Revelations (prs)

Kiera funderade ett tag, att träna med någon var både bra och dåligt. Det som var bra med det var att hon kunde lära sig nya saker och lära sig samarbeta. Men det dåliga var att hon var tvungen att avslöja vad hon kunde. Men det var hon tvungen att göra ändå eftersom hon gav sig ut med dem och hon kunde behöva öva mer på att döda monstren, särskilt utan Dragors hjälp.
"Det går alltid bra för oss" sa hon skämtsamt. Det var knappast sant, de levde men det hade inte direkt gått bra för dem under åren.
Kiera tittade på Yuu när han reste sig upp och nickade sedan.
"Jag kan följa med. Jag behöver vänja mig vid de här monstren" sa hon och lämnade sin mat. "Jag möter dig där"
Kiera skiljdes ifrån Yuu och gick ut på gårdsplanen. Hon tog på sig pilbågen, svärdet och knivarna hade hon redan på sig. Hon gav Dragor ett äpple.
"Uppför dig nu medans jag tränar" sa hon bestämt och gick bort till träningsanläggningen och väntade på Yuu. Hon tittade upp i himlen och kände regnet skölja över henne och drog upp luvan på manteln och la en pil på strängen för att vara beredd ifall det hände något.

Kiera stod med bågen i handen och såg på Yuus vapen. Träningen hade gått bra och hon hade börjat förstå hur monstren fungerar och hur man lättast kunde döda dem.
Regnet öste ner över dem men hennes mantal höll henne hyfsat tror jämfört med Yuu som åter var blöt.
Hon var tveksam till att testa hans vapen, den såg konstig ut men om hon skulle stanna här behövde hon lära sig.
"Okej" sa hon tveksamt och såg på honom. Hon var inte så förtjust i tanken att använda deras vapen men hon behövde det. Hon såg på sin båge.
"Du kan få testa den" sa hon och höll fram den. Hon var osäker på om Yuu åka skulle orka spännan den. Bågen hade en hög dragvikt och hon hade tränat i många år med lättare bågar innan. Hon hade övat upp sina ryggmuskler och kunde nu spänna bågen utan att tänka. Sen behövde man sikta också, man behövde i och för sig sikta med Yuus vapen också, men deras sikten fungerade olika. Hon var nyfiken på om Yuu ens skulle få iväg en pil. Fast hon var osäker på att hon ens skulle kunna skjuta med hans vapen.

Kiera hade svårt och får någon riktig tyngd i pistolen. Den kändes konstig att hålla och hon var osäker på att den skulle kunna försvara henne. Det kändes som om något lätt kunde gå fel när man använde den och om man blev avväpnad kunde motståndaren använda ens vapen emot henne. Om hon blev av med pilbågen kunde inte vem som helst använda eller så kunde hon alltid förstöra strängen.
Hon lyssnade noga på vad Yuu sa och försökte följa instruktionerna. Hon var förvånad över att hon ens träffat monstret, siktet var väldigt annorlunda och det kändes konstigt när hon själv inte kunde bestämma hur hon skulle dra strängen utan bara sikta och trycka av. Hon hade inte alls varit beredd på att pistolen skulle åka bakåt när hon avfyrat den första gången och hon hade nästan slagit sig själv i ansiktet.
"Jag kan testa en gång till innan jag visar dig" sa hon. Kiera ville inte lägga undan pistolen helt fören hon åtminstone hade vant sig vid tyngden och avståndet. Att kunna sikta skulle ta tid och övning det visste hon.
Kiera ansträngde sig för att försöka sikta och lyckades tillslut träffa hjärta på ett av monstren, men hon misstänkte att de var mer tur än skicklighet. Hon räckte över pistolen till Yuu och tog sedan av sig bågen ifrån ryggen. Hon satte på honom sina skydd så han inte skulle komma till skada. Sedan visade hon hur han skulle stå, hur han skulle använda ryggen och skuldrorna, inte endast armarna när han spände den. Hon var förvånad över att han lyckades spänna den alls. Hon gav honom en pil och visade hur han skulle dra bak strängen tills pekfingret nuddade mungipan och då släppa. Hon var glad över att hon gett Yuu sina skydd då strängen snärtade till på armen. Hon mindes första gången hon skjutit utan skydd, det hade varit i panik då ett vildsvin kommit emot henne, efter det sov hon med sina skydd. Kiera såg på pilen som kom knappt två meter, Yuu hade släppt för tidigt och hon log roat, det var som att se sig själv i spegeln, hon hade gjort det samma första gången.
"Övning ger färdighet" sa hon "bara att prova igen"
Hon log svagt emot honom och räckte sedan över en pil till Yuu.

