Internatet.

Daryl log, Sam började slappna av, hon var antagligen mer lättpåverkad än vad han själv var, men hon hade antagligen inte så stor erfarenhet av alkohol, men han var glad över att hon började prata, det hjälpte samtalet.
"Det låter trevligt, du kanske kan ta med mig dit någon gång?" sa han och log svagt.
"Jag gillar att fota människor och djur för det mesta. Du skulle kunna vara min modell" sa han och log stort åt henne.

Hennes ögon blev stora och osäkra i tron att han skämtade med henne, så hon skakade på huvudet.
"Ta dig dit det kan jag men inte bli modell." mumlade hon och rodnade åt blotta tanken. Hon stå modell? Det var endast för vackra kvinnor med gott om självförtroende och glada leenden. Fast hans leende var lockande, som att han verkligen menade det, hon ville inte att det leendet skulle slockna.
"Fast om du vill..." sa hon tvekande, han borde ju själv lista ut att hon inte skulle bli en bra sådan.
"Har du en bra kamera då?" undrade hon istället och tänkte inte ens på att meningarna kom ut så lätt och ledigt.

Daryl såg hur skrämd han blev.
"Jag är inte människan som tar kort på personer som ser ut som smala plastiga modeller, jag vill ha den äkta varan" sa han och log svagt. "Men om du inte känner för det tänker jag inte pressa dig, det blir aldrig bra då, ungefär som klassfoton där det alltid ser fejk ut" sa han och log medgivande på henne och nickade sedan.
"Den senaste systemkameran, jag fick spara ihop till den väldigt länge, Jasmine hjälpte mig spara, hon ville uppmuntra mig att ta kort, så tillslut lyckades jag få ihop tillräckligt med pengar" sa han stolt.

Samantha visste inte vad hon skulle säga. Hon den äkta varan? Han ville fota henne, hon förstod honom inte. Vid hans utseende att döma kunde han ta vem han ville. Fast han hade bara varit här en dag så han skulle glömma bort henne då andra märkte av honom.
"Det lär bli fint väder till helgen." sa hon istället, som ett påstående men att han skulle föreslå att de skulle ut då, hon skulle aldrig våga föreslå något sådant fast hon ville. Det där med modell märkte hon väl när den dagen kom.
Samantha log omedvetet vid hans berättelse om systemkameran, han verkade stolt över det trots systerns bortgång. Hon hade aldrig behövt spara, pengar hade hennes föräldrar gott om och hon hade ett eget kreditkort.

"Skall vi fota i helgen då?" sa han och log emot henne, hon verkade lite tveksamt, men han ville se om han kunde övertala henne, han började se det som en lek och se vad han kunde få henne att göra och säga, hon verkade ha kommit ut ur sin tysthet, hette det ens tysthet? Daryl funderade ett tag men kom inte på något bättre ord. Han vände sig sedan emot Sam och log.
"Så Sam vem är du egentligen?" frågade han med ett leende.

Samantha nickade och log lite, det kunde bli kul, hon gjorde sällan något på helgerna. Eller ja hon satt i biblioteket och pluggade, men en dag borde väl inte göra något? Hon kunde ta med sig böcker dit medans han fotade.
Vid hans nästa fråga for blicken ut åter genom fönstret, men mest för att hon tänkte, ja vem var hon?
"Samantha Lorens, adopterad som liten." fick hon ur sig, men vad skulle hon säga sen? Sedan var det inget mer intressant, hon satt i biblioteket.
"Jag är 20 år." avslutade hon det hela lamt och såg mot honom, något om familjen tänkte hon inte avslöja.
"Själv då?" frågar hon istället för att få bort fokuset från sig själv.

Daryl var förvånad över hur glad hon blev, det verkade inte som hon gjorde mycket på helgerna. Men han hade redan listat ut att hon inte umgicks med så många människor, men vem behövde göra det?
"Adopterad? Där ser man, hur är det?" frågade han nyfiket, han undrade hur det kändes att växa upp med föräldrar som hade adopterat än då de ville ha ett barn, till skillnad från hans föräldrar som ville bli av med honom.
"Ja jag är 21 år, är inte här frivilligt och har förlorat min syster, det är typ den jag är" sa han och ryckte på axlarna.

Samantha ryckte på axlarna och såg bort då hon inte ville tala om det.
"Det beror väl på vilka som adopterar en och av vilken orsak." sa hon dystert. Hennes hade gjort det för syns skull. De arbetade och hade lämnat henne till barnflickor då de inte ville ha henne och visa upp henne. Det var de få gånger hon träffat dem, med massa andra rika affärsmänniskor och bekanta.
Blicken gled ofrivilligt mot flickan på bilden, men det kändes för påfluget att fråga hur hon dog. Han verkade vara illa till mods med det trots hans mer tuffa yttre.
"Jag beklagar." mumlade hon tyst och mötte hans blick i lampans sken det var nog snart gryning, hade de verkligen suttit här hela natten?

Daryl tittade på henne.
"Det låter inte som du är nöjd med din familj?" sa han frågande och log sedan. "Man kan inte välja sina föräldrar kom ihåg det, och alla föräldrar förtjänar inte sina barn" sa han kallt men log sedan. Han ansåg att de han bodde hos inte förtjänade honom, eller hans syster, han förstod att hon tog livet av sig.
"Man lär sig hantera det" sa han och tittade på flaskan som stod en bit bort men log sedan. Han tittade på klockan som han hade på handleden, visarna stod på sex, tiden går fort när man har roligt tänkte han. Han hade inga planer på att sova nu för det skulle bara göra att han blev trött.

Samantha ryckte på axlarna.
"De menar väl." mumlade hon men det var mer som en tom ursäkt som hon ursäktade alla som på något vis gjort henne illa eller sagt något ont. Hon gjorde så, då stötte hon sig inte med någon och de slutade snart att se henne. Hans familj verkade heller inte vara en dans på rosor men hon vågade inte fråga något för att förstöra det som byggts upp mellan dem på denna korta kväll som snart var till ända. Snart var en ny dag, en ny dag med oändliga lektioner och timmar i biblioteket.
Hon funderade flyktigt om hon borde äta något, men hon brukade inte äta frukost ett äpple hade hon fått i sig till lunch dock dagen före.
"Detta var trevligt." log Samantha plötsligt och såg uppriktigt tacksam ut att han orkat med henne.