Help me hide it (no one else can find out) PRS

Tasha såg en aning osäker ut där hon satt på solstolen, men Aaron ignorerade det då han räckte över vattnet. Han for ner på ett knä framför henne för att rengöra såret.
"Visst", svarade han på hennes kommentar om huset. Och det var det ju, men man vande sig väl då man levt i likadan omgivning hela sitt liv. Dessutom var det oftast bara ett stort, tomt hus.
"Det här kan svida litet, men du blev just attackerad av en galen hund, så det borde väl inte vara så illa", varnade han med ett leende innan han tryckte bommulstussen dränkt i desinfektionsmedel mot hennes knä.

Tasha höll i det nu tomma glaset och såg ner på honom där han knäböjde framför henne. Som när de friade i böckerna, tänkte Tasha med ett snett leende. Hon visste att det var oartigt att stirra men hon kunde inte låta bli, hon var så ovan vid sådant att man fick väl förlåta henne.
Då han säger att det ska svida skrattar hon lätt till. Han hade rätt, hunden var värre även om detta sved till. Hon flämtade lätt men höll sig lugn, det var fint av honom att hjälpa henne. Inte heller nu märker hon att han faktiskt rör vid henne. Skol Tasha och vanliga Tasha verkade vara olika personer, ibland i alla fall.

Då såret väl var putsat och lappat rätade Aaron på sig och satte sig på stolen bredvid. Han tände på en cigarett och log sedan undrande mot Tasha.
"Hur kommer det sig att du råkade hit? Du bor väl inte här nära?" frågade han. Det var verkligen ett sammanträffande att hon lyckats springa förbi hans hus just då han var ute.
Musiken från radion hördes tydligt ut till gården och solen gassade; det var verkligen en perfekt dag (förutom att skolan hade börjat då). Om han inte hade blivit så genomförligt brun under sommaren hade Aaron varit orolig över att hans hud skulle brinna, då han redan spenderat flera timmar i solen utan skjorta.

Tasha log och tackade samt drack ur de sista dropparna av vattnet innan hon ställde det på det lilla bordet mellan stolarna.
"Skulle jag kunna besvära om mer?" frågade hon artigt och nickade åt det tomma glaset men skakade på huvudet åt hans fråga med ett roat leende, hon bo här, knappast?
"På andra sidan skogen ligger det ett lägenhetsområde, där bor jag." sa hon enkelt, de var väl inte precis fina lägenheter. Men de var bra och dög åt henne.
Det kändes som hon kokade där hon satt men hon ville heller inte gå därifrån, Aaron var trevlig.
"Hade jag vetat att du bodde här, eller snarare så fina hus hade jag nog inte sprungit utan linne, jag glömmer att det finns folk här." skrattade hon lätt då hon inte visste hur hårt folk tog på sådant här. Sedan tystnade hon och rodnade, antingen talade hon för mycket eller inget alls, fanns inget mellanting? Hon slängde en blick på honom och förstod så varför grannkvinnan ville träffa honom. Tyst som för att ha något att göra började hon fixa med de trasiga hörlurarna, kanske hon kunde prova på magi hemma. Hennes mor skulle bli ledsen om hon fick reda på det. Fast hon skulle bli glad att hennes dotter tränade och faktiskt pratade med en levande människa.

Aaron nickade då hon bad om mer vatten, och skrattade åt hennes kommentar om trakten. Hans blick föll kort ner till hennes bara mage - som hon verkligen inte skulle behöva gömma under lösa tröjor - innan han åter mötte hennes blick.
"Det är lugnt, dock om du vill ha något mer på dig har min mor säkert något du kan låna..?" erbjöd han och reste sig sedan. Han tog både Tashas glas och sitt egna, som han tömt då han talat med grannen. "Vill du komma in?" undrade han och nickade mot huset. Det var en aning hett att stå rakt i solljuset och då han tänkte blanda en ny dricka åt sig skulle det ta en stund.

Tasha märkte hans blick, hon försökte inte följa den men rodnade då hon märkte var den föll.
Hon mötte hans blick och skakade tveksamt på huvudet.
"Jag är svettig, skulle bara lorta ner den." sa hon tvekande, men sen kunde väl hon inte gå runt såhär? Fast Aaron sa att det var okej.
Sedan bjöd han henne in, hon hade aldrig varit hemma hos någon förr, om det inte gällde läxor.
"Får jag?" sa hon förvånat, i en röst som sade att hon aldrig gjort det förr. Men sedan nickade hon och log svagt, det var varmt, nästan hett och hon var törstig.

"Visst", svarade han och visade vägen in i huset. De tog sig genom matsalen till köket, där Aaron ställde ner glasen och gick över till det jättelika kylskåpet. Han hittade en kanna med fryst vatten och en vinflaska, och han tog båda till disken. Han hälld eupp vattnet åt Tasha och räckte henne glaset, innan han fyllde ett vinglas åt sig själv.
"Vill du ha?" undrade han efter det, då han inte riktigt visste om hon överhuvudtaget drack alkohol.
På samma fick han ett textmeddelande, och med ett ursäktande leende kollade han det. Det var från Stefan, som meddelade att han skulle vara hos Aaron om en halvtimme för att plocka upp honom för festen.

Tasha såg sig om, var verkligen imponerad av huset, men sa inget då Aaron inte verkade vara det. Hon tog emot glaset och svepte det, det kylda vattnet gjorde gott även om det kändes iskallt efter värmen. Då han frågade om vinet nickade hon.
"Gärna, om det inte är till besvär, eller jag tar från någon." sa hon och log svagt. Hon var väl van med alkohol från och till, hon brukade ibland slå i sig en hel vinbox då allt kändes förjävligt. Det var ett bra sett att få ut känslor och gråta i all sin ensamhet på.

"Vi har en hel vinkällare, det här är inte ens av de bättre flaskorna", svarade Aaron med ett lätt skratt och kastade en blick på etiketten. Han hällde upp ett glas åt Tasha och räckte det åt henne.
"Hur länge har ni bott här?" undrade han och lutade sig mot disken med sitt vinglas i handen. Aaron visste egentligen inte något om Tasha, annat än att hon var mycket blygare i skolan än här, nu. Aaron gillade den här Tashan mer än den han först träffat, även om hon också hade varit fascinerande.

Tasha höjde ett ögonbryn, en vinkällare med? Fast huset var gigantiskt med, så det kanske inte var så konstigt. Hade man pool hade man kanske vinkällare med? Hon tog en klunk och nickade med ett litet leende, det var gott.
"Hur länge? Har väl bott här en vecka eller så. Kanske hållt på att flyttat i en månad. Mormor dog och mina föräldrar var hemma på permission, så det gick kanske snabbt undan." sa hon leende och tog ännu en klunk, hade hon sagt för mycket nu?
Hon satte sig på en stol och såg på honom.
"Själv? Född och uppvuxen här antar jag?" frågar hon med ett snett leende som verkar vänligt och genuint, att hon bryr sig om att få veta det.