HP_Maja :*

När Hazel vaknade var det tidig gryning. Dags att åka. Hennes föräldrar hjälpte henne på med bra kläder, packning, fixade allt åt henne. Ändå kändes det inte bra. Inte alls bra.
(Ska de åka i ett tåg??)

(Yea, sure)
(Hur länge är de där)

Alison suckade. Hon borde verkligen inte ta med fotot på Liam, men när hon dör ville hon inte vara ensam. Trots sina tvivel tog hon ut fotografit ur ramen och lade omsorgsfullt ned det i väskan hon fått från Republiken. Det var en tradition. Alla som skulle åka fick en väska, de fick ta med allt som gick ned i den. Mat, kläder, vapen. Vad än de ville ha

Hazel satt ensam på tåget. Varför visste hon inte riktigt. Hon brukade vara iallafall lite populär. Något inom henne hoppades att Alison skulle sätta sig här. Men det skulle hon såklart inte. Alison hatade Hazel. Trodde Hazel iallafall.

(Hur länge är de var?)

Alison kollade upp på tåget. Hon hade aldrig åkt tåg förut. När tåget först startade trodde Alison att hon flög, tåget startade så mjukt och när det körde var det som att flyga. Hon såg på landskapet som flög förbi i ljusets hastighet (såklart vad det inte ljushastighet, men Alison hade aldrig åkt med någinting snabbare än en cykel). När hon vant dig vit tanken av hur fort hon rörde sig gick hon och kollade om hon kunde hitta någonstans att sitta. Det var fullt överallt i den fattiga delen av tåget, sålänge Alison inte ville sitta i någons knä, så Alison smet till den rika delen av tåget. Hon skulle ändå bara död om inte länge alls, så det spelade ingen roll.

Hazel såg ut genom fönstret. Vad fanns det mer att göra? Ingen satt hos hennes, ingen pratade. Allt var tyst utom regndropparna som började plaska tyst mot tågfönstret.
Hazel suckade. Hon hade en orolig känsla i magen. Tänk om hon inte klarade det?

Alison slog upp dörren till den enda hon kände på hela tåget. Hazel.
"Får jag sitta här?", frågade hon.

Hazel tittade skrämt upp men ansiktsdragen mjuknade när hon såg Alison.
"Visst", sa hon, lite för entusiastiskt.
"Slå dig ner", tillade hon lite försiktigare.

Alison satte sig mitt emot Hazel. Hon kollade ut genom fönstret för att slippa titta direkt på Hazel, hon hade fortfarande inte glömt reglerna. Efter ett tag blev det sådär pinsamt tyst, så hon öppnade munnen.
"Jag har aldrig åkt tåg", sa hon.

Hazel ryckte till när Alison sa något.
"Det.. Det har jag. En gång."
Hon insåg att hon lät som en tönt.
"Fast det var inte så kul", tillade hon lite snopet.

Alison rynkar pannan. Hur kan det inte vara kul att åka tåg?
"Vart åkte du?", frågar hon.