PRS(fashion7)

Mina bet sig lätt i läppen, göra vad hon ville? Hon hoppades det skulle bli kul i alla fall. Hon vände sig sedan mot bröderna och log milt mot dem då hon såg deras blickar, hennes leende försvann snabbt och hon märkte till en början inte Hermes fören han kysste hennes hand. "Sir" log hon svagt innan hon återigen vände sig mot Nash. "Vi ses sen". Hon nickade åt hans bröder innan hon tog sig ut ur rummet och ut genom portarna för att se hur det såg ut.

Nash vände sig åter mot fönstret, medan hans två yngre bröder (Aiden och Rickard) började gräla om vem som sulle få dela Lady Minas säng kommande kväll. Släktens män hade alltid varit riktiga flicktjusare, och Nashs farfar var tillochmed känd för att ha haft flest fruar i Dells i historien, med 105 fruar, lite kort och gott.
Nash själv hade dock alltid liknat sin moder; tillbakadragen och mer intresserad av krig än kärlek och liknande. Så sades det åtminstone.
Tillslut var det dags att gå ner, när exakt en timme av festen gått skulle kungafamiljen komma ner. Med raka ryggar och höjde huvuden gick bröderna ner till slottsgården och hälsades välkomna av alla stadsbor. Nash, som tvingades hålla tal varenda gång det hölls något på hans marker suckade tyst då han läste igenom det Rickard skrivit ner på hans minneskort:
• Tacka alla vackra kvinnor för att ha legat med mig....
• Skämt...
• Dricklekar....
• Skita på lord Arior...
Efter någon minuts blängande på den storflinande Rickard klev Kung Nash upp på det högsta bordet som fanns utplacerat på det nyskapta torget. Han harklade sig ljudligt och lät alla tysta sig innan han började tala.
"Först och främst ville min käre broder Rickard tacka alla som varit vänliga att ligga med honom. Oroa er inte, jag dömmer er inte, alla begår ju misstag." Spridda skratt hördes i publiken, och Nash log överlägset mot Rickard som stod och stirrade ilsket på honom. "Sedan tänkte jag ta och tacka för att ni kommit hit denna viktiga dag för att fira början på en ny sommar, och som ni antagligen redan sett verkar våra bönder ha gjot ett utomordentligt jobb med skörden. Om någon hade kastat den där tomaten där borta på mig kan jag lova er att jag vore död just nu!" fortsatte Nash. Applåder ljudade högt på gården innan de sakta försvann igen.
"Nu till reglerna, regler finns alltid förstår ni. Idag har vi dock fått lov att tänja och flytta lite på några. Därför har hi endast en regel här idag. Ha jäkligt kul, och drick så mycket ni kan - annars kommer det garanterat hamna en del i Joakims mage." avslutade han kort och steg ner från bordet medan applåder och skrik ekade. Nu började folk dansa och tjoa, sälja sina frukter och grönsaker och äta och sjunga och måla och dricka, och en hemtrevlig stämning spreds mellan folket. Skördefesten var alltid nyttig då både rikare och fattigare fick mötas och dela med sig av erfarenheter och lära känna varandra bättre. Ett par pojkar sprang runt och lekte kull medan en gammal man i trasor talade gott om sin björnbärssylt för en adelsdam.
Nash nickade kort åt bröderna som log mot varandra innan de gick åt det håll de ville.
Detta innebar såklart att Nash gick till Mina, och Aiden och Rickard följde och vakade över dem som tuppar.

Mina hade tagit sig till självaste slottsgården och hade sått och bara sett sig om, de hade dekorerat vackert, så vackert hade det aldrig varit i Sunder. De hade aldrig haft någon sådan här fest heller.
Då festen börjat hade hon inte vetat vart hon skulle ta vägen, hon hade ingen att prata med och kände inte direkt någon heller. Hon stod mest och fingrade lätt på sin klänning. En ung man hade vågat att komma och bjuda upp henne till dans, Mina hade blivit så förvånad att frågan att hon tackat nej innan hon ens tänkt igen det.
Tillslut såg hon Nash och hans bröder komma och hon lyssnade på hans tal och skrattade lätt som resten av folket. Då det var klart började hon gå runt lite och av en äldre man fick hon ett äpple. Hon tackade och tog emot det. Alla verkade vara vänliga hittills.
Hon såg snart Nash igen och han var påväg mot henne. "Hej" log hon till honom och tog en tugga av äpplet hon fått. "Det är trevligt här, jag önskade jag kände lite fler".

