Lovegood?

Jätte bra !!!!!!

8.
Jag fick alltså inte veta vad min far hette. Jag fick inte veta varifrån jag kom. JAG FICK INTE VETA NÅGONTING! Det var så orättvist. Alla här har sina familjer, eller ja, kanske inte Harry, men förutom honom är jag den enda som inte kommer hem till sin mor och far på loven. Jag kanske inte ens skulle hem till Weasleys. Jag ville nog hellre stanna här med Ginny. Hon kunde man i alla fall prata med. Jag sprang bort till Gryffindors sällskapsrum för att möta henne.
Tyvärr kunde jag ju inte komma in, men jag väntade på henne utanför. Jag såg henne springa bortifrån biblioteket, och jag gick dit.
"Ginny" sa jag. "Vet du vad min mor och far hette?"
"Nej" sa hon. "Jag har inte fått veta. Varför undrar du?"
"Percy vägrade berätta" sa jag.
"Jag förstår" sa Ginny och log. Henne kunde man prata med. "Ska vi gå till biblioteket?
"Okej" sa jag och vi började gå.
Det var väl eftermiddag nu och det var nästan mörkt. Vintern skulle komma fort i år, såg det ut som. Jag tittade noggrant i biblioteket efter något att läsa. Det verkade inte finnas något bra så jag tog ett exemplar av våran lärobok i trollformler för att plugga. Mot min vilja började jag gråta. Varför fick jag inte veta något? Bokens blad blev våta av tårar. Ginny tittade på mig och när jag märkte det försökte jag dölja det. Men sen tittade jag upp. Hon var min (ja, nästan) storasyster, henne kunde jag prata med. Jag kastade mig om halsen på henne och hon kramade mig tillbaka. Hon kunde ibland viska saker som "Det här kommer gå över." eller "Du kommer få veta." Det kändes tryggt att ha någon som kunde trösta. Jag drog mig till sist tillbaka.
"Jag vill prata med Harry Potter" sa jag bestämt.
"Han är säkert med Ron" sa Ginny. "Varför vill du prata med honom?"
"Han är som jag" sa jag. "Inga föräldrar, vet ingenting om sig själv och mycket mer!"
"Visst kan du prata med honom" sa Ginny. "Leta efter honom du."
Jag reste mig upp och började leta runt i slottet.

Alla fantastiska läsare, jag har slut på idéer! Välkomnar alla förslag.

Skriv mer

Har inga idéer nu, men jag kanske kommer på något
Jätteawesomigt bra!

9.
Jag hittade Harry borta vid Gryffindors sällskapsrum. Konstigt nog var det bara han och Hermione. Ron var inte där.
"Hej Irma" sa han. "Letar du efter Ron?"
"Nej, jag letar efter dig" sa jag. "Vill du komma med ett tag?"
"Visst" sa han förvånat och han följde efter mig.
Jag berättade allt. Hur boken slukat mig, hur jag hade frågat Percy, hur nyfiken jag var på min familj. Jag trodde att han skulle ycka att det inte var så märkvärdigt. Att han känt så i alla tider. Men han förstod. Han kramade om mig.
"Jag förstår" sa han. "Du är exakt som jag."
"Jag vet" sa jag. "Det var därför jag ville prata med dig."
"Skillnaden är" sa Harry. "Att du har vuxit upp med tanken att de du bor hos är som dina föräldrar. Så är det inte för mig."
"Jag älskar Weasleys" sa jag bestämt. "De är min familj. Jag kan bara inte sluta tänka..."
"Och det ska du fortsätta med" sa Harry. "Vet du, jag är inte så bra på sånt här, prata med Hermione."
"Men hon..."
"Vet ingenting om det här?" skrattade Harry. "Det tror jag."
"Du är klok" sa jag.
"Nej" sa Harry och skrattade igen.
Jag log. Harry var i alla fall snäll. Han hade varit snäll mot henne under somrarna också. Hermione var i och ju för sig klok hon med, men hon kändes inte som rätt person att prata med.
"Varför var inte Ron med er?" frågade jag.
"Jo..." sa Harry. "Vi har liksom, ja, kanske bråkat litegrann."

Skriv mer

Jättebra! Jag älskar verkligen din idé om att Luna har en syster! ♥♥♥♥♥♥♥

Bra!

10.
"Bråkat?" frågade jag. "Om vad då?"
"Jag vet inte" sa Harry. "Han bara blev arg."
"Prata med honom" sa jag bestämt. "Det funkar alltid. Så är det hemma med."
Harry nickade. Han verkade ha förstått. Han reste sig upp och jag följde med honom till Hermione. Hon stod och diskuterade med Luna om någon skrynkelhornad snorkacker.
"De FINNS inte, Luna" sa Hermione.
"Pappa har en hemma" sa Luna drömmande. "Du kan få se någon gång om du vill."
"Eh... Nej tack" sa Hermione tveksamt. "Harry! Irma!"
"Hej Hermione" sa jag. "Hej, Luna."
"Är det du?" sa Luna. "Från tåget?"
"Ja" sa jag glatt.
Harry gick iväg med Hermione och jag blev ensam med Luna.
"Vill du gå till biblioteket?" frågade jag.
"Okej" sa Luna, mer sjungande än nånsin.
Vi gick mot biblioteket. Klockan var väl 5 på eftermiddagen sådär och jag hade inte bråttom någonstans. Jag hade tid för en tur till biblioteket.

Det var höst. I slutet av oktober närmare bestämt. Det kändes tydligt när Hogwartseleverna drog sig mer och mer inomhus. Jag hade inte heller någon lust att gå ut. Jag och Ginny brukade prata vid ingången till Stora Salen. Nu var vi på väg dit.
När vi gick i korridorerna tänkte jag hela tiden: "Jag måste hitta något som kan ge mig ledtrådar till min riktiga familj!"
Tänk! En dörr uppstod framför oss. Rakt i korridoren. Jag hade aldrig sett den förut. Jag gick mot den och öppnade dörren.
Jag fann ett rum. Ett stort rum. Det fanns massa böcker i bokhyllor. Jag gick försiktigt in i rummet. Sen ropade jag åt Ginny att komma. Hon gick också in försiktigt, fast mer säkert. Jag tittade i en av bokhyllorna. Det var släktregister! Jag drog fram ett där det stod Flickor födda 1972, för då var jag född. Jag tittade noggrant igenom sidorna. Mitt namn verkade inte finnas där. Jag suckade. Jag skulle tydligen inte hitta något. Då såg jag ett tomrum. Ett mellanrum mellan raderna. Jag tittade närmare. Det första ordet verkade vara Irma.
"Ginny, jag har hittat något!" sa jag till Ginny.
"Vad?" sa hon.
"Mitt namn står här!"
Ginny kom närmare för att titta på ordet. Hon suckade.
"Det kan vara vilken Irma som helst" sa hon. "Efternamnet syns ju inte!"
"Men tänk om..." sa jag.
"Ja" sa Ginny. "Tänk om..."

Skriv mer