Amaanda & Warlock (PRS)

((Okej Jag visste att den hette wordtraveller men inte att det var med .blogg.se efter. Jag tror att jag skrev in något annat när jag försökte hitta den. Men hur som helst så tycker jag att den är bra, och jag brukar titta på den då och då. ))

Lyra njöt av sällskapet. Både Ginny och Neville var väldigt trevliga, även om hon kände sig lite misstänksam mot den märkliga växten han hade. Det var intressant att höra de berätta om sina familjer och livet i Storbritannien. Det Lyra hörde om Hogwarts verkade inte alls dumt, och hon började längta tills de skulle vara framme.
När Luna kom in kändes det som om hon drog med sig en särskild stämning, som lade sig nästan som en dimma i kupén. Med sina märkliga glasögon och den konstiga väskan liknade hon inte någon Lyra träffat innan. Men Neville och Ginny verkade känna henne.
Då Luna vände sig mot Lyra såg hon sig hastigt omkring, för att se om det verkligen bara var henne hon tittade på. Det verkade vara så.
Lyra kastade en blick på Lunas ögon genom glasögonen. Hon undrade om det var dumt att tacka ja eller oartigt att tacka nej, och framför allt vad i hela världen narglar kunde vara.
Lunas mun breddades i ett drömskt leende. Hon tog av sig glasögonen, blinkade ett par gånger och sträckte fram dem till Lyra. "Ta de här!" sade hon.
Hennes nyfikenhet tog överhanden och hon tog emot dem. Med ett prövande leende satte hon dem på sig.
Det kändes som hon var inbäddad i ett slags luftigt ludd, och hon hörde ljud på avstånd. Lyra sträckte ut handen framför sig, och den svajade likt en spegelbild i vatten. Hon höjde huvudet och såg på de andra i kupén. Deras ansikten skifade form och färg, och allt snurrade.
Plötsligt mådde hon väldigt illa och allt började snurra. Hon försökte ta av sig glasögonen men hon var inte säker på var de fanns.

((Sedan vill jag också bara säga ursäkta för att jag nu har varit så oaktiv ... det har varit mycket med min skola också ))

((Tack så mycket för att du gillar min blogg typ. Det gör mig väldigt glad
Hoppas det lugnat ner sig en aning i skolan nu. Det suger att rollspel blir lidande för en massa läxor :c

Förlåt för att det tagit år för mig att svara. Ska försöka bättra mig så gott det går :3))

"Lyra, är dy okej?" Laura tog tillfället att raskt nappa åt sig glasögonen från kusinens nästipp. Lyra var alldeles kritvit i ansiktet. Det såg ut som om hon skulle tuppa av när som helst.
"Mina glasögon..." Sa Luna svävande. Hennes röst var verkligen så full av mjuka moln och avlägsna fantasier att det kändes som om Luna var någon helt annanstans då hon talade.
Laura tryckte dem i händerna på henne. Hon tyckte bara att Luna blev konstigare och konstigare för varje sekund som gick. Efter att hon klev in i kupéen hade dessutom hela stämningen förändras. Från att vara varm och full av skratt hade den gått till att vara ganska stel. För Laura fanns det ingen som helst tvekan över vem som bidragit till den här förändringen.
"Såg du narglarna?" Frågade Luna.
Ginny, som också lagt märke till Lyras yrsel, svarade för henne: "Jag tror tyvärr man blir alldeles för snurrig i de där glasögonen för att se någonting alls."
Luna låtsades inte om henne. Istället tittade hon rakt framför sig. "Pappa gav dem till mig."
Efter det drunknade hon i sig själv. Luna höjde en alldeles främmande upp-och-ner-vänd tidning framför ansiktet och förblev tyst resten av resan.
Laura och Neville fortsatte att prata växter med varandra medan Ginny missnöjt klagade över att hennes mamma lagt på fel påläg på hennes smörgåsar.
Utanför började mörkret fall i takt med regnets hårda smatter

Braaaaaa

((Varsågod Kom att tänka på hur många namn som liknade varandra i rollspelet just nu - Laura, Lyra och Luna. Och om man skulle råka läsa fel kunde det bli ganska roligt xD))

