Syrets tid - År 3000

"Ja jag lovar " Hon log och skrattade. "Jag är rätt rik" Hon ryckte på de smala axlarna och hon började gå. "Jag känner dem med. Jag brukar slänga ut lite stökiga gäster."

Hon flinade till.
"Skönt. Det finns en risk att det blir lite stökigt runt mig, men det beror på vilka som är där..."
Hon följde efter Arida, utan att veta vart de var på väg.

"Mn du är min vän." Hon låste den stora lägenheten och såg på henne. "Jag tror du vet var vi är när vi kommer ut."Hon tryckte på knappen till hissen.

Det ryckte till i ena mungipan.
"Ja, vi får väl se vad som händer."
Hon vägde på fötterna. Trånga utrymmen. Men äsch, det var bara att bita ihop.
"Jag hoppas det. Men det beror lite på var i staden vi är..."

Hon skrattade och klev in i hissen och såg på henne.
"Nja det är nära allt." Hon log medan hon lutade sig tillbaka.

Hon klev försiktigt in i hissen och försökte att inte rycka till när dörrarna stängdes bakom henne.
"I centrum alltså?"

"Kan man säga"Hissen gled smidigt ner och smelade tyst en melodi och hon såg på henne."Jag hoppas du kommer bli min vän. Som sagt ensam i 1300ish år"

Hon stod mitt i hissen och funderade på vilket hörn som skulle vara säkrast om hissen kraschade.
"Ja, jo... Jag förstår att det varit... jobbigt."
Hon kunde inte riktigt koncentrera sig på vad Arida sade, men försökte i alla fall. Vilken jävla dag. Helt sinnessjukt.

Hissen plingade till och hon gick glatt ut och en vakt nickade mot henne. Han tog i dörren och öppnade den. Han log vänligt.
"Jobbar du i kväll?" Frågade hon vakten och han nickade.
"Jag hämtar lite mat till dig." Vakten log uppskattande och sneglade på Halo.
"Hat ni talat med miss Valé?"

Hon klev ut ur hissen lika försiktigt som hon klivit in i den och gick efter Arida genom den välpolerade hallen. Okej, här kände hon sig verkligen INTE bekväm. Hon lade armarna beskyddande i kors och harklade sig. Så märkte hon att hon blev tilltalad och ryckte till.
"Pratar du med mig? Förlåt. Jo, vi har pratat, hurså?"