Kiera hade granskat Yuu och han hade blivit bättre, men hon visste att det skulle ta flera timmars övning och många år innan han kunde skjuta utan att egentligen behöva sikta, utan att man egentligen sköt på instinkt. Hon skakade på huvudet.
"Nej jag hoppar det. Det är ingen bra idé att överanstränga sig." Sa hon och såg upp på himlen. "Dessutom behöver jag äta"
Hon hängde bågen över axeln och började gå bort från arenan med Yuu bredvid sig. Dragor kom fram och puffade på henne och hon klappade den blöts hästen över mulen. Hon tog sina tillhörigheter och gick in i stallet med hästen och ställde in honom en box så han skulle torka.
Kiera gick ut till Yuu och följde honom in till herrgården för att äta.
"Tack för träningen" sa hon leende innan hon gick in i matsalen för att äta. Hon tog lite mat och satte sig ner och började äta.

Kiera åt upp sin mat och log roat när Yuu åter lekte med maten. Hon misstänkte att det var ett sätt för honom att slappna av och roa sig. Att leka med maten var väl lika bra som något annat sätt, själv brukade hon rida.
"Ja det kan jag göra. Jag har inget bättre för mig då jag inte direkt kan rida iväg någonstans då eran värld är full av monster som vill döda än" sa hon roat och lämnade sin bricka. Hon följde efter Yuu till hans rum. Det här var en del av herrgården som hon aldrig hade varit i innan. Hon undrade om alla i gruppen bodde här. Hon var inte säker på vad hon och Yuu skulle göra, men att umgås med honom var bättre än att inte göra något alls. Hon undrade däremot varför han umgicks med henne, han verkade inte direkt vara människan som umgicks med folk. Hon väntade på att Yuu skulle visa vägen då hon inte visste vilket som var hans rum. Hon undrade hur det skulle se ut? Hon kunde antingen se det väldigt mörkt och dystert eller väldigt ljust och fluffigt, hon var inte säker på varför hon kunde se det fluffigt, kanske för att han lekte med maten, något hon ansåg var barnsligt men roande. Hon tänkte på sitt eget rum som var mörkt men mysigt och ibland kunde hon sakna herrgården, men den var nästintill förstörd och ja det fanns inget att återvända till där, hon skulle få finna ett nytt hem när hon dödat Cassandra, det vill säga om hon kommer hem någon gång.

Kiera såg på kvinnan som kom springande mot Yuu och hon kunde inte låta bli att finna det roande hur avig Yuu var emot kvinna som inte verkade fatta detta. När Yuu dessutom ramlade log hon ännu mer roat, det verkade som den här kvinna kunde irritera honom mer än något annat hon sett.
Kiera lutade sig emot väggen och höjde ett ögonbryn mot kvinnan när hon tilltalade henne. Nori verkade allt annat än glad på henne och Kiera log, hon tänkte inte låta sig köras över av någon. Hon tog ett steg närmare Yuu och la en hand på hans axel och såg in i kvinnas ögon.
"Han hade tid med mig hela kvällen igår och har haft det hela morgonen" sa hon och log ett förföriskt leende mot kvinnan. Kiera hade lärt sig allt om hur man log förföriskt, rörde sig förföriskt, en vana som hon hade haft användning för även om hon helst inte hade velat lära sig den genom att vara hora.
Kiera såg på Yuu när han kastade tröjan i kvinnans ansikte och log sött emot henne, endast för att reta Nori innan hon följde efter Yuu till hans rum. Hon följde efter honom, då hon egentligen inte hade någon aning om vart de skulle. Kiera hoppades att Yuu inte hade tagit illa upp av det hon sagt till Nori, hon såg honom inte på det sättet, utan hade endast gjort det för att förarga den andra kvinnan. Men hon uppskattade Yuus sällskap, hon behövde inte anstränga sig eller vara överdrivet artig hans närhet, något hon fann skönt.

Kiera följde efter Yuu och memorerade vägen ifall det skulle behövas någon gång. Hon la alltid vägar på minnet, något hennes far lärt henne redan som litet. Hennes far hade talat om för henne hur viktigt det var att kunna hitta vägen ut ifall någon ville döda henne, eller om hon blev tillfångatagen.
Kiera slog sig ner i tornet och lutade huvudet bakåt. Hon slöt ögonen och lyssnade på regnet. Hon vände blicken emot Yuu när han erbjöd henne dricka. Hon tog emot drickan och förde den till munnen. Hon visste inte vad det var men i den här stunden brydde hon sig inte. För en gångs skulle behövde hon inte ta något ansvar. Hon hade inga grupper att leda eller värva till strid, hon behövde inte se till att någon annan än hon själv var säker. Hon behövde inte vara den självsäkra flickan som kunde allt och inte hade tid att sörja. Hon önskade att hon ibland haft tid att känna sig sorgsen över vad hon hade fått gå igenom, särskilt som slav. Hon tog en klunk till tittade ut i regnet. Ibland undrade hon vad som hade hänt med hennes liv? Varför kunde hon inte fått ett normalt liv stället för att fly hela tiden. Hon tog en klunk till innan hon gav tillbaka drickan till Yuu och såg på honom, men sa inget. Hon hade egentligen inget att säga, hon vände åter blicken till regnet.