Lyra tillbringade resten av resan i sitt säte och lyssnade på Lauras och de nyfunna vännernas prat. Hon hade sparkat av sig skorna och satt med benen uppdragna mot sig. Hon kände sig fortfarande en aning snurrig, men trots att det började gå över tänkte hon att hon skulle passa sig noga för Lunas prylar i framtiden.
Lyra såg på det tilltagande mörkret utanför tåget och var glad att hon befann sig inuti en varm, ljus kupé tillsammans med ljudet av avslappnade samtal. Hon hade aldrigt tyckt om mörker, känslan av att vad som helst skulle kunna finnas framför henne utan att hon såg det. Hon hoppades att Hogwarts inte skulle vara allt för mörkt.
Efter en stund saktade tåget in och rullade in på en liten tågperrong. Genom fönstret kunde Lyra skymta ljusen från en liten by bortom stationen. Hon gissade att det var Hogsmeade.
Luna, Ginny och Neville började resa på sig och packa ihop sina saker, och Lyra följde deras exempel.
"Bagaget körs in sedan, så ni behöver inte ta det själva", sade Ginny samtidigt som Lyra gjorde en ansats att sträcka sig mot sin koffert på bagagehyllan.
När de lämnade kupén och gick ut ur tåget kunde Lyra inte låta bli att känna sig upphetsad.
"Förstaårseleverna brukar åka båt till skolan", sade Neville, som höll ett hårt grepp om sin underliga växt, "och de äldre åker vagn. Jag vet inte vad ni ska åka ..."
"Ni kan åka i vår vagn", bestämde Ginny, och så styrde de stegen ut från den lilla perrongen.

Jätteee bra och jag håller med om det där. Jag läste faktiskt fel förut

På något sätt hade deras lilla skara kommit längre bak i kön till att få en vagn än vad Laura kunnat tro. Hon huttrade i det kompakta mörkret samtidigt som hon såg upp mot de svagt lysande gatlyktorna.
Jag är glad att det finns lite ljus i alla fall, tänkte Laura då eleverna framför dem äntligen steg upp i en ledig vagnen och störtade iväg längs grusvägen.
"Äntligen", sa Ginny ironiskt då en ny vagn bromsade till framför dem. Grus och lera flög upp på deras klädnader från hjulen, men eftersom ingen annan noterade det eller brydde sig skakade Laura på huvudet och lät det vara. De hoppade in.
"Vad 'ar "änt?" Frågade Laura tillslut. Vagnen rörde sig inte ur fläcken.
"Åh du måste skämta!" Utbrast Ginny och himlade med ögonen. I ett otäckt ögonblick trodde Laura hon syftade på något hon gjort fel, men sedan förstod hon motsatsen. Det var någonting annat. Ginny klättrade ut ur dörröppningen och försvann ut i mörkret.
"Luna", sa Neville förklarande. Han gläntade på dörren tillräckligt mycket för att de skulle få syn på dem båda. Ginny stod och diskuterade med en skenögd Luna som sträckte fram ett äppel mot en osynlig mun i tomma luften.
"Kom igen! Vi blockerar vägen!" Hörde de Ginny säga. Luna la bara enkelt huvudet på sned och fortsatta med sin konstiga lek.
"Vad gör "on?" Sa Laura och stack ut huvudet ur vagnen. Det tycktes så konstigt.
"Jag vet inte", svarade Neville. "Hon håller på sådär hela tiden."

Superduper

"Vadå? Vad gör hon?" frågade Lyra nyfiket. Hon sträckte på halsen och försökte luta sig mot utgången för att se bättre, men vagnen var för trång och dörröppningen för liten för att hon skulle kunna se ut.
"Det såg ut som att hon försökte mata något", sade Neville och skakade på huvudet.
Till slut kom Ginny in med Luna i släptåg. I hennes hand fanns ett halvätet äpple, och hon kunde se att tuggorna som tagits ifrån det var alldeles för stora för att ha varit gjorda av en människa.
"Jaha", sade Ginny då hon och Luna satte sig tillrätta och vagnen äntligen började rulla. "Nu kommer vi försent."
Luna verkade inte höra på, utan satt och betraktade det halvätna äpplet, precis som Lyra gjorde.

Vagnen stannade vid en stor ekport, och de klev ur. Lyra såg med stora ögon på när Luna gick till vagnens framände och sträckte fram äpplet i luften. Ena sekunden var det där, och andra sekunden var det borta, som om ett stort, osynligt djur ätit upp det.
Kanske är det precis så det är, tänkte Lyra när hon och de andra gick mot den stora dörren. Något hade hon lärt sig om Luna under resan, och det var att man aldrig kunde vara riktigt säker på vad hon höll på med.
Innanför porten fanns en stor entréhall, och en annan dörr verkade leda till en matsal. Den stod på glänt och där inifrån hördes skratt och prat. Utanför den stod en klunga yngre barn, nervöst väntande.
Ginny, Neville och Luna skyndade in i den stora salen och en häxa med håret i en stram knut och strängt ansikte kom fram till Lyra och Laura.
"Miss Winters och miss Roux?"

((Jag kom på att Neville ju kan se testraler xD Jag tolkade ditt inlägg som att han inte såg dem, så jag fortsatte bara därifrån. ))

((Oh my mistake, bra att du fortsatte med det hela så det inte blev konstigt x) och tjaa gott nytt år min rollkompis! ))

"Oui?" Sa Laura och tvingade sig själv att titta upp i kvinnans stränga ansikte. Inte ett hårstrå hade slinkit ur hennes strama uppsättning och varenda ansiktsmuskel var under perfekt kontroll. Hon var också tillräckligt reslig för att behöva titta ner på dem då hon talade. Hela hennes karaktär utstrålade att man skulle visa henne respekt.
"Jag vill be er att följ efter mig." Det svepte om kvinnans klädnad då hon vände om och ledde dem uppför den största marmortrappa Laura någonsin sett. Där väntade en relativt stor samling med gnistrande ögon. Laura noterade att de flesta av dem inte kunde vara äldre än elva, medan bara en handfull såg ut att vara närmare kusinernas egna ålder. Hon hann knappt fundera över vad de alla gjorde där förrän kvinnan började tala.
"Jag är professor McGonagall och huvudansvarig på den här skolan..." Professorn drog hela historien om de fyra elevhemmen och allt som hörde Hogwarts till innan hon avslutade med att nämna sorteringen som strax skulle äga rum.
"Följ efter mig." Professor McGonagall viftade med handen och fick hela den utvalda folkhopen att följa efter henne nerför trapporna. Entréhallen var nu folktom och fylld av vackra detaljer Laura knappt kunde slita blicken ifrån. Den här skolan var lika olik Beauxbatons som natt och dag.
Plötsligt slog portarna upp. De tågade på led in i en stjärnbeströdd sal med tusentals ögon riktade mot sig. Laura drog sig skrämt närmare sin kusin då de snubblade framåt. De båda var huvudet högre än de flesta i ledet och fångade stor uppmärksamhet av publiken. Laura kände hur hon rodnade.
Sedan var de framme och sorteringen började.

((Gott nytt år! ))

Den stora salen var ännu mer magnifik än Lyra föreställt sig, och som namnet antydde var den också väldigt stor. Hogwarts verkade över huvud taget större än hennes gamla skola i Sverige.
Fyra långbord stod uppställda i salen, och vid dem satt elever i svarta klädnader och såg förväntansfullt upp på de som skulle sorteras. Här och där satt även ett och annat spöke, och de flesta av dem hade också något förväntansfullt över sig, utom några, som mest såg uttråkade ut. På ett podium längst bort i salen stod ett annat bord , där lärarna satt.
På podiet stod även en liten pall, och en trasig men lappad hatt låg på den. Plötsligt ryckte den till som om den varit levande, och en reva öppnade sig som en mun på den. Hatten sjöng en kort trudelutt om de olika elevhemmen, som Lyra var alldeles för nervös för att senare komma håg. Men hon såg också fram emot att bli sorterad, att höra hemma någonstans på den nya skolan.
När hatten sjungit klart gick professor McGonagall fram till pallen och lyfte upp den med ena handen. I den andra hade hon en lista, som hon började ropa upp namn ifrån.
Namnen ropades upp i bokstavsordning, och det skulle ta en stund innan hon kom till varken Roux eller Winters. Till slut ropades kusinens namn upp och Lyra log ett uppmuntrande leende mot sin kusin.
"Roux, Laura!"