Prs mellan Jessica Tonks och Lama

Hawe nickade.
- Varför vill de inte att du är ute i skogen? Undrade han och såg på Ann.
Hawe tittade upp på den mörka himlen och kunde se några svarta regnmoln som gled över himlen och snart började regnet ösa ner.

Ann ryckte på axlarna. "Jag vet inte". Men de gillade det inte. Då det började regna la hon armarna om sig själv. Håret och klänningen klibbade sig fast vid henne och hon huttrade till. Nu var det nog bäst att ta sig hem.

- Du ska hem nu, eller hur? Undrade Hawe lite besviket, faktigst. Det hade varit trevligt att ha lite sällskap som inte direkt började hacka på en för att man var annorlunda än alla andra i sin ras. Fast alverna var ju demonernas fiender. Han fick inte umgås med Ann, det var förbjudet. Om kungen och drottningen skulle få reda på det skulle han nog genast få åka ut ur byn och aldrig mer få komma tillbaka. Kanske det skulle vara bäst så för honom själv också och inte bara för alla andra demoner.

Ann nickade sakta. "Ja...Ingen ide att stå här ute i regnet". Hon var redan sjöblöt och ville inte bli förkyld. Hon började sakta gå tillbaka innan hon såg mot Hawe.
"Det var väl...trevligt att träffas antar jag" mumlade hon innan hon fortsatte gå.

Hawe nickade och började gå hem han med. En stund tänkte han följa efter Ann för han visste ingenting om någon by i närheten förutom demonernas, alltså hans egen, men han gjorde inte det iallafall. Det skulle ha varit fel. Hawe undrade om det fanns flera alver i skogen men som han hade förstått på Ann gillade inte alver att vara ensamma i skogen. Demonerna gjorde det ofta och Hawe gillade inte att göra det egentligen men han hade ju inget sällskap annars heller.

Ann fortsatte gå medan regnet föll. Hon kunde inte bli mer blöt än hon var nästan, inte mera kall heller. Hon la lätt armarna om sig själv och såg tillslut sin by. Hon tog sig snabbt in till sitt hus. Hon hörde sina föräldrar sitta i matsalen.
Tyst började hon smyga uppför trapporna till sitt rum då plötsligt någon ställde sig ivägen för henne. Hennes storebror Aaron. "Ann du är sjöblött!" sa han högt och tydligt så deras föräldrar hörde.

Hawe kom hem till slottet och gick genom de kalla korridorerna med stenbelagda väggar till sitt rum och bytte om till rena och torra kläder. Han frös och och var dyblöt.
Kungen kom in i hans rum och satte sig på Hawes säng.
- Du, Hawe. Sade han och granskade honom. Också drottningen kom in i rummet.
- Ja, ja. Jag vet, ni skickar iväg mig. Sade Hawe surt.

Ann tog sig förbi sin bror och in till sitt rum där hon bytte om och torkade sig. Hon frös och kröp ned i sin säng, hon tänkte lite på demonen, Hawe, vad gjorde han egentligen nu? Han hade sagt att han var annorlunda.
Tillslut somnade hon och hennes föräldrar pratade lågt nere i matsalen.

Kungen skakade på huvudet, men Hawe visste att det var det de skulle göra och han hade rätt.
- Du ska bara.., ja du ska skickas iväg. Sade kungen till slut. Hawe suckade.
- Nu, börja packa dina saker, sade drottningen kallt och gick ut ur rummet med kungen efter dig. Vart skulle han ta vägen? Skulle han fortfarande få bo kvar i byn eller skulle han vara tvungen att ge sig av?

(Hoppar till nästa morgon xD)

Så fort Ann hade vaknat och klivit upp så slängde hon i sig frukost och tog sedan sin pilbåge och begav sig ut i skogen. Det regnade inte denna dag utan var bara fint och daggigt efter gårdagens regn.
Sakta började hon spänna sin båge en bit in i skogen och siktade bara på skoj mot några djur innan hon lätt gick vidare.