Prs med Caty Delacour (Hermort )

Hermione kände hur hon rodnade inombords. Men visst hade han rätt, hon ville ju inte skryta men...
Hon kände sig konstig. Det var som om någon hällt kokande vatten på hennes huvud samtidigt som hon höll på att drunkna i iskallt vatten. Hon ryste samtidigt som hon kände att rodnaden steg upp i ansiktet.
"Såklart... förstår inte varför jag inte fattade det själv" Mumlade hon och gav Timmy ett ansträngt leende.

Tom log tillbaka och njöt av att se henne rodna (Haha det där låter sååå fel men menar inte på det sättet xD). Snart skulle han få henne att följa med honom till Hogsmeade så att han äntligen få sätta igång sin onda plan och se Potter långsamt plågas till döds. Han slog bort lusten att skratta i ren lycka, det skulle ha avslöjat honom. Tom sneglade på klockan på väggen. Hur kunde klockan ha blivit såhär mycket? Om bara några minuter skulle han möta Bellatrix i den förbjudna skogen.
- Öh, jag måste gå, sa Tom tyst.
Han hade ingen lust att ge sig av i det här ovädret. Men å andra sidan skulle han inte stå ut en dag till utan att åtminstone förstöra ett liv..

"Okej, vad synd" mumlade Hermione "Vart ska du?" Fortsatte hon lite högre.
Det var hemskt väder ute, och hon trodde inte att någon skulle vilja vara ute i sådant väder.

Regnet öste ner och marken var lerig. Hermione hade försökt gå ut tidigare, men hon hade ramlat och stänkt ner sin bästa mantel.

- Öh, jag har fått tillåtelse att gå till Hogsmeade, min farbror är där och jag har inte sett han på flera år, ljög Tom snabbt och började gå mot utgången.

- Vi ses sen, sa han innan han stängde dörren efter sig.

(Förlåt att jag inte skrivit men har haft sjuk mycket prov )

Hermione vinkade åt Timmy när han gick ut och gick sedan fram till Harry och Ron som ivrigt diskuterade quidditch.
"Nämeeen Heej Hermione, var tog du vägen?"
"Ehh ingenstans typ?"
"Coolt! Har du lärt dig att transferera dig?"
Hermione suckade och satte sig ner bredvid dem. Hon saknade redan Timmy och undrade vad han kunde vara nu.
"KOM!! Vi går upp till uppehållsrummet!" ropade Ron
Skrattande och skrikande sprang Harry och Ron uppåt och Hermione gick surt efter.

(heheh, same D: )

Tom gick sakta ut i det ösande regnet. Han lät skogen omsluta honom och lät sakta sitt ansikte förvandlas tillbaka till sin "naturliga" version. Han var knappast rädd att några av varelserna skulle försöka sig på att attackera honom, det var snarare de som var rädda för honom.

Koret är ofta smalare och lägre än övriga kyrkokroppen, med ett valv däremellan som kallas korbåge eller triumfbåge, särskilt om där hänger ett triumfkrucifix. Korets golv är ofta upphöjt, jämfört med resten av kyrkan. Ofta slutar koret i en halvcirkelformad absid där altaret står. I vissa stora, äldre kyrkor sträcker sig koret inte ända till kyrkans väggar utan omges av en koromgång.

I katolska och anglikanska kyrkor syftar ordet kor mer på den del av kyrkan där det fanns sittplatser för präster och för kör i form av en korstol; själva altarrummet i en katolsk kyrka kallas sanktuarium. Korskrank och andra varianter av fysiskt avskiljande kyrkans heligaste del från lekmännens del av kyrkan hör också mer hemma inom katolicismen, och finns ibland kvar i protestantiska kyrkor. Koret i äldre kyrkor kan ha kortorn. Den enda svenska kyrka där korstolar finns kvar, om än inte på den ursprungliga platsen, är Lunds domkyrka.

Ordet har sitt ursprung i att kören hade sina sittplatser i denna del av kyrkan.[när?] Koret var[när?] förbehållet ordensgemenskaperna eller prästerskapet under tidegärdsgudstjänsterna.

Beroende på vilket kristet samfund det gäller, och när i historien, kan koret vara synonymt med presbyteriet, den del av kyrkan som är reserverad för prästerskapet. I fornkristen tid var detta absiden, senare i regel hela koret (med korstolar) avskilt från församlingsdelen genom ett korskrank eller i ortodoxa kyrkor genom en ikonostas.

Min mupp du vet att jag älskar dig, fast jag är smartast så håll tyst

Du är dumdum!!! ;(

Nepp: