PRS, Saga Lovegood och Alexandra Hagström

Jag hörde - och, vilket jag försökte att inte tänka på, kände lukten av - hur Felix kom efter mig ut ur bussen. Jag fortsatte gå mot skolan med snabba steg, väl medveten om att jag inte skulle stå ut ett ögonblick till i hans närvaro utan att tappa kontrollen.

Jag kollade efter henne och gick fram till mina kompisar.
- Tja Omar, sa jag och dunkade i ryggen.

Jag hörde hur Felix fotsteg försvann iväg åt ett annat håll, och jag lyckades äntligen slappna av. Trots det kunde jag inte få mina tankar ifrån honom på hela första lektionen.

Jag gick med mina kompisar till första lektionen.