prs med ingetledigt

Jag kollade på ordet och skriv tillbaka " Bara låt mig vara" och sköt tillbaka det till hans bänk.

"Snälla, låt mig förklara. Skogen ikväll, samma tid som igår?" Skrev jag snabbt tillbaka. Jag visste inte varför jag kände mig tvingad att få henne att inte vara arg på mig.

Jag skrev tillbaka " Jag sa låt mig vara" och sköt tillbaka skrivboken till hans bänk.

Jag gav upp, varför skulle alla tjejer vara så komplicerade? Skoldagen tog slut och jag skyndade mig hem, Madison skulle få gäster ikväll och hade bestämt att jag skulle vara hennes personliga slav (inte för att jag inte brukade vara det) och ta hand om allt hon sade åt mig att göra.

Jag satt i mitt rum och tänkte på det som hade hänt idag i skolan.
Jag hoppade ut genom fönstret och sprang till kullen där jag hade träffat honom för första gången.
Jag sjönk gråtandes ner på kullen.

Efter något som kändes som en evighet tilläts jag äntligen att gå iväg från bordet. Jag hoppade kvickt ut genom mitt fönster med riktning mot kullen. Hoppet fann fortfarande att hon hade ändrat sig och bestämt sig för att komma. Han hörde tysta snyftanden som blev högre och högre ju närmare kullen han kom.

Jag satt och grät på kullen med en dolk i min hand.
- Missfoster, grät jag och skar mig i armen.
Jag fortsatte skära mig i armen.

Jag såg Henne. Hon satt på kullen, missfoster väste hon. Jag trodde att hon syftade på mig tills jag såg dolken i hennes hand. Hon var mitt uppe i att skära upp hela hennes vackra arm. Jag sprang mot henne och hann precis få tag i dolken innan hon hann göra ännu ett djupt sår.

Jag kollade gråtandes upp och möte hans blick. Jag kollade ner på min arm som var helt blodig.
- Jag är ett missfoster, snyftade jag.
Jag satt och snyftade på kullen.
- Vem kan bryr sig om eller älska ett missfoster, snyftade jag.

-Jag, svarade jag knappt hörbart och lade försiktigt armen om henne.

(Kan det typ inte senare råka ut för ett supermagiskt äventyr då det visar sig att deras föräldrar lever eller något? )