They rise again (Jessica Tonks)

"Tänkte försöka göra en kniv." Säger Mitch och visar upp kökskniven. "Den här funkar, antar jag, men att kunna göra knivar kommer vara användbart. De gjorde det i The Last Of Us, de kallade dem shivs." Fortsätter hon och ser på bågen.
"Super, men se till att spara på pilarna och om de går sönder borde vi spara dem ändå, det ser ut som om de skulle kunna användas till annat än bara pilar." Fortsätter Mitch och böjer ner och tittar in i skåpet under diskhon. Det finns diskmedel, kan man använda det? Vad skulle det kunna användas till... olja? För kuggar och liknande? Det kanske det skulle fungera.
"Vad ska jag göra?" Frågar Kellys röst mumlande, hon tycktes ha hämtat sig. Mitch reser sig upp och tar med sig glaset och tejpen.
"Vi kan leta upp lite pinnar!" Säger Mitch smått leende och Kelly ser genast gladare ut, naturen är Kellys grej. Hon tycker om sånt dravel. Så när Mitch spelade Skyrim brydde sig Kelly mer om att glo på hur fin naturen var istället för de episka fighter Mitch hade.
"Menar du gå ut? Det kan ni inte." Säger Matthew som dykt upp bakom Kelly. "Ellerhur?" Fortsätter han och ser på Gus och Fay.

Fay nickade, det lätt bra. Hon hade tagit in allt mer nu, det här måste vara på riktigt, för hon hade just sett sin mamma dö. Eller dö igen hur man valde att se på det. "Okej, det är bra...". Hon kände igen spelets namn, det var det hon spelat i smyg då Mitch inte varit hemma. Hon hade gillat det rätt så mycket även om hon inte varit bra på det.
"Inga problem, jag hoppas jag är bra på att skjuta än" sa hon då det varit något halvår sedan hon skjutit ordentligt. Men det var lätt, kunde hon bara koncentrera sig gick det.
"Okej...pinnar, men jag kan gå med Kelly, och vi håller oss nära stugan" sa Fay sedan då hon faktiskt hade en pilbåge. "Ni andra kan leta härinne om ni vill..." sa hon och såg på Kelly. Hon ville ha något att göra, så hon slapp tänka på allt annat.

(Please don't kill her, I got the bestest plan to kill her off later. ( But if you really have to you do that.) GUD VAD JAG VILL SKRIVA PÅ ENGELSKA IBLAND... DAMN THOSE WRITING-FEELS. )

Kelly ser osäker ut.
"Det kommer gå finfint." Säger Mitch och gör tummen upp mot sin vän. Kelly kanske inte känner sig säkrare, men hon ser inte lika osäker ut. Matthew ser dock oroad ut.
"Jag kanske också kan komma med? Liksom hålla rygg?" Mumlar Matthew och Gus fnyser.
"I såna fall borde väl någon kapabel göra det?" Säger Gus.
"Ja, den enda andra som är "kapabel" härinne är Michelle." Konstaterar Matthew mumlande och Gus blänger på honom. "Visst, visst." Mumlar Matthew och stirrar på golvet istället. Mitch himlar med ögonen och tycker att de borde ta det lite lugnt.

(Hade inte tänkt döda henne xD Tänkte bara att hon kunde göra något xD)

Fay skakade på huvudet. "Jag tror vi klarar oss, jag kan använda den här, om Kelly samlar pinnar går jag och vakter vid henne" sa hon och log lätt mot Matthew och Gus innan det böts ut mot en irriterad blick då hon hörde deras nästa ord. "Alla här inne är kapabla, men på olika saker" sa hon bara innan hon drog med sig Kelly ut. De fanns en massa träd runt så de hann inte gå långt innan Kelly kunde började plocka pinnar.
Fay stod under tiden och vaktade, hon hade tagit pilbågen från ryggen och hade en lös pil på ifall det behövdes, det kändes kul att ha den igen,, men inte såhär. Hon var tyst medan Kelly plockade pinnar och såg sig om och lyssnade efter ljud.

Mitch går förbi dem båda två.
"Vänta, var ska du?" Frågar Matthew plötsligt orolig, hon vill skratta åt honom.
"Jag ska leta efter material, försök att inte äta upp varandra." Säger Mitch och de ser faktiskt sårade ut.
"Åh, chilla, det är inte menat bokstavligen." Fortsätter Mitch och drar uppför trappan. Det är häruppe sovrummen ligger, det måste finnas något häruppe. Hon brukar lämna saker här. Hon har ju sina gamla konsoler... men hon vet inte riktigt vad man skulle behöva dem till. Hon kan ingenting om el på det sättet. Bara att fixa vissa problem, typ om den är felkopplad till tv:n. Hon går in i sitt sovrum, det ser ut som senaste gången hon var här. Like gula väggar, sängen är fortfarande obäddad. Hon plockar upp tv-kontrollen och sätter på tv:en som står i hörnet. Till hennes förvåning så går den igång och nyheterna är på. De talar om katastrofen, att folk äter andra, att militären skickar ut utrustning och man borde försöka ta sig till säkra platser och sedan försöka få kontakt med militären eller polisen om dessa blir sedda. Hon lägger undan kontrollen och lyssnar samtidigt som hon letar igenom rummet.

