{Prs} Cho. Chang & Lama

Jag drog av mig masken för att inte skrämma henne. Jag gick fram till akvariet och log när jag såg henne. Jag pressade min hand mot glaset igen.

Jag log och lade min hand på galset. Jag hoppades att han skulle få ut mig. Jag hörde röster ovanifrån och glaset togs bort.
- Gå! Sade jag ganska högt och nickade upp mot ytan för att han skulle förstå att någon var påväg.

Jag nickade och rusade iväg, jag satte mig bakom en buske, därifrån hade jag uppsikt över hela akvariet. Hennes hud sken som en lampa i mörkret. Jag log.

Jag kastade en hastig blick på mannen och satte mig på den lilla stenen igen. En man simmade ner mot mig och drog upp mig till ytan. Jag fick inte vatten och fick det svårt att andas igen. Mannen tog snabbt av mig lite hår och lade mig i havet brevid. Det var lite större än det andra. Jag flämtade efter vatten och sjönk lättat ner till bottnet igen. Mannen försvann och jag såg mot buskarna där den andra mannen gömde sig.

Jag tittade hela tiden på vad han gjorde mot henne. När han tog av henne hår ville jag hoppa upp och slå ner honom, men det kunde jag inte riskera så jag fick mot min vilja sitta kvar bakom busken och bita mig i handen för att inte skrika av ilska.

Jag suckade. Det gjorde ont i nacken där mannen hade slitit loss en hårtofs ifrån och min arm bultade då han hade tagit i mig kanske lite för hårt. Jag tittade oroligt på alla andra fönster för att försäkra mig om att det inte fanns någon annan från min sort som hade tagits till fånge.

Jag smög sen försiktigt fram bakom busken och gick fram till henne igen. Jag stärkte fram handen mot rutan först och sen öppnade jag min ryggsäck. Jag tog fram några verktyg.

Jag gick fram till fönstret och såg på vad mannen gjorde. Vad skulle han göra? Och vad var de där sakerna han tog ut ur sin väska? Jag hade aldrig sett något sådant förut i staden där jag bodde.

Jag tig fram silvertejp och en borrmaskin. Jag slängde sen upp en sten så att glaset krossades där det inte fanns något vatten. Jag la tejpen i fickan och borrmaskinen i munnen, jag bet i sladden. Jag tog sats och hoppade upp, jag tig tag i hålet som stenen hade gjort.

Jag såg undrande på mannen och simmade upp dit som stenen hade gjort hålet. Jag hoppades att ingen skulle märka eller höra något, för han hade ganska mycket ljud.