Kiera hade slutna ögon, hon såg det snötäckta landskapet runt huset framför sig. Hon kände en stor saknad till sitt hemland, naturen var underbar, hon hade några få människor som hon brydde sig om och uppskattade, hon saknade dem just nu. Kiera började känna sig hopplös, hon hade inte varit borta särskilt länge, men tanken på att inte veta om hon kunde komma hem oroade henne. Hon drack lite till och lutade huvudet bakåt. Hon lyssnade på regnet som smattrade emot tacket, hon hörde Yuu sucka men sa inget, hon hade inget att säga till honom direkt. Hon ville vara ifred med sina tankar. Långt borta hörde hon åskan mullra, hon hade sällan om än inte aldrig hört åska när hon bodde hemma, det var inte fören hon flydde som hon hörde åska när hon kom längre söder ut. Men det var mycket hon inte stött på fören hon kommit söder ut, som grönt gräs året om, varmare klimat, andra kläder, pengar och kulturer. Hennes värld var uppdelad i olika länder med helt spridda kulturer. Hon suckade, att sakna sitt hemland skulle inte hjälpa henne nu, hon hade varit ifrån det förut och hon fick helt enkelt bita ihop och göra som sist, inte tänka på det.
Kiera tittade på Yuu när han reste sig upp och vinglade till, han hade antagligen druckit mer än vad han tänkt. Hon höjde ett ögonbryn när han tilltalade henne. De hade suttit tysta så länge att hon nästan börjat tro att Yuu inte ville prata med henne och kände sig obekväm i hennes sällskap, och ja det kanske var så.
"Att glömma potentiella fiender kan bli din död" sa hon och ryckte på axlarna. Hon hade förstått att Nori såg henne som en konkurrent av någon anledning och när människor blev avundsjuka visste man aldrig vad de kunde tänkas göra. Kiera log när Yuu nämnde spratt.
"Det låter som något jag kan finna roande" sa hon och reste sig enkelt upp och såg på mannen. "Vad hade du tänkt dig?"

Kiera lyssnade när Yuu pratade, att Nori var lite förtjust i honom hade hon redan listat ut och att Yuu inte uppskattade det var uppenbart, antagligen för alla utan Nori. Kiera var osäker på om Nori ens ville förstå, antagligen så ville kvinnan inte det för då kunde hon hoppas på att Yuu skulle uppskatta henne.
Kiera skrattade sedan roat.
"Du behöver inte oroa dig, jag har fått nog av den sortens kontakt med människor under en livstid" sa hon utan att se på honom. Hon var inte säker på varför men hon ville inte ha någon nära på det sättet. Hon hade inga problem med att ha sex, även om det inte intresserade henne, men om man fick känslor för någon kunde man bli sårad och känslorna kom oftast i vägen. Ibland blev hon irriterad på Simon då han hade känslor för henne och oroade sig över allt hon gjorde.
Kiera vände sig om och såg på Yuu.
"Nej jag har inte direkt något bättre för mig och jag finner det roande att hämnas på henne då hon bestämde sig för att jag inte var värdig dig. Att hon faktiskt valde att ogilla mig utan att känna mig gör att hon får skylla sig själv" sa hon och ryckte på axlarna. Kiera uppskattade att hämnas på människor, det var något hon fann roande. Hon vände åter blicken ut i regnet.
"Så vad är bästa sättet att göra det här på, det är du som känner kvinnan inte jag" sa hon undrande och väntade på ett svar.

Kiera ryckte på axlarna.
"Jag känner mig inte obekväm med något längre, så i det här fallet är det nog du som får säga ifrån" sa Kiera när hon följt honom ner i rummet.
"Varför gillar hon dig? Jag menar du är ju tydlig med att du inte gillar henne" Kiera vad fundersam över detta då det kändes väldigt konstigt att envist hänga sig fast vid någon som inte var intresserad. Simon gillade henne, men hon fick skylla sig själv då hon smått uppmuntrat honom genom åren för att kunna utnyttja honom när hon flydde, men nu var hon inte säker på vad för sorts relation hon och Simon hade, och i denna stund spelade det egentligen ingen roll då hon var här och han var hemma. Kiera såg på Yuu som lyssnade vid dörren och väntade på att han skulle säga något.