Fay lät Kelly fortsätta plocka pinnar även om de hade en hel del nu. Men det kunde användas till brasor med. De hade en eldstad i stugan om elen var borta så var det väldigt bra.
Tillslut hade de tillräckligt dock och Kelly och Fay gick in, Kelly la alla pinnarna på köksbordet och Fay stängde ytterdörren, hon hade än nyckeln i fickan. "Hur går det?" undrade hon och Matthew nickade. "Bra". Han stod och rotade i några lådor och Gus gjorde detsamma fast i ett skåp. Allt hade gått så fort att Fay glömt bort att Gus var här, den hon varit kär i något år. Hon kunde inte låta bli att tycka att det kändes bra att han var där och ville slå sig själv i ansiktet.
TIllslut gick Fay upp på övervåningen, till sitt rum. Det var gräddgula väggar som lite i Mitchs rum och sängen är prydligt bäddad. På väggarna hade hon några bilder på sig själv och sina vänner, även hon och MItch då de var yngre. Hon tog ner en av hela familjen och stoppade den i sin ficka, det kändes bra att ha.

Mitch fortsätter leta under tystnad när hon lyssnar på hur illa saker var. Fast hon stannar upp när en reporter står i ett av de kritiska områdena.
"Här i centrum har infektionen redan spridit sig, infektionen är, enligt de experter som kontaktats, något som påverkar blodet och därmed hur hjärnan fungerar. Inga botemedel är kända och vi omber allmänheten att stanna inomhus." Fortsätter reportern, det skulle vara en helt normal sändning om inte reportern plötsligt börjat skrika och peka mot någon innan kameran faller till marken. Bilden är fortfarande igång dock och man kan se hur blod sköljer över kameran. Mitch stannar upp lite, som i chock, innan de byter över till studion och försöker låtsas som ingenting hänt. Mitch gör samma sak och drar fram saker ur garderoben.

Fay sökte igenom sitt rum och kunde känna tårarna dyka upp i ögonen igen. De skulle aldrig kunna vara här med hela sin familj igen, deras pappa kanske var oskadd men deras mamma var borta. Även om det här kanske skulle bli något kortvarigt så skulle hon aldrig glömma det, så mycket hade redan hänt.
Fay hittade lite saker, en del kläder hon haft där, en gammal ryggsäck, några få medaljer för bågskytte men ingenting som verkade värt att ta, mer än kläderna och väskan. Hon tog tillslut ner väskan och satte den på köksbordet och började leta igenom en liten städskrubb de hade.

Det finns gamla kläder i garderoben, vilket skulle kunna fungera som filtar, bandage och kläder om så nöden var. Var ligger nyckeln till garaget?

"Mitch?" Rösten skrämmer vettet ur den upptagna Mitch som vänder sig om med kniven utsträckt framför sig och får syn på Kelly.
"Kelly!" Utbrister Mitch lättat, Kelly ser livrädd ut. "Förlåt, jag... eh... jag..." Kelly stoppar henne genom att lyfta händerna.
"Ingen fara, jag fattar. Är du okej?" Frågar Kelly och begraver sina händer i fickorna på sina jeans. Hon liknar sin bror, samma råttbruna hår, liknande gråaktiga färg på ögonen, men Kelly är mindre och inte bara på grund av ålder. Ärligt talat tror Mitch att Kelly aldrig kommer bli längre och hon når bara till axlarna på Mitch som är rätt kort... eller hon är väl medellängd.
"Självklart." Svarar Mitch och rycker på axlarna.
"Du måste inte vara okej, vet du." Påpekar Kelly och ler lite.
"Inte du heller." Konstaterar Mitch och Kelly rycker på axlarna.
"Vi kommer alltid vara tillsammans, ellerhur, Mitch? Vi kommer överleva det här, tillsammans med Matthew, Fay och Gus? Visst?" Frågar Kelly plötsligt allvarlig och Mitch ser på henne och nickar kort. Hon tror inte på det men hon vill inte göra Kelly besviken. Kelly blir glad och kramar om Mitch. Sedan släpper hon och försvinner iväg igen, Mitch vill komma in i garaget dock.

Fay insåg en sak, de behövde mat, vatten fanns kanske i kranarna och det fanns annars en ren bäck i närheten. Men mat? Hon visste inte om de hade kvar från förra sommaren, de hade en matkällare men hon visste inte hur det var med den heller.
Hon öppnade kylskåpet som fanns och tittade in, det fanns lite konservburkar, med bönor och kokkorv. Det skulle räcka någon vecka. Hon tog sig sedan ner en trappa och kom till en liten källare. Den hade i princip bara lite saker som inte fick plats i garaget och så matkällaren. Hon öppnade dörren till den med nyckeln hon tagit för att ta sig in i stugan. Den öppnade i princip allt i stugan, även garaget.
Fay letade igenom matkällaren, det fanns inlagda saker där i, saltgurkor, en del säckar med potatis och mjöl som deras mamma haft där i flera år men som höll, hon hade köpt massvis billigt en gång.
Fay fortsatte leta runt där nere, det gjorde henne lugnare att vara sysselsatt med något.