Något nygammalt

Laura märkte tillslut att hon inte var i hennes vanliga fysiska kondition. Under sommarlovet hade hennes matvanor förändrats och hon fick i sig knappt något längre vilket fick henne yr.
Hon undvek med lätthet hans formler vilket gjorde honom än mer förbannad och arg. Goyle hade börjat flämta, dels av att röra sig så och dels utav ilskan. Då Laura vacklade till och försökte återfå balansen då hon blev yr kände hon den. Den träffade henne rakt i mellangärdet och Laura föll samman av smärtan på golvet och vred sig i kramp. Hon bet ihop käkarna för att inte skrika, försöka återfå kontrollen vilket inte skulle få Goyle att sluta.
Men hon var en taktiker och tänkte inte ge upp som den vinnarskalle hon var. Hon vred sig i kramp närmare honom och sparkade till honom på smalbenet vilket fick Goyle att skrika till och tappa koncentrationen.
Laura kom flämtandes på fötter avväpnade honom och stod med staven mot honom där han låg på marken. Skulle hon göra det? Använda crusio?

"Är hon inte imponerande" sa Blaise när han stod framför dem och studerade Laura, Cara såg hur hon sparkade Goyle på smalbenet och hon log roat, både Goyle och Crabe var två människor som hon störde sig på, hon hade aldrig gillat någon av dem. Cara vände sig sedan om mot Blaise.
"Ja om du säger det så" sa Cara och studerade de andra eleverna, hon funderade på om hon skulle utse någon ny till sitt offer, någon hon kunde leka med ett tag innan hon tröttnade som hon alltid gjorde. Cara var glad när klockan ringde ut för hon hade förfärligt tråkigt.
"Jag funderar på att ta ett nytt offer" sa Cara och såg på sina vänner.
"Vem funderar du på?" frågade Blaise och såg på sina klasskamrater.
"Jag funderar på en tjej den här gången" sa Cara och Draco såg bara sorgset på henne.
"Vem?" frågade han nästa sorgset och hon såg konstigt på honom men sa inget.
"Jag vet inte, vi får analysera folket" sa Cara när de gick mot matsalen.

Då Laura mötte Goyles blick som sa att han inte trodde att hon skulle klara av det var det som om något klack till i henne. Hon sänkte inte staven som hon först tänkte utan uttalade med tillfredställelse ordet och såg Goyle denna gång vrida sig under henne. Hon släppte den då hon kände en hand på sin axel och såg att Amycus var nöjd, han gav henne tio poäng för det.
Då lektionen var slut kände sig Laura på månader på bättre humör än på länge. Hon följde med de andra mot stora salen, men för en gångs skull kände hon sig inte bottenlöst bedrövad.

Cara var inte hungrig efter att ha ätit både glass och klubbor ville hon inte ha mat.
"Du måste äta!" sa Draco och såg allvarligt på henne.
"Låt inte som min far eller Sev nu!" sa hon allvarligt och gav Draco en sur blick.
"Ibland är du för vuxen Draco" sa Blaise och puttade den blonda mannen i sidan och Draco såg argt på honom men sa inget.
"Så vem vill prinsessan ha?" frågade Blaise och Cara studerade eleverna och log sedan.
"Jag tror att jag tänker förföra Jillian ifrån Gryffindor" sa hon och log roat.
"Din far kommer bli vansinne" sa Draco och Cara log.
"Jag vet" sa hon och trollade fram en blomma som hon skickade över till Jillian.

Laura kände sig full med energi och visste inte vad hon skulle göra av sig. Var detta saften av att tortera någon så borde hon göra det var dag. Inte för att hon tänkte det även om Goyles ansikte var lockande. Hon tog ett äpple och gick ut ur salen ovetandes om Blaises ögon som förföljde henne. Hon hade inte märkt hans blickar på lektionen heller, men då hade on faktiskt varit upptagen av annat.
Hon gick ut på den tomma skolgården och gick rastlöst omkring. För en gångs skull hade hon energi och inte mycket tanke på sin far, men hon hade ingen aning om vad hon borde göra.
Hennes far ja, vad skulle han tänka om allt detta om han ens levde? Troligen inte mycket, det smartaste var att anpassa sig och det gjorde hon. Men hon ville höra något, antingen att han var död eller levande, allt var bättre än denna ovisshet.

