Forbiden Love

" jag brukar vara här och tänka över vad jag verkligen vill göra med mitt liv jag önskar ibland att jag bara kunde rymma hemifrån " sa Isabella det syndes på henne att hon ville prata med någon· Hon hade aldrig någon att prata med om jobbiga saker·

Cyril log smärtsamt.
"Jag förstår..." Han pausade till.
Han tittade ner på marken och verkade tänka efter.
"Så varför gör du inte det?" Frågade han plötsligt.

" pappa kommer att komma efter mig och jag har ingenstans att ta vägen " sa Isabella hon klappade Lukas

Cyril nickade till.
"Förståeligt." Sa han kort.
Han tittade på Leonardo som försökte äta av gräset.
"Inte nu..." Mumlade han lågt och drog upp Leonardo's huvud från gräset.

" våra hästar gillar mat " sa Isabelle

Cyril log mot Isabella.
"Såklart." Sa han. "Vem gillar inte mat?"
Han klappade Leonardo på halsen.
"Dock så ska inte hästar äta med tränset på sig." Lade han till.

" nej precis det är nog inte så bra " sa Isabella hon höll i lukas tyglar han såg på henne med sina mörka ögon·

Cyril sneglade mot Isabella.
"Vad hade du tänkt göra?" Frågade han försiktigt. "När det gäller din far alltså."
Han fortsatta att klappa hästen som fortfarande försökte sträcka ner huvudet för att äta.

" jag vet inte " sa Isabella med nästan förtvivlad röst hon villeatt han skulle låta henne bestämma över sitt liv· Hon torkade snabt bort en tår·
" jag vill bara att han ska inse att kärlek inte fungerar på det här sättet " sa Isabella·

Cyril suckade till.
"Kan du inte förklara det för honom?" Frågade han. "Eller vänta lite... Hur träffade han din mor?"
Han började tänka efter samtidigt som Leonardo fortsatte att försöka sträcka ner huvudet.
"Leonardo!" Cyril drog upp hästens huvud.