Reversed roles(Dragon Fantasy)

Jack nickade sakta och kände återigen medlidande för kvinnan. Men han hällde inte upp mer öl åt henne utan ställde undan kannan. "Miss, ni borde ta det lugnt, ni kanske har sorg och hat men ni borde inte dricka så mycket för att glömma" sa han mjukt och försiktigt. Då han sagt det bleknade han och ångrade sig, han fick inte säga sådant.

Sabina såg snabbt på honom och stönade till av den snabba rörelsen.
"Det är det enda som får mig att glömma och att dela bädd är det enda som får mig att må ganska bra ett tag." säger hon tungt, inte reflekterandes att han sa emot. Men hon skulle säkerligen minnas det till morgondagen. Dock insisterade hon inte mer på ölet, det var som hon glömt det.
Hennes huvud föll tungt ner i hans knä och hon stönade tungt.

Jack såg på henne en stund och suckade lågt. "Men låt mig dela bädd med dig då, du får använda mig hur du vill, men dricker du mer svimmar du". Han skulle precis säga något mer då hon la ner huvudet i hans knä. Han visste inte vad han skulle säga först utan bara sakta började stryka henne över håret.

"Jag vill svimma, jag vill dö." fick Sabina ur sig och slöt ögonen då han strök henne över håret.
"Du borde inte vara så snäll. Jag är hemsk, akta dig." sa hon åter, varnade sluddrande för morgondagen då skulle hon säkerligen använda honom, nu orkade hon inte.

Jack log svagt. "Du är inte så hemsk nu...Jag tror du är snäll innerst inne, bara missförstådd" sa han sakta och fortsatte stryka henne över håret. "Och det är väl inte värt att dö än? Tänk på allt du inte gjort än".

Hon hörde hans ord och förvånades över dem, sakta lugnades hon.
"Du kan gå när jag somnat." mumlade hon sömnigt och ett svagt leende syntes på hennes läppar.
"Det är värt att dö, jag träffar min älskade Marie." sa hon utan att tänka på att han kanske var som de flesta, inte accepterade all kärlek.

Jack nickade sakta, han skulle göra det även om han nog skulle vara tvungen att jobba än. Med att hjälpa de andra gästerna. "Marie?" mumlade han sen en aning förvånad, men han dömde henne inte. Men han förstod hennes sorg om Marie var död. Han fortsatte stryka henne över håret.

"En piga, jag älskade henne. Jag fick se henne brännas på bål." sa hon kort men tystnade sedan, hon hade somnat och sov tungt.
Såg man henne nu kunde man inte tro att hon var en tyrannisk kvinna, såg man henne nu kunde man tro att hon var en liten flicka med sorg utöver det vanliga.

Jack nickade bara igen. "Jag beklagar" sa han mjukt och väntade tills hon somnade. Han drog sig försiktigt undan och la en kudda under hennes hennes huvud och la täcket över henne innan han försvann ner och började arbeta.

Sabina sov tungt resten av dagen och vidare in på kvällen. Hon var trött men också märkligt lugnad av något, något hon inte ville erkänna ens i sina drömmar.