"Hej." hälsade Nash vänligt och såg på äpplet. Hm. Antagligen var det en bit norrut som det där äpplet plockats, då skalet skiftade i rött och gult. I söder var äpplena endast gröna. "Visst är det? Folk borde göra detta oftare, träffa sina motsatser utan att döda eller skada dem..." suckade Nash allvarsamt och såg ut över folkmassan som trängdes runt på slottsgården. "Om du så önskar kan jag ju introducera dig för några?" frågade han sedan undrande. Än en gång lät han blicken åka över alla, men den stannade vid ett blondt lockigt huvud. Trotts att det var rätt diskret märkte Rickard hur Nash såg på kvinnan som gick mellan stånden och skrattade. Han lutade sig fram över Nashs axel, "Har du gått och blivit kär bror?" sade han retsamt. Nash såg genast bort från kvinnan, lätt rodnandes och med en sur blick.

Då äpplet inte var så stort räckte det med några tuggor innan det var uppätet. Hon slängde ifrån sig det på en liten komposthög som fanns för allt skräp och vände sig sedan mot Nash igen. "Det får du gärna göra, men vilka?". Hon märkte sedan hans bror och neg lätt. "Sir". Hon sa inget om det med kvinnan utan log bara lätt mot Rickard.

Nash ryckte på axlarna och började först samtala med en ung kvinna, så att Rickard inte skulle följa dem innan han tog med sig Mina till ett par lite äldre kvinnor som jobbade på slottet. Bland dem fanns två yngre också. Han presenterade dem frö Mina och tvärtom och såg till att de talade lite innan han gav sig iväg,,bestämd över att han skulle söka upp kvinnan han sett tidigare, tala till henne kanske.

Mina följde efter honom och då de stannade vid ett par kvinnor log hon prövande. De började tala och Mina blev mer avslappnad och talade glatt med dem och märkte inte ens att Nash gick.
Runt om dem började en del redan bli berusade, en man med en stor öl i handen vinglade fram till dem och la armen om Mina. "Tjenare..." flinade han sluddrande och Mina drog sig undan från honom, mannen snubblade till och gjorde så att ölen hamnade över hela hennes klänning.
Mina sa inget utan bara rusade därifrån och in i slottet. Hon behövde byta om.
När hon väl gick i korridorerna så saktade hon ner och studerade sin klänning, den såg helt förstörd ut. Hon suckade och hörde plötsligt steg och vände sig om.

När Nash äntligen hittat kvinnan vågade han inte närma sig. Istället låtsades han gå runt och kolla på stånden. Han blev så distrahrad av sin nervositet att han faktiskt inte märkte hur hon närmade sig innan han gick rakt in i henne. "Ursäkta Mylady." sade han kort och bugade lätt. Kvinnan log mjukt, "Oroa er inte Ers nåd!" sade hon i lite hes stämma. Nash vände förvånat blicken upp mot henne igen och frågade henne om hon rökte.
"Det gör jag, hur visste du?" utbrast kvinnan överraskat. Nash bet sig i läppen åt sin dumhet men svarade sedan något ansträngt bieffekterna av att röka, både vid graviditet och bortom. Kvinnan vände genast på klacken och gick därifrån. Nash suckade, köpte ett par gurkor och gav sig iväg mot slottet för att lämna gurkorna i köket igen.

Mina slappnade lätt av, det var bara en av gästerna. "Sir" mumlade hon och vände sig om igen. "Ursäkta mig, jag måste byta om". Hon gick in till sitt rum och fick snart av sig den nersmutsade klänningen till en ljusblå, den var fin, men hon kände sig lite obekväm i den då den visade mer urringning. Hon kom ut och mannen stod kvar där än. "Sir?" sa hon nu undrande. Han kom plötsligt tätt intill henne och satt handen mot hennes hals och tryckte henne mot väggen. "De där ögonen! De gör mig galna!" muttrade han och Mina såg skrämt på honom och försökte ta sig loss, hon fick ingen luft. "Du är onaturlig, ett monster...Det måste du vara...." mannen pratade med sig själv, som han vore tokig.

Nash gick in i slottet och satte av rakt mot köket. Han lämnade vad han köpt hos en av kockarna. De talades vid en liten stund innan Nash gav sig av igen. Då fick han syn på Mina och Joakim. Nash såg misstänksamt på dem, de hade ju kunnat vara med varandra, men ingen av dem verkade särskilt förtjust över den andres existens. Nash beslöt sig för att stanna och se vad som pågick.