Prs Anne och FT

"Allt är mitt fel" sa tyst "det är alltid så" jag nöp mig i armen så det började blöda. "Mitt fel mitt fel mitt fel"

Jag la armen om henne.
"Nej!", sa jag tyst, "du är underbar."

Jag skakade på huvudet och sa:
"Hon vill ha dig där nere, hon sa att jag skulle gå upp och låtsas att jag inte finns." Jag finns inte " hoppas att maten är god, jag har lagat den"

"Nej, följ med ner", sa jag.

Jag fortsatte skaka på huvudet "hon kommer bli arg" sa jag.
Jag satte mig på hennes säng. Jag finns inte, intalade jag mig själv.

"Då får hon bli det", sa jag.

"Hon kommer lämna mig" sa jag med mina ögon fortfarande stängda "hon är den enda kompis jag har, jag vill inte bli mobbad igen" jag tittade på honom men sen tittade jag ner på mina fötter "gå nu, jag klarar mig"

Jag tar tag i båda hennes händer.
"Cecilia. Bry dig inte om Blair. Hon är en idiot, du är underbar, du har mig", sa jag.

"Varför är du ihop med henne om du tycker att hon är en idiot?" Jag reste på mig.

"Öh... Jag har ingen aning", sa jag och ryckte på axlarna, "skulle mycket hellre vara ihop med någon som du."