~Apokalyps~

Gavin kände sig ofrivilligt stelna till för en stund men skakade sedan av sig känslan som krupit sig på honom.
”Det är inget ni behöver oroa er för, tror snarare att det är jag som borde göra det.”
Gavin drog av sig sina dojjor och strumporna, tog på sig ett par andra stumpor och lade ut sina blöta kläder närmare elden utan att ställa sig upp. Han hade en vag känsla av att hans ben inte skulle vara starka nog att bära honom förtillfället.
”Jag gillar dina tatueringar”, sade han samtidigt som han kastade en blick på främlingen innan han såg hur Clementin kom tillbaka.
Gavin visste att det var oartigt att inbryta i någon annans samtal, särskilt då en fråga var ställd men han gjorde det ändå. Sömnen hotade att ta honom och han lade sig tillrätta så nära elden och värmen han kunde.
”Ledsen för det här men jag kommer ligga utslagen några timmar. Väck mig då ni vill att jag ska ta över vakten.” Han fungerade en stund och försökte tänka genom dimman som började ta över hans sinne. ”Ifall jag inte vaknar så är jag grymt kittlig. Fast jag har en tendens till att sparka. Och jag snarkar. Sov gott Lieblings.”
Hans sista ord var mer ett mummel och han somnade så fort han slutat att tala.

Idun skrattade roat åt det killen sa, syftade han på det som hon syftade på behövde han inte oroa sig särskilt mycket. Då den lilla tjejen försvinner sätter hon sig ner framför elden och värmer sina frusna händer och sin frusna kropp.
Hon ler åt hans komplimang och ser ner på sin arm.
"Tack, jag gillar dem själv." log hon, precis som hon gillade piercingarna.
Då mannen somnat vänder hon sig mot flickan och lutar sig mot väggen.
"Idun" svarar hon och ser frågande på flickan, hon vill höra vad flickan heter. Dock litade hon inte tillräckligt på dem för att våga sova, att killen gjorde det var ett under för henne.

Jamie reser sig upp. De hjärndöda är fortfarande kvar utanför huset som hon har gömt sig i flera timmar i. Hon tittar nedåt. Det är grymt högt, och det pirrar i hennes mage. Hon hör ett skrammel några rum bort. De håller på att slå in dörren. Desperat springer hon ut på balkongen. Dörren knakar. Den kommer inte hålla länge till. Hon see sig om. Ett bord. Jo. Ställer sig på bordet och tar tag i balkongen ovanför. Hon häver sig upp. Dörren spricker. De hjärndöda springer in. Hon hör deras fötter närma sig. En man med galet utseende springer up på balkongen. Han har långt grått hår och skägg, stora Ögon och ett stort bandage över magen. Han ser sig omkring. Han tittar ned. Hon svettas. Han går in.

Clementine

"Åh! Som den där gudinnan med äpplena!"
Jag fattar inte hur jag kan tänka på skolan nu, men kommentaren flyger ut innan jag har tänkt på det. "Det är ett snyggt namn. Kort och bra." fortsätter jag. "Jag själv heter Clementine. Jag tror att min farmor var fransyska eller nåt..."
Babblandet om helt onödiga grejer brukar bara äga rum när jag är ivrig eller nervös, men vad som gör mig nervös nu kan jag inte förstå. Jag ser på Gavin som däckar på golvet och ler.
"Vem tar första vakten?" frågar jag Idun. Själv är jag rätt trött efter händelsen på bron och skulle gärna luta mig mot en hylla, eller krypa ihop på golvet och sluta ögonen ett tag.

(Gör ett litet inlägg här då Gavin ändå sover xD)

Idun nickar och skrattar lätt åt flickans osinade ordflöde. Idun som sällan är på så mycket prathumör svarar knappt men uppfattar flickans namn..
Då hon frågar om första vakten säger Idun att hon tar den då flickan ändå verkar trött och tänker sova. Idun som inte litade på dem kunde lika gärna ha den och de andra två verkade mycket trötta Idun behövde inte sova hon kunde ta vakten hela kvällen.

Hon klättrar uppåt. Upp på nästa balkong, och den efter dn. Ända upp till taket. Där stannar hon och flämtar utåt en stunt. Hon lutar sig mot en ventil och ser sig omkring. Nästa tal är inte långt borta. Hon ler sakta. Det här har hon gjort förut. Hon tar sats och kastar sig över gapet mellan husen. Hon skrattar. Hon hoppar från tak till tak. Det regnar ganska rejält nu. Plötsligt ser jag en övergiven kiosk nere på marken. Jag klättrar ned på den.

[Skriver det här kanske meningslösa inlägg bara för att säga att ni kan fortsätta att rolla medan Gavin sover så "hoppar" jag in igen då han vaknar. ]

Gavin snusade svagt ifrån stället intill elden han låg som värmde honom men inte tillräckligt. De våta jeansen som klängde över hans ben kylde ned honom och hans hud knottrade sig över hans kropp. Han rörde sig lite i sömnen innan han stillnade igen. Han sov oberörd av de unga kvinnornas samtal, djupare än vad han brukade göra tack vare alvedonen han hade slukat.

Clementine

Jag ler tacksamt och rullar ihop mig till fosterställning intill elden. Flammorna dansar framför mig och värmer mitt ansikte. Ögonlocken sluter sig sakta och jag driver bort till John Blunds rike. Mardrömmarna tränger sig på. Jag gör allt jag kan för att slippa dem, men förgäves. Åter hör jag mamma skrika åt mig att springa, åter ser jag pappa stupa framför mig för att skydda mig från pistolen, åter ser jag min morbror James skratta galet medans han sprang runt i stadshuset med en kniv. Jag ser också min bror, Liam. Han kallar på mig och sträcker ut sin hand. Det här har jag drömt jag varje natt sedan stadshusmassakern. Jag sträcker ut min hand för att röra vid Liams. Vanligtvis tar drömmen slut här och jag vaknar, men den här gången sluter sig hans fingrar om mina. De är stora och kalla, inte som min brors och de håller i mig hårt. Då ersätts hans ansikte med en av männens som jag hade oturen att stötta på idag. Han drar mig till sig och hans sura andedräkt förgiftar luften omkring mig. Han sätter fast min hårslinga bakom örat, precis som han gjorde idag.
"Du är en riktig skönhet."
Jag hör hanns röst inuti mitt huvud. Såklart utspelar sig hela drömmen inuti mitt huvud, men det här är annorlunda, rösten dunkar och ekar inuti mitt huvud och jag skriker för att stänga den ute. Jag skriker och sparkas, men han bara skrattar...
Jag vaknar kallsvettig.

Jag går fram til kiosken och lyssnar vid dörren. Jag hör ett skrik därinifrån. Jag ryggar tillbaka. Det är någon där inne. Jag klättrar upp på kiosken och kikar genom ett hål. Det är tre stycken personer därinne. De verkar inte så farliga, jag kan nog lätt slå ned dom när åtminstone en av dem sover. Jag hoppar ned genom hålet.

Då Clementine började sparkas och skrikas hörde hon något annat, något på taket. Idun kommer mot flickan och lägger en hand över hennes mun och ser att hon vaknat. Hon lägger ett finger för munnen pekar upp mot taket och släpper hennes mun innan hon försöker få liv i Gavin.
"Vakna" väser hon tyst fram, lägger en hand över hans mun för att han inte ska skrika och kittlar honom som han har sagt för att han skulle vakna och bli varsle faran.