The Beauty and the Womanizer

Jack stannade upp och hans kände hur hans glädje sjönk för en sekund, men det repade sig. "Ditt hår är underbart, som en solnedgång" sa han mjukt och rörde försiktigt vid det. "Och syndigt? Om allt sådant vore sant skulle vi alla hamna i helvetet, hur tror du egentligen vi kommer till?" frågade han och lutade sig fram mot henne igen.

"Mitt hår är djävulens verk liksom mina ögon, jag är född till synd." säger hon som en utantill läxa men backar inte undan, det kändes bra då han rörde vid hennes hår.
"Vi kommer till från gud förstås." sa Senidra som självklart, hennes hjärta dunkade hårt och hennes ögon var stora och skrämda då de mötte hans.

Jack skrattade bara åt det hon sa. "Jag har likadana ögon som du, se" sa han och pekade mot sina olikfärgade ögon. "En hel del har det så...Och en massa har rött hår, det är vackert" sa han innan han skrattade ännu mer roat. "Vi kommer från våra föräldrar, de delas bädd och vi kommer till, gud finns inte med i det". Han var inte ett dugg religiös.

Senidra lyssnade på honom med stigande förvåning. Jo, de hade samma ögon det var sant, de hade sagt henne att hon var en särling men hon förstod det inte. Sen det röda håret var det vackert? Men det som förvånade henne mest var hans sista ord.
"Men....men, det är syndigt, mor sa.....då har ju hon gjort det." sa Senidra med stora oförstående ögon och hela bilden om modern hade förstörts.

Jack rörde vid hennes hår igen och drog back en av hennes lockar till örat. "Ja det har hon" sa han mjukt, det var sant. Han insåg hur oskyldig Senidra måste vara då hon inte visste. "Det som är syndigt är att inte leva sitt liv ordentligt" sa han sen, det var så han levde, han levde sitt liv fullt ut, trodde han.

Senidra slöt sina ögon hon var tydligt uppskakad av nyheten, var allt annat modern sagt också lögn? Hon kände hans fingrar igen och slog upp ögonen, nu skygg men inte lika rädd som att hon var beredd på vad som nu skulle ske. Han verkade dock mjuk och vänlig.

Jack böjde sig fram och kysste henne ömt igen, flätade in fingrarna i hennes hår. Han höll på så en stund innan han återigen provade att lägga händerna om hennes midja, han drog henne intill sig.

Senidra gjorde nu inget motstånd bara stelnade till en aning men gav med sig. Kanske det var hennes kropps sätt att svara på hans inviter. Hans värme och hans närhet fick något att vakna inom henne, något som var vänlighet och närhet någon hon inte haft något av därhemma.

Tillslut så drog Jack med henne till sängen och drog av sig sin väst och sedan skjortan och blottade sin bara bröstkorg. Han la försiktigt ner henne och fortsatte kyssa henne medan han mumlade "Är det okej?".

Skräcken i att vara i säng, rädslan vad hon gjorde och känslan av att hon gillade det blev förmycket för henne men hon nickade trotts att tårarna kom. Hans bara överkropp var överväldigande, hon ville röra den men besinnade sig.