De utvalda ~Tankeläsaren

När Ria verkar förstå hur det ligger till nickar Hanna. Hon äter upp och känner en rörelse från Ria, troligtvis är det hennes ben. Det måste vara det hon har skadat.
"Behöver du något?" frågar Hanna därför lite oroligt. Hon kan ju inte se något så därför kan hon inte veta vad som är fel. Hanna går sedan upp, öppnar dörren och känner. Regnet är snart över och det är inte lika mycket som innan. Hanna väljer därför att gå in igen och sätta sig på sängen.
"Regnet är snart över" säger hon därför.

"Jag vet, jag är inte döv." svarar Ria en aningen vasst men det var bara för det gjorde ont. Sen hördes det att regnet minskat och åskan upphört.
"Har du något att binda om med? Jag har stukat foten." säger hon och ser ut, mörkt.
"Skulle jag kunna sova här över natten? Jag försvinner sedan." lovade Ria.

Hanna bryr sig inte riktigt. Hon sa det ju mest som ett påstående och väntade inte på svar. När Ria undrar om hon har något att binda med tar Hanna fram några olika läderbitar som kan användas och även en nål så att man kan sätta ihop det.
"Ta vad du behöver", säger hon och lägger fram bitarna. Hanna funderar lite och kollar sedan under lådan. Där ligger hennes Fars gamla vapen han inte ville ha mer när han och mor lämnade henne.
"På villkoret att du lär mig grunderna i att använda svärd", svarar Hanna på det sista Ria säger. Det behöver inte vara länge, bara grunderna så att hon kan använda ett svärd vid nödfall.
"Jag menar så att jag kan använda ett svärd vid nödfall", säger hon sedan och hoppas på att Ria går med på det.

(ska vi köra på att Leck eller Bitterblue styr?)

Ria nickar och granskar henne.
"Då måste du härbärgera mig flera dagar." sa hon och band om sin fot hårt så det skulle gå att stödja på.
"Fast knivar borde vara enklare för dig, har du svärd?" frågar hon sedan och låter foten vila och andas ut, hon sluter ögonen, hon är trött.

(Leck kanske? Har bara läst den första boken xD)

Hanna lyssnar.
"Det är ingen fara för mig. Det är trevligt med sällskap" säger hon och menar det verkligen. Har man bott ensam så är det väldigt roligt om man får umgås med någon.
"Hur menar du med att knivar borde vara enklare?´" frågar Hanna sedan. Det är inte så att hon menar något dåligt, men hon förstår inte riktigt varför de är enklare. Förresten verkar ju Ria heller inte ha något ordentligt ställe att bo på, eller har hon? Hanna undrar, men vågar inte riktigt fråga igen. Hon är väl inte den personen som pratar om allt direkt...

"Tack" ler Ria och börjar göra ordning en bädd av filtar framför spisen där det är varmast.
"Närstrid, du känner mer av den andre, behöver inte konsertera dig lik. Du har även känseln i fingrar, hörseln ja mer att tillgå, svärd skulle bara vara i vägen och man skulle lät övermanna dig, knivar är enklare att gömma, alltid ha med sig." förklarar Ria och lägger sig tröt ner.

Hanna nickar och förstår vad hon menade, förutom det med att övermanna henne.
"Jag förstår, men att övermanna skulle nog inte vara lika lätt, jag menar, jag vet ju om någon är så långt bort som tio meter från mig", säger Hanna och hoppas att Ria inte har något problem med att lyssna på hennes så kommentarer. Det är lika bra att säga som det är, men visst, knivar kanske är enklare, om det inte gäller att kasta. Med att kasta är det svårt, hon vet bara var målet finns, inte var man ska träffa. Det är det som är det svåra med att pricka när man är blind och i samma situation som Hanna.

"Kanske det." sa Ria med slutna ögon och ville bara sova nu.
"Men det tar åratal att bli bra med svärd det finns miljoner olika knep och vet du inte alla, hinner inte med alla blir det svårt. Men det är ditt val." säger hon och gäspar stort.

Hanna lyssnar noggrant.
"Jag förstår, men vi kan köra på knivar", säger hon och hör en gäspning från den andra flickan.
"Vänta så tar jag fram en madrass till dig", säger hon och plockar ut lite sovföremål under sängen till Ria och lägger dem på golvet. Hanna säger att Ria får lägga sig när hon vill. Själv börjar Hanna ta av sig det yttersta och kryper ner. Det är tröttsamt att vara uppe så länge.
"God natt", säger hon och gäspar. Nu ska det bli skönt att sova och sedan kan man vakna till en ny dag. Hanna bryr sig heller inte så mycket om hon somnar tidigt eller sent, eftersom att hon inte riktigt har koll på sådant så lägger hon sig när hon är trött.

Ria tackar, kryper ihop på madrassen med en filt om sig och somnar strax. Det var varmt och skönt vid spisen, hennes kläder skulle torka så hon kunde få på sig något.
"God natt." svarar Ria och somnar strax, väldigt nöjd för tillfället.