The one that got away

Andrew såg på henne en lång stund innan han försiktigt satte sig på huk och petade på hennes kind för att kolla så hon inte var vid medvetande. Men han fick inget svar så han lyfte upp henne i sin famn och tog iväg flaskan och ställde ner den på golvet innan han bar in henne i hennes sovrum och la henne i sängen så hon kunde sova.

Då han lyfte upp henne och tog undan flaskan kved Saphira till och handen rörde sig slött efter flaskan. Då hon lades i sängen slutade hon att kvida och bara gnydde till sträckte sig efter något. Ett blått gosedjur hade ramlat ner på golvet, en drake. Den var väl använd och syntes att den varit med länge, handen sökte efter något som i en orolig sömn hon inte vaknade ifrån.

Andrew hyschade lågt då hon kved och bara la över henne täcket och stoppade om henne efter att ha dragit av henne skorna. Han såg sedan att hon sträckte sig efter något och såg sig om tills han fick syn på draken. Han tog upp den och gav den till henne. "Sov gott" mumlade han och såg sedan på henne bara.

Saphiras kvidande slutade tvärt då hon fick draken och drog den intill sig som ett litet barn. Hon kröp ihop till en liten boll under täcket och verkade nu lugnad till sinnes och sov nu lugnt.

Andrew log svagt då hon var lugnt och fortsatte se på henne en stund. Det gjorde honom lugn till sinnes med. Han kände inte begäret av blod, av död som han brukade, han kände sig...levande. Han kom fram till henne och strök henne försiktigt över håret innan han gick in till hennes kök och tog pengarna och lappen och bar in det till sovrummet, han la det på hennes nattduksbord innan han försiktigt tog sig ut ur lägenheten och stängde dörren.
I den mörka kvällen skyndade sig Andrew hem och tog sig till sitt egna kök och gjorde iordning lite mat, men tankarna var hela tiden på Saphira.

Saphira sov lugnt hela kvällen och vaknade inte försen sent nästa morgon. Det var helg så det gjorde inget att hon sov ruset av sig. Hon började segt röra på sig och förvånades att hon hade lyckats ta sig till sängen denna gång, hon brukade oftast däcka i hallen. Försiktigt satte hon sig upp och kände den tunga huvudvärken göra sig påmind.
Då såg hon något på bordet invid sängen, pegar? Sedan när hade hon så mycket pengar? Sedan såg hon lappen och kände fasa. Hade han varit här? Visste han nu var hon bodde? Hade han varit här inne?

Andrew åt på kvällen innan han kröp ner i sin säng och somnade. Han drömde inga mardrömmar den natten, istället hade han henne i tankarna än. Hon var vacker och han kände medlidande för henne. Han önskade de hade mött på ett annat sätt, så att de faktiskt kunde bli vänner. Men hon hade väl honom nu. Han vaknade till och suckade, vad skulle han göra idag då? Han kunde inte ta sig till hennes lägenhet, det skulle vara för uppenbart.
Han tog sig upp och började klä sig och undrade i sitt stilla sinne om hon sett pengarna.

Hennes händer började skaka okontrollerat då effekten av tabletterna började ta ut sin rätt. Hon måste ha fler, Saphira tar sig upp och börjar leta febrilt. Hade hon slut på dem? Pengar, hon hade fler pengar. Varför hade hon ens det? Ångrade han sig eller var det ett sätt att vagga in henne i falsk trygghet?

Andrew hade ätit frukost då han kände något i sin ficka, han drog ut tröjan han tagit från henne kvällen innan. Han tryckte den mot sig och andades djupt in doftne, den var lugnande, det luktade som hon.
Vad var det med honom egentligen? Hade han blivit ännu mer galen än han redan var? För att få bort tankarna la han den ifrån sig och gick ner i sin källaren. Han hade ingen där, men han hade sig själv. Han gillade att se blodet så han gjorde det på sig själv med också.

Saphira var ute hon hade en hemsk känsla att vara förföljd även om det bara var inbillning. Hon skulle ut och skaffa fler tabletter, hon visste var de höll till och förr hade hon ofta besökt dem. Hon trodde att hon skulle bli av med sitt beroende, men inte. Hon gick genom slumkvarteren och drog halsbloss från cigaretter. Hennes hjärta dunkade, hon kände sig skrämd.