Prs mellan yerawizardthea & syrup

"Åh gud någon gång? Jag ändrar mig hela tiden. Lätt mig nya saker, ändrar åsikter eftersom!" Jag tar ett djupt andetag efter meningen. Jag undrar varför han ändrade sig så plötsligt? Nyfikenheten är en del av mig som är jobbig men bra ibland. Just nu känns det som att det är bäst att undvika ämnet. Så jag satt kippar att fråga. "Men du, vi kan ju låna lite av Gryffindorarnas ansiktsfärg så blir vi ännu rödare." Säger jag och känner redan att det inte blev någon roligt.. Jag tittar ned i golvet och blir om det är möjligt, ännu rödare.

Jag lägger huvudet på sned och jag tror att mitt leende hade falnat lite förut, för nu rycker det i dem igen.
"Du? Är du uppspelt? Du verkar så himla orolig. Lugna ner dig" säger jag. Hon verkar inte alls bekväm i mitt sällskap. Kanske borde jag lägga mig ner på sätet bara, försöka somna och glömma henne, så att hon slipper bete sig så här. För det verkar inte som att hon brukar vara så som hon är just nu, det är något lustigt med det. Men jag gör det inte. Jag fortsätter att sitta lite framåtlutad, med armbågarna på mina ganska brett isära knän.
"Jo, men det kan vi göra. Det blir nog bättre... tror jag. Om vi får färg av dem till varje möte vill säga."

Hans leende, åh gud kolla på hans leende.
"Förlåt! Jag beter mig oftast inte såhär. Jag vet inte vad det är.." Fast det vet jag ju. Det är han som får mig att känna mig, glad. Jag är inte van vid att vara såhär glad. Plus att jag alltid är nervös och det hjälper ju inte. Jag drar upp ena benet under det andra och önskar att jag hade nåt att luta mig emot. Jag brukar oftast sitta på golvet. Bara för att sätet blir obekvämt efter ett tag. Men det kan jag inte göra nu.
"Jadu jag känner iallafall ingen i Gryffindorare gör du? Det blir nog lite svårt att få tag i färgen annars." Säger jag och ler lite smått omedvetet rakt emot honom. Här sitter jag, med en sjukt trevlig kille (För att inte nämna att han är snygg också) och pratar om att vi båda ridnar? Drömmer jag?

"Det är säkert nerverna inför skolan igen. Jag känner av det, så det borde väl vara samma sak för dig" säger jag, även fast jag vet att det inte är hela sanningen, för någon av oss. Gud, mitt huvud fungerar inte ett dugg just nu. Varför skulle sömnlösheten inträffa just nu så att det blir ännu mer awkward? Det är nog med att jag har träffat kanske den mest gulligaste och roligaste personen som jag någonsin kommer att göra. Dessutom oerhört vacker.
"Njaa... inte så bra. Vet en person men jag umgås inte så mycket med honom. Får väl försöka göra det lite mer så att jag kan charma till mig färg av honom" säger jag och höjer på ena ögonbrynet, men tar snabbt ner det då jag itne ens vet varför det åkte upp. Det sista jag skulle vilja just nu vore att göra en massa miner så att hon tror att jag flirtar med henne. Det skulle jag inte klara av för det är pinsamt nog som det är.

Haha nerverna. Sure...
"Jamen precis! Exakt så är det!" Säger jag med säkerhet i rösten. "Haha men gud nej! Du behöver inte göra nåt alls. Förresten, hur kan du höja på ögonbrynet sådär?" Säger jag lite avundsjukt fast skämtsamt. Han såg gullig ut när han gjorde så. Vänta vad betyder det? Åh det betyder att han kan höja på ögonbrynen. Därmed basta, sluta fundera på det nu!

Jag nickar som för att bekräfta the statement ((kommer inte på det svenska ordet)). Jag kommer inte på något att säga om det, för det skulle bara lägga sig ännu mer åt tönt-hållet om jag bara skulle säga 'Japp' heller något i den stilen.
"Mitt ögonbryn? Tja du, dte vet jag inte. De lever sina egna liv tror jag" svarar jag och rycker på axlarna med ett nu ganska glädjestålande leende. Jag kan konstatera en sak, och det var att jag i alla fall trivdes i hennes sällskap, även om hon kanske inte gjorde det.

Bra gjort Thea. Way to killa a conversation...
Jag skrattar till lite grann. "Mina ögonbryn vill då inte göra nåt av vad jag säger till dem..." Säger jag med skratt i rösten. Han kanske inte ville mig nåt dåligt ändå. Kanske, kanske var jag påväg att får en vän.

"It's because they live their own lives. They don't listen to ANYONE! I promise" viskar jag med så mycket inlevelse jag förmår, samtidigt som jag sänker huvudet, utan att slita blicken från henne, så att det ser ännu mer mystiskt ut.
"Men du, vilket ämne och lärare tycker du bäst om då?" frågar jag och rätar på ryggen så att jag sitter lutad mot kupéväggen. Det hade börjat värka i kroppen, vilket troligen var en konsekvens av sömnbristen... igen.

Jag börjar asgarva, så sött!
"Med gud, jag kan ju knappt andas" flämtar jag fram medans jag fortsätter att skratta, medans jag slår mig själv på benet. Gud vad löjlig jag måste se ut...
Ehm det var svårt.. ((Väntavänta, vem är kvar? Nu säger jag bara någon från böckerna.))
"Professor Flitwick, trollkonstlära. Din då?" säger jag när jag har lugnat ned mig.

Jag stämmer in i hennes skratt, just för att jag har så lätt för att smittas av olika saker. I detta fall av skrattandet. Egentligen skrattar jag nog också åt oss båda, för om någon skulle på något sätt övervaka oss just nu så tror jag att de skulle tycka att vi var extremt konstiga.
"Jag gillar ditt skratt, jag vet inte varför riktigt" säger jag när vi har lugnat ner oss från skrattanfallet.
"Jag måste nog säga Förvandlingskonst, men jag vet inte vem min favoritlärare är riktigt. Jag gillar Neville dock ((Har han "redan" börjat på Hogwarts vid detta laget? Annars så gör han det i alla fall xD)), han är trevlig" svarar jag och ändrar sittställning igen.