Cara såg på Jillians förvånade blick när hon såg sig omkring, Cara såg på henne och nickade, Jillian rodnade och vände bort blicken, så leken hade börjat. Cara fick en ny klubba av Draco innan de gick ut på skolgården.
"Vad har hon som är särskilt?" frågade Draco nästan med avsky i rösten och hon såg konstigt på honom.
"Hon ser bra ut, det är allt" sa Cara och ryckte på axlarna. "Det är trots allt bara sex"
Draco vände bort blicken och hon såg förvånat på honom innan hon gick ut genom porten.
"Titta min dam" sa Blaise och gick bort mot Laura och Cara bara höjde ett ögonbryn och satte sig sedan ner i gräset, Draco satte sig bredvid henne och hon la huvudet i hans knä.

Laura hörde fotsteg bakom sig och vände sig om tvärt, det var väl en lärdom att aldrig vända ryggen mot någon eller något. Då hon såg att det var Blaise slappnade hon faktiskt av, det var inte Goyle eller någon som kom för hämnd.
"Du var imponerande på lektionen idag." sa han berömmande med ett snett leende på läpparna. Laura var på sin vakt men tackade, äntligen berömde han henne för något vettigt utan att håna henne och hennes utseende. Det mesta berodde väl på att hon faktiskt tyckte hon gjorde bra ifrån sig. Hon verkade vara på mycket bättre humör, inte så nere och avvisande även om det ännu låg en del kvar och skulle komma åter.

Cara tittade på Blaise och Laura, ja än så länge hade hon inte sprungit i väg.
"Cara?" sa Draco och hon såg på honom med undrande blick. "Måste du förföra Jillian?"
Hon såg konstigt på honom.
"Jag måste väl inte" sa hon endast, hon visste inte riktigt vad Draco ville komma. "Varför spelar Jillian någon roll, eller har du känslor för henne?"
"Inte för henne" sa han lågt och mötte Caras blick som bara blinkade några gånger.
"Hur länge?" sa hon tillslut med låg röst.
"Sedan slutet på förra terminen" svarade han endast och hon nickade.
"Varför har du inte sagt något innan?" sa hon och satte sig upp.
"För att jag vet att du inte vill ha ett förhållande" sa han endast och hon såg på honom när han reste sig upp. "Glöm att jag sa något" sa han och gick in i slottet.
"Draco!" ropade hon efter honom, ja nästan skrek. Hon satt förvånat och förvirrat kvar på marken utan att veta vad hon skulle göra eller hur hon skulle hantera det hela.

Blaise tog sig närmare vilket Laura inte gillade och backade ett halvt steg. Vissa friheter fick han inte ta, allt skulle ändå göras för att få henne i dålig dager och skratta åt henne sedan. Hon var ännu misstänksam, hon var bara sådan mot dem hon inte kände, eller de flesta hon inte kände.
Men de avbröts av Caras skrik och att Draco gick sin väg.
"Något har hänt." sa Blaise upplysande som att inte Laura märkt det själv. Hon suckade och himlade med ögonen åt honom innan hon tog stegen mot flickan, han själv fick göra som han ville.
"Vad hände?" sa Laura undrande och hukade vid henne trots att de egentligen inte kände varandra.

Cara tittade förvånat upp när någon tilltalade henne, någon hon inte direkt förstod varför. Cara mötte Lauras blick och såg sedan på Blaise som kom upp bredvid Laura.
"Hur länge har du vetat?" frågade hon och såg direkt på Blaise.
"Jag fick reda på det i somras" sa han och ryckte på axlarna, Cara reste sig upp.
"Och du tyckte inte jag borde få veta det?" sa hon.
"Det var hans sak att berätta!" svarade Blaise.
"Jag förstår väl det, men istället för att säga något har du låtit honom plågas, han är min bästa vän och jag vill inte att han skall lida!" sa hon och vände sig bort ifrån Blaise.
"Prinsessan, vad skulle jag ha gjort? Vi vet båda att du inte vill ha ett förhållande, du gillar friheten för mycket!" sa han och hon vände sig om och såg kallt på honom.
"Ja men jag vill inte se honom våndas och hade jag vetat hade jag knappast behövt låta honom se vad jag håller på med" sa hon allvarligt, hon hade nästan glömt att Laura var där.
"Prinsessan..." började Blaise och hon stoppade honom.
"Jag vill inte höra det, jag vill inte prata med dig just nu!" sa hon och gick därifrån och ner till sjön.