Öppet rollspel ^^

Jag satt utan för klassrummet och tecknade som vanligt.
- Är det inte smurfen, sa Jack elakt.
- Har du ingen annan du ska mobba? frågade jag argt.
Jack skrattade och knuffade ner mig på golvet.
Jag reste mig upp och kollade på honom.
- Lämna mig ifred, sa jag argt.
Jack gick därifrån men jag fattade att dom skulle ge igen när skolan hade slutat.
Jag suckade och tog upp mitt skissblock.

Namn på karaktär: Timothy (kallas Tim) Hilton
Ålder: 16
Kön: Pojke
Element: Inget.
Utseende: Tim har rött rufsigt hår och fräknar på näsan. Han har stora gröna ögon och en stor mun som passar hans livliga och pratsamma personlighet. När han ler/pratar får han alltid smilgropar. Han är ganska kort.
Personlighet: Tim är en väldigt nyfiken och glad tonåring som älskar sporter och att springa. Han pratar ofta och han har svårt för att hålla hemligheter. Man skulle kunna tänka sig att han höll till i den "populära" gruppen i skolan men nej. Hans andra sida gör honom inte "populär". I hela hans liv har han trott på andar/demoner/aliens/tidsresande etc. Han älskar att titta på/läsa fantasy eller sci fi och man kan säga att han verkligen letar efter konstiga och mystiska saker, bara NÅGOT spår av demoner/andar/konstiga krafter...
Familj: Mamma, pappa, lillasyster
Bakgrund: Skrev typ det på personlighet x)
Övrigt:-

Din tur då, Trädkatten ~

Jag väntade just på att någon skulle skriva ett inlägg så att jag kunde göra det xD

I verkligheten satt en ung pojke med rött rufsigt hår på en bänk och stirrade uttråkat på den slitna väggen med sina gröna ögon. Tim, som pojken hette, väntade på att läraren skulle öppna klassrumsdörren och hälsa "god morgon" till varje elev. Men på annan plats långt, långt borta... Nja, inte så långt borta faktiskt. Faktum var att vid, eller rättare sagt, i hans huvud så skedde det mycket mer spännande saker.

"Spring fortare Tim." Rösten lät robotaktig och neutral. DC9O hette roboten som sprang, nej, svävade bredvid Tim. Hen, eftersom att roboten inte hade ett kön, såg ut som en vanlig framtida robot som man lätt skulle kunna hitta i många sci fi serier. Tim försökte springa allt fortare. Svetten rann ner för hans panna och han kunde känna hur de närmade sig. Han kollade sig hastigt bakom axeln. Det var ett stort misstag, han hade precis fått se en soldat bli uppäten av en mutant. Mutanterna var förvånansvärt forta.
Pling. Pling. Pling
Vad nu? Vad är det för ett konstigt ljud?
"DC9O, hörde du?" frågade han roboten.
"Jag hör. Jag har öron så som ni människor har och det betyder mycket väl att jag hörde jag hör även nu. Men om du menar något specifikt ljud så får du ändra lite på din fråga."
Tim suckade frustrerat.
"Det lät som pling, pling, pling!"
"Nej. Jag hörde inte något pling. Du kan vara för trött av allt springande att du hör konstiga saker."
svarade DC9O.

Tim vaknade upp som ur en dvala. Verkligheten. Han hade kommit tillbaks. Han suckade djupt.
Pling, pling pling.
Det kom från hans ficka. Han drog sakta upp mobilen.
"Behöver jobba lite extra idag och Pappa kommer inte hem fören sent så kan du ta han om Lily? Kram Mamma.

(förlåt för låångt )

Puttar upp rollet Majaluna din tur :3