Tom Dolder och livet innan makten.

Kommer det mer snart?
(Inte för att pressa eller så men den är så bra jag vill ha mer.)

meeeer annars så dör jag

Kapitel 5.
”Du kan prata!” sa Tom och ryckte till.
”Ja, det kan du också” sa ormen. ”Är det konstigt?
”Nej” sa Tom. ”Men, jag är inte så van vid att ormar pratar.
”Och jag är inte van vis att människor pratar, så var det med det” sa ormen. ”Du måste vara en trollkarl, annars skulle du inte kunna tala med mig.”
”En vad då för nåt?” sa Tom förvånat.
”En trollkarl” sa ormen. ”Visste du inte det?”
”Nej” sa Tom. ”Men jag gissade det.”
”Jag förstår” sa ormen och började ringla iväg.
”Nej, stanna!” ropade Tom. ”Kan du inte prata lite mer med mig?”
Men ormen var borta.
”Fan” viskade Tom.
Ormen hade i alla fall velat prata med honom. Det måste vara världsrekord för honom. Han satte sig på stenen igen. Hela världen hatade honom. Och det var ju ganska logiskt. Han hatade ju världen. Han bestämde sig för att gå tillbaka till barnhemmet.
”Var har du varit?” skrek hushållerskan åt honom när han kom in. ”Du har ju inte kommit på hela natten!”
”Var ute” mumlade Tom. Han ville inte avslöja att han hade sovit ute.
”Och vad ska det betyda?” svarade hushållerskan och stoppade honom.
”Släpp mig!” skrek Tom, och hon blev så rädd att hon släppte. Han gick upp till sovsalen. Där satt Miachel, men konstigt nog såg han elak ut.
”Tom, du förtjänade den där utskällningen” sa han och log elakt.
Tom backade långsamt och stack ut igen.

Tom kunde inte sluta tänka på det. En orm, pratar? Det här var skumt… Alla trollkarlar kanske kan prata ormspråk? Han visste inte riktigt. Han visste i och ju för sig inte alls mycket om sig själv och trollkarlsvärlden. Inget av dem. Han bestämde sig för att gå ut på stan. Fast han inte fick. Han reste sig upp från stenen och sprang det fortaste han kunde mot staden.
Inte blev det bättre där. Alla som fick syn på honom började jaga honom och försöka ta fast honom. Då blev det ett väldigt liv på gatan. Polisen, tänkte Tom förtvivlat och lyckades skaka av sig alla vid en handelsvagn. Tyvärr hittade de honom.
”Du är Dolder, va?” sa en storvuxen man.
Tom andades häftigt. För första gången i sitt liv var han rädd på riktigt. Polisen jagade honom, en orm pratar med honom och nu står en kraftig man framför honom.
”J-j-a” viskade han.
”Kom med här” sa mannen och tog Tom i nackskinnet. Det gjorde fruktansvärt ont. Tom vred och vände sig, skrek, men vågade inte göra illa mannen. Vänta lite här nu…
Han ansträngde sig hårt. ”Gör som med mr Corney” bönfall han sin magi tyst.
Det fungerade inte. Mannen höll fortfarande honom i ett hårt grepp. Det var hopplöst. Polisen skulle ta honom, en orm pratar och nu skulle förmodligen alla på barnhemmet vara ursinniga. Allt var hopplöst.
Manne bar in honom på… mycket riktigt, polisstationen. Tom blev förvånad när han kom in. Varenda vägg hade minst en efterlyst-lapp med honom på. Vad hade han gjort för fel egentligen?

”Tom Dolder antar jag?” sa polisen.
Tom kände sig som den dagen då han av misstag trollat upp Nova i luften och var i mr Wemblies kontor. Han visste tekniken.
”Ja, sir” sa han, lika irriterat som hos mr Wemblie.
”Uppkäftighet” sa antecknaren och skrev någonting i sitt skrivblock.
”Du bor på barnhem?” sa polisen.
”Ja, sir” sa Tom, fortfarande irriterat.
”Det är han” sa polisen och vände sig mot antecknaren.
"Du får låsas in på barnhemmet" sa han sen till Tom.
Tom ville ruska på huvudet, säga vad han tyckte om saken, men lät bli. Han lät polisen ruska på honom, dra med sig honom ut.

Marknaden var tom. Eller, nja, inte helt tom. Tom var där, ensam. Han hade lyckats rymma. Tyvärr var det lappar med hans ansikte på överallt nu. Han kunde inte återvända till barnhemmet, nej, de skulle skvallra. Så, vart skulle han ta vägen? Han sprang fram på vägen. Det var midnatt, så ingen var ute. Han såg en skylt där det stod ”Little Hangelton” på. Han gick in i staden. Ett jättestort hus syntes på en kulle. Nyfiken, som han var, gick han närmare. Det han såg var förvirrande och otänkbart. På en skylt lite närmare huset stod det:
Dolderhuset.

Skriv mer

Mer, mer!!!!!!!

Ett riktigt bra kapitel som vanligt!

Jätte bra kapitel.
Det är så tråkigt att vänta på ett till kapitel.
Sedan blir man då glad när nästa kommer.

Du är bäst på att skriva den här!

Kommer du att ha med när Dumbledore kommer?

Kanske, men då tar det ju slut, så det vill du väl inte?