Prs Queen Boo och Angelinaa

Afrodite ryckte till av Blakes röst och reste sig upp. Hon fick nya kväljningar när lukten återigen överväldigade henne, men hon ville inte att han skulle veta hur äcklad hon var av honom.
"Ja" sa hon, med en lätt darrning på rösten.
När hon torkat sig runt munnen med en bit toapapper började hon undra varför han brydde sig så mycket.
Dörren låstes upp med ett klick. "Och sluta kalla mig det, så är du snäll" sa hon irriterat. Hon gick ut från toaletten och såg sig inte för, utan gick rakt in i honom.

Blake tyckte mint smaken runt Afrodite plötsligt kändes värre än den gjort sedan han först träffade henne. Och varför hade hon plötsligt något emot namnet Newbie? Inte för att Blake tänkte ändra något på grund av hennes åsikt. Hon var bara en ängel. Blake insåg att han var farligt nära på att på något sätt tycka synd om Afrodite. Det var inte rätt, demoner tyckte aldrig synd om någon, inte ens andra demoner. Han blev nästa illamående av tanken.
Det var på grund av illamåendet han öppnade sin cola flaska för att ta en klunk lagom till att ängeln kom ut från toaletten. Han var inte redo på smällen och snubblade bakåt. han lyckades hålla sig på fötterna men spillde colan överallt. Blakes ironiska tröjor blev dyngsura. Nästan hela flaskan tömdes ut. Den som Blake hade jobbat så hårt för!
"Se dig för!" utbrast Blake och såg ner på sig själv. Inte för att han hade något emot att vara indränkt i cola, men nu var verkligen inte en bra tid. Lektionen hade antagligen redan börjat och han skulle ju försöka vara bra uppförd idag, vilket också betydde att inte dra till sig onödigt mycket uppmärksamhet. Det ledde till att det var bättre att gå omkring i torra kläder. Dumma ängel.

Colalukten trängde sig på Afrodite från alla håll, och hon tog et steg bakåt med handen för munnen. ''Förlåt!'' sa hon kvävt, men kände samtidigt skrattet bubbla upp inom henne. ´Hon började fnittra, och en lärare stannade till utanför. ''Vad...'' mumlade han och tittade på demonen. Han tystande och gick vidare, och Afrodite lutade sig bakåt mot väggen och tog ett djupt andetag. Hon höll andan, ville inte känna den vedervärdiga stanken. När hon inte kände den kunde hon nästan inbilla sig att han var normal, någon hon kunde skratta och skämta med. Det varade inte länge, för hon var tvungen att andas efter en halv minut. Det var inte rätt, hon visste det. Vad var fel med henne? Vad höll hon på med? Dörren gled upp bredvid henne och hon tittade chockat upp. Den blonde pojken från första lektionen, vad var det han hette...? Hon mindes inte hans namn, men hans blick mötte Afrodites med igenkännande. ''Hej på dig'' sa han med mjuk röst, och något blixtrade till i hans ögon. Hon sänke blicken och såg en tatuering sticka fram under hans tröj-ärm. Kunde han vara en.... nej, hon slog bort tanken. Det kunde inte stämma, då borde han dödat demonen vid det här laget. ''Jag måste skynda iväg till engelskan nu'' sa hon och stegade iväg med långa kliv. Afrodite insåg att hon glömt andas, och hon tog ett djupt andetag vilket visade sig vara ett misstag. Illamåendet vällde upp och hon drog snabbt av sig ryggsäcken för att dra upp asken med minttabletter som hon bar med sig överallt. Efter att Afrodite rotat i några fack blev hon orolig att hon glömt den, men hittade den sen. Hon stoppade snabbt in en tablett i munnen och lättnaden vällde över henne. Hon vände sig mot demonen med ett oskyldigt leende och sträckte fram asken. ''Vill du ha en?'' frågade hon vänligt utan att sluta le.

Blake blängde på Afrodite i några sekunder. Han kunde blänga riktigt elakt och ondskefullt, på ett sätt människor inte kom i närheten av. Men det gjorde han inte nu. Han blängde på ett lugnare mer mänskligt sätt. När Afrodite började skratta kunde Blake inte hålla tillbaks sitt egna skratt. Han skrattade tyst men ändå märkbart. Egentligen var det ganska skönt att vara dränkt i den sötsliskiga colan, även om han hade föredragit att få dricka den istället.
Den förvirrade läraren gjorde situationen ännu mer skrattretande. Blake hoppades bara att han inte skulle sprida vad som hade hänt vidare till de andra lärarna. Blake ville verkligen fortsätta spela den duktiga eleven i bakgrunden. Det skulle göra hans jobb som mycket enklare. Jaja, det var faktiskt långt ifrån kört trotts det lilla missödet.
När Afrodite lutade sig emot väggen slutade Blake skratta. Han började istället undersöka hur hans kläder verkligen hade klarat sig. Resultatet var inte så bra, men om det bara torkade snart skulle Blake klara sig helt okej. Förhoppningsvis blev det inga missfärgningar.
När killen kom ut började Blake avläsa hans känslor. Det var förvånansvärt svårt. Blake var inte alls säker på varför. Hans känslor skilde sig väldigt mycket från de flesta andra elevernas, Blake kunde inte sätta fingret på hur. Det var något fel med killen. Det var nästan som om han hade en lukt som påminde om Afrodite. Det var inte alls samma sak, men något obehagligt var det. Det var skönt att han gick iväg så fort.
Blake tog ett äcklat steg bakåt när Afrodite sträckte fram asken.
"Haha" sa han ironiskt, samtidigt som han flinade. "Fan, nu har jag inget som kan hålla borta ditt stinkande" insåg han plötsligt. Det hann han knappast fixa nu. "Och vi borde gå till lektionen nu." Var det verkligen värt att plågas en hel lektion bara för att uppehålla sin image? Tveksamt.