Öppet Rollspel

Jag letade efter en kupé

Jag kollade ut genom fönstret och gråt.
Min kille bryr sig inte om mig tänkte jag gråtandes.
Jag kollade på Adrian.

Jag såg Aria och Adrian sitta i en kupé

Jag kollade bort och kollade ut genom fönstret igen med en sorgsen blick.
- Adrian du skickade inte ett ända brev till mig under hela sommaren älskar du mig inte längre? frågade jag sorgset.

Jag gick i kupén

Jag började bli arg.
"Jag hann inte ens säga färdigt meningen! Jag hann säga ett nästan-ord och sedan rusade du iväg" utbrast jag. Jag reste mig och tog min väska. Om hon skulle reagera såhär på allt jag sa så jag orkade inte nu.
"Pappa har slagit mig, hela tiden. Han har druckit i nio år. Och du vill inte veta vad han har gjort mot Mira"

Vad bråkar ni om? frågar jag

- Adrian snälla förlåt, sa jag sorgset.
Jag reste mig upp och tog tag i hans arm.
- Jag är ledsen att jag blev så arg jag vet att du har haft det svårt snälla förlåt mig, sa jag sorgset.

Jag ler. "Det gör inget. Jag är jättetrött och du vet hur jag blir. Men jag måste gå och prata med Draco. Prefekt-grejer, vet du" säger jag.
Jag klappade henne lätt på huvudet, som ett litet barn, som jag visste att hon avskydde. "Vi ses sen"

Jag gav honom en arg blick.
- Du vet att jag avskyr när du gör så, sa jag surt.
Jag satt mig ner och kollade ut genom fönstret.
- Hej Dan, sa jag glatt och drog handen genom håret.