsatte arbeta. Timmarna gick och snart var det dags för middag då de äntligen var klara.
Anne antog att hon skulle äta med tjänarna nu så hon följde dem medan de gick tillbaka till köket, en aning fuktiga och med möra ryggar och armar från tvättandet.

Mey-Rin sträckte på sig och satte sig ner i köket för att äta. Hon log mot Anne och klappade lätt på stolen bredvid sig, som för att säga åt henne att sätta sig där. Idag hade verkligen varit en hård arbetsdag, och Mey-Rin såg fram emot ett gott mål mat.
Dörren in till köket öppnades, och in kom Sebastian. Mey-Rin's hjärta hoppade halvt över ett slag. Han var lika stilig som vanligt.
Sebastian harklade sig.
"Var vänliga skynda er att äta, Young master ska snart ha sin middag och då måste ni servera." När Sebastian sa detta var han vänd mot Mey-Rin och Anne, men såklart trodde Mey-Rin att Sebastian bara tittade på henne. Hon rodnade.
Sebastians blick vändes nu åt Bard och Finny.
"Och ni två, var vänliga och håll er bara undan från köket. Bard, Young master vill inte ha någon flamberad middag idag heller."

(Jag hade helt glömt bort att Mey-Rin var förälskade i Sebastian xD)

Anne log mot Mey-Rin och satte sig bredvid henne. Hon var hungrig hon med, de hade inte ätit sedan lunch och arbetat hårt. Hon var redan trött och ville nästan sova direkt efter. Men hon skulle först till Ciel och spela schack efter middagen, hon såg fram emot det.
Hon hade just börjat äta då Sebastian kom in. Hon nickade till honom och såg i ögonvrån hur Mey-Rin rodnade ohc kunde inte låta bli att le. Det märktes ganska tydligt hur mycket hon gillade honom. Hon fortsatte äta med Mey-Rin och snart var hon mätt och belåten. Tillsammans med Mey-Rin tog de sig upp och tog vagnen med all mat och alla tallrikar och ledde den in i matsalen för att duka.

(xD)

Ciel satt i sitt arbetsrum och ögnade igenom några papper. En lätt knackning hördes på dörren.
"Young master, middagen är serverad."
Ciel reste sig upp och banade väg nerför trappan för att äta.
Väl nere så drog Sebastian ut stolen åt honom och Ciel satte sig ner.
"Young master, jag hoppas det sma-" började butlern, men blev avbruten av ett ljudligt 'CRASH!'. Ciel suckade lätt och hoppades att det inte var Anne. Det skulle ju inte vara lönt att ha en till tjänsteflicka om det vore så att hon var lika klumpig som Mey-Rin. Och om inte så ville han inte att hon skulle skada sig....
Sebastian bugade lätt.
"My lord, om du ursäktar..."
Såfort Sebastian hade yttrat dessa ord skyndade han sig iväg för att kolla vad som hade hänt.

Anne och Mey-Rin hade dukat fram allt utan problem och begett sig tillbaka till köket. Hon hade satt Anne på att diska och själv gått för att hämta smutsigt porslin. Anne stod där och diskade ett par smutsiga glas från lunchen då det plötsligt hördes ett högt "CRASH". Hon vände sig om och fick syn på Mey-Rin som satt på golvet med en hög av trasiga tallrikar runt sig. "Det var inte meningen!" sa Mey-Rin förskräckt och började försöka samla ihop porslinet. "Sebastian kommer att döda mig!" sa hon sedan. Anne satte sig snabbt vid henne och hjälpte henne att plocka upp.
När Anne tagit upp en skärva och sträckte sig efter ännu en hörde hon Sebeastians steg och såg upp. I den stunden råkade hon skära sig rakt över hela handflatan på skärvan. "Anne! Du blöder, förlåt mig! Allt det här är mitt fel" sa Mey-Rin oroligt och tog tag i Annes handflata som blödde.

Sebastian gick in i köket. Väl där såg han Anne och Mey-Rin sitta på golvet. Mey-Rin höll i Annes handflata, och Sebastian kunde klart och tydligt se hur det varma, röda blodet rann ut från Annes sår. Han harklade sig.
"Mey-Rin, Anne, om ni går och fixar såret så tar jag hand om det här" sa Sebastian, då han insåg att han inte skulle hålla Ciel väntandes, samt att det skulle gå betydligt snabbare om han ensam tog hand om det här.
Mey-Rin började att protestera, men gick sedan motvilligt med på det. Hon vände sig mot Anne.
"Anne, kom så ska jag hjälpa dig att tvätta såret" sa Mey-Rin samtidigt som hon reste sig upp och räckte ut sin hand till Anne, så att hon kunde hjälpa henne upp.

Anne såg upp på Sebastian och sedan ner på sitt sår igen. Det var inte alltför djupt, bara långt och det blödde mycket då det var i handen. Det gjorde inte så ont, men sved. Hon nickade sakta till Sebastian och såg sedan på allt porslin som än låg krossat på golvet. Det verkade som Mey-Rin var ytterst klumpig, eller hade riktig otur. Men hon trodde mer på det första då inte någon skällt ut henne för det.
"Tack" sa hon och tog Mey-Rins hand och tog sig upp. De gick sedan vidare in i köket och till ett handfat. Hon fick sin hand tvättat och sköljd med hjälp av henne och sedan band de om med bandage innan de började gå tillbaka mot disken. "Gå du Anne, du får bara in diskvatten genom bandaget om du diskar, jag gör det ivkäll" sa Mey-Rin och Anne log. "Tack så mycket". Hon skulle just ta sig från köket då hon insåg att hon skulle spela schack med Ciel, fast hade han ätit klart? Tillslut så begav hon sig upp till hans kontor och knackade på.

Så fort tjänsteflickorna hade gått skyndade sig Sebastian att städa undan. Knappt en minut senare var han klar och gick ut till den unge earlen, som väntade på honom.

Ciel stoppade in sin sista bit mat i munnen samtidigt som Sebastian kom tillbaks. Butlern log mot honom och Ciel svalde.
"Sebastian, jag går upp på mitt kontor nu, var vänlig stör mig inte." sa Ciel bestämt. "Den enda anledningen du kan ha till att störa mig är om jag är i livsfara, och det är en order."
Butlern bugade lätt.
"Yes, my lord." sa Sebastian och rätade sedan på sig.
Ciel begav sig upp på sitt kontor. Väl däruppe samlade han snabbt ihop lite papper, då väldigt mycket av det han hade var hemlighetsstämplat. Den unga earlen passade även på att rätta till sina kläder lite, varför visste han inte. Han kände bara det där behovet av att se bra ut.
Någon minut senare hördes en knackning på dörren och Ciel ropade ut att personen kunde komma in.