ORP - They are watching you

Jag kliar mig i håret samtidigt som jag tittar på de andra ungdomarna. "Vi kanske borde dela upp oss" säger jag försiktigt.

Afrodite ~
Jag lutar mig mot en grottvägg. Har fortfarande inte sagt ett ord till de andra. Varför är jag här?

Charlie:
Jag ser att dem andra börjar se sig omkring dem med.
Plötsligt hittar jag en sten. Av någon anledning tar jag up den. Den börjar glöda i en orange färg i min hand och en dimma stiger från den.
Jag stirrar på stenen och den värmer min hand.

Afrodite ~
Jag börjar vagga fram och tillbaka och kvider. Snart kommer jag få ett nervöst sammanbrott. Tårarna börjar rinna och jag lutar huvudet mot knäna.

Charlie:
Jag stoppar stenen i min ficka för säkerhets skull. Plötsligt känner jag att jag fått ny energi och jag känner att jag skulle klara allt... Det måste vara stenen. Jag gå fram till den gråtande flickan och säger
" Vi kommer klara det här! Jag känner det!"

Ben ~
"Mm.. alltså-- öh, ja", stammar jag och tittar på den nya flickan.
"Vi kanske borde.. Typ.. Säga våra namn kanske, då blir det lättare att samarbeta. Jag heter Benjamin men..", jag måste sänka blicken i golvet. Varför är det här så pinsamt? Det är inte ens pinsamt! Ughh.
"Kalla mig gärna Ben", säger jag mycket lägre.

Rei ~
"Reilly, eller Rei." Säger jag kort och suckar inombords åt flickan som säger att hon känner att vi ska klara detta. Hon menar väl men jag är frustrerad och det kommer vi kanske inte alls. Jag går fram till den gråtande flickan med färgat hår och sätter mig tyst bredvid henne, lägger armen om henne. "Så farligt är det inte." Säger jag långsamt. "Vi har ju varandra, allihop."

Cara ~
"Cara", säger jag tyst. Jag går tillbaks och sätter mig bredvid Ben. En liten rodnad smyger fram på mina kinder. Va? Cara, varför i hela friden rodnar du??

Ben ~

Jag börjar nervöst leka med fingrarna. Vi måste göra något, nu.
"Det var en bra idé att dela på sig då det är större chans att vi hittar en utgång och kan hämta hjällp, men - det känns osäkert att splittra sig. Vem vet vad som kan finnas där ute?", säger jag nästan lite mer för mig själv än till Cara.

Cara ~
"Vi måste hitta en väg ut. Vi får bekymra oss om vad det finns utanför senare. Annars kommer vi dö här", säger jag, "det är kanske inte så smart att dela på oss.. Jag vet inte."