prs mellan awesome Elin och mig :3

Jag satte mig på min vanliga plats. Biologi var egentligen helt okej, men jag var inte helt gärna med på lektionerna.
Mina tankar svävade iväg till Alexandra. Jag hoppades att hon skulle komma fram och prata med mig igen, för jag skulle inte våga gå fram till henne. Aldrig i livet.
Elias satte sig brevid mig och vi slog upp våra böcker.

Jag började räkna matte,trots mina bra betyg så var matte ett av mina svaga ämnen,jag förstod mig inte alls på det. Min mage kurrade och min hjärna var helt slut. Tur att det var lunch efter den här lektionen.

"Jag såg dig med Alexandra", sade Elias med ett brett flin på ansiktet.
"Och?", sade jag och försökte att inte le. Jag var inte en person som log. Jag skulle se dyster och sur ut.
"Hon är en tjej", förklarade Elias och såg på mig med höjda ögonbryn. Jag nickade och såg på Elias.
"Så jag kan inte alls umgås med tjejer, eler?", sade jagoch började nu bli lite irriterad. Elias ryckte på axlarna.

"Vart tog du vägen på rasten då?,sa Jessica

"Vadå jag? det var ju du som drog iväg med Embla,sa jag

"Vi var med Marcus och Filip,du skulle ju också vara med! Filip frågade efter dig,sa hon

Jag suckade. Filip var tråkig. Han var som alla andra killar. Dominik var speciell.

Lektionen gick snabbt och jag gick till lunchen. Elias gick med sina vänner, igen så jag satt ensam. Jag petade i den äckliga skinkfrästelsen och tittade ut genom fönstret. Det hade börjat regna ute och jag frös lite, trots att det snart var sommar.

Snart var det dags för Lunch. Jag gick med Jessica och Embla till matsalen. Jag såg lite äcklat på maten,jag tog bara sallad. Jag såg mig omkring och fick syn på Dominik. Han satt ensam.

"Kom,vi sitter där,sa jag och pekade mot Dominiks bord.

Jessica och Embla började skratta. Dem gick och satte sig hos Filip och Marcus och vinkade åt mig att komma,men jag brydde mig inte. Jag gick till Dominik.

"Hej...kan jag sitta här?,sa jag

Jag nickade utan att titta på personen som hade frågat. Sedan märkte jag att det var Alexandra, igen. Jag undrad verkligen varför hon pratade med mig.
Hennes vänner satt och fnissade och pekade mot mig.
Hennes vänner sade säkert att hon skulle prata med mig, sedan dissa mig. Såklart.
"Varför pratar du med mig?", fågade jag utan att titta henne.
Fast jag hoppades ju såklart att det inte var så som jag trodde. Jag ville att hon ville prata med mig, för jag gillade henne och jag ville prata med henne, men jag vågade inte riktigt.

Jag log och satte mig ner. Jag började äta av salladen på min tallrik. Jag såg upp på honom när jag hörde vad han frågade.


"Jag..jag tycker att du är speciell, och jag gillar speciella människor,sa jag

Jag fnös.
"Speciell?" Jag var inte speciell, jag var bara en looser som ingen gillade. Jä
Jag tog en tugga av mitt äpple. Jag ville inte äta skinkfrästelsen, den var bränd och det knaprade när man tuggade. Skolans mat sög.
Elias satt och glodde på mig och Alexandra. Han såg förvånad ut, på ågot sätt.

Jag fortsatte äta min sallad. Varför fnös han? han tyckte säkert att jag var konstig. Han gillade säkert bara tjejer med svart hår och mörk runt ögonen och med trasiga kläder. Jag suckade och pillade med en tomat. Jag drog en hand genom mitt hår och såg på honom. Han var helt klart perfekt på alla sätt. För perfekt. Jag förstod att det aldrig skulle bli nåt mellan oss.

Plötsligt kom engelskaläraren Lars gående.

"Grattis Alexandra! alla rätt på läxan igen!,sa han

"Jaha..,mumlade jag.