Syskon kärlek.

Julia (Paulis perspektiv)
- Jag har några frågor till dig, sa jag till Julia. För det första, varför tycker du att de är idioter? För det andra, vad har Sirius med det här att göra? För det tredje, kan du inte lyssna på Signhild?
Julia svarade inte.
Hon gick iväg.
- Julia, ropade jag. Jag menade inget illa!
Men hon hade gått.
- Bry dig inte om henne, sa James.
Han var otroligt söt.
- Hon är en av mina bästa vänner, sa jag.
- Jag förstår, sa James. Du måste försöka att övertala henne.
- James, sa jag medans tårarna rann. Vi är 11 år!
- Vad har det med saken att göra? frågade James.
- Vi förstår oss inte på sånt! sa jag. Jag menar det, vi är för unga.
- Varför hamnade du inte i Ravenclaw? frågade James.
- Varför undrar du? frågade jag.
- Du är så otroligt smart, sa han.
Han log mot mig.
Jag log tillbaka.
- Vad gör du, glasögonorm? skrek Severus Snape, som tydligen såg oss.
- Bry dig inte om det, sa jag. Du är fin i glasögon, så är det bara.
- Jag bryr mig inte om honom, sa James.
- Bra, sa jag.
Jag var lycklig.
Signhild och Julia var det ju inte så bra med.
Jag skulle försöka få de att bli mina vänner igen.
- Jag älskar dig, viskade jag.
- Vi förstår oss inte på sånt, sa James och fnissade till.
Jag fnissade jag med.
Sen brast vi båda ut i gapskratt.

Nästa kapitel skrivs av: Julia Ginny Potter

Grymt!

Förlåt mig ( Julias perspektiv)
Jag kan inte fatta att både Signhild och Pauli har gått och blivit kära i Potter och Lupin inte för att det är något fel på Lupin.
- Pauli, sa jag.
Hon vände sig om och kollade på mig.
- Vad vill du? frågade Pauli.
- Jag vill be om ursäkt, sa jag.
- Och varför skulle jag förlåta dig? frågade Pauli.
- För vi är bästa kompisar, sa jag.
- Du måste be James och Sirius om ursäkt först, sa Pauli.
- Jag kommer aldrig be dom om ursäkt, sa jag.
- Då kommer jag inte förlåta dig, sa Pauli och gick.
Fan vad hon ska vara envis då tänkte jag.
Jag fattar inte vad hon ser hos Potter.
Han är bara en idiot och han är inte snygg.
Jag gick tillbaka till uppehållsrummet och där satt Sirius.
- Sirius, sa jag.
Han vände sig om och kollade på mig med hat i blicken.
-Vad vill du mig? frågade Sirius.
- Får jag sätta mig? frågade jag.
- Visst, sa Sirius.
Jag satt mig och kollade in i brasan.
- Sirius förlåt för att jag har varit så elaka mot er, sa jag.
- Varför ber du om ursäkt? frågade Sirius.
- För jag vill inte förlora både min syster och bästis, sa jag.

Åååå meeer!!

Jag tycker det är jättebra.

Vänner igen (Signhilds perspektiv)

Remus och jag satt och spelade kort.
Plötsligt kom Julia in.
Jag försökte ignorera henne.
-Hej,jag vill be om ursäkta,sa hon.
-Har det hänt nått,sa Remus.
-Nej ingenting förutom att min syster har gjort nått jag inte tänker förlåta.
Julia stog där med tårar i ögonen.
-Förlåt,sa hon och sprang iväg.
-Ni kanske borde prata med varrandra,sa Remus.
-Okej,sa jag.
-Men kan vi ses imorgon,sa han.
Jag kände mig glad över att han frågade och kände att jag hade blivit aldeles röd i ansiktet.
-Vie...jag menar...visst,sa jag.
-Vi kan ses i biblioteket,sa han.
-Hejdå,sa jag.
Jag gick upp till flickornas sovsal och såg Julia sitta på sin säng.
-Julia,jag förlåter dig.
-Förlåt,sa Julia.
-Jag förlåter dig,sa jag.
-Men Pau...
-Hej sa Pauli,jag har tänkt efter lite och vill förlåta er båda.
-Vänner igen,sa Julia.
-Vänner igen svarade Pauli och jag.

Nästa kapitel kommer Harry-Potter-Bokslukaren att skriva.

Problem (Paulis perspektiv)
Jag var glad.
Vi var vänner igen.
Allt var bra.
- Jag måste gå, sa jag till de.
- Träffa James? sa Signhild och log.
- Ja, sa jag och log tillbaka. Men jag trodde att ni inte gillade honom.
- Nej, sa Julia. Det gör vi inte. Men vi tänker inte hindra dig från att gilla honom.
- Tack, sa jag och sprang iväg.
Jag letade efter James.
Han satt i biblioteket.
- James! ropade jag. Jag har blivit vän med tvillingarna!
- Vad bra! sa James i ett försök att le.
- Vad är det? sa jag.
Jag märkte att han var ledsen.
- Ingenting, sa han.
- Du kan berätta för mig, sa jag.
- Det liksom, sa han. Ingen gillar dig. Alla viskar bakom ryggen på oss att jag kunde valt en bättre.
- Är det sant? sa jag.
- Ja, sa James.
- Tycker du inte om det? frågade jag.
- Det är klart att jag inte gör! sa James.
- Då ska jag inte umgås med dig mer, sa jag. Jag vill det, men om du får problem för det...
- Det var inte så jag menade! sa James. Pauli, kom igen, jag vill inte sluta träffa dig, vad de andra än säger.
Jag log mot honom.
Han var så söt.
- Så länge de andra säger såna saker träffas vi inte, sa jag. När de slutar gör vi det igen.
- Snart? frågade James.
- Snart, sa jag och gick.

Nästa kapitel skrivs av: Julia Ginny Potter.

Meer! awesome!

Kul med en ny läsare!
Tack.

Ni slutar ni ( Julias perspektiv)
Pauli kom tillbaka rätt snabbt.
- Vad snabbt du kom tillbaka, sa jag.
- Jag och James har bestämt att vi inte ska träffas på ett tag, sa Pauli.
- Varför inte? frågade Signhild.
- För alla säger till James att han kunde ha hittat en annan att vara med, sa Pauli.
- Nu jävlar, sa jag och skyndade till biblioteket.
Jag kom in och såg en kille prata med James.
- Okej det räcker jag struntar i om ni inte gillar Pauli men ni ska fan inte prata bakom hennes rygg, sa jag argt.
James kollade på mig.
- Så nu har dom nog fattat, sa jag.
- Jag som trodde du inte gillade mig, sa James.
- Jag gjorde det inte för din skulle James utan för Paulis skulle, sa jag.
- Tack, sa Pauli och kramade om mig.
- Det var så lite så, sa jag.
- Jag ska gå inte störa er, sa jag.
- Nej du kan stanna Sirius ska ändå vara med, sa James.
- Ja snälla stanna, sa Pauli.
- Visst, sa jag.
Jag satt mig ner och efter typ en minut så kom Sirius.
- Hej, sa Sirius.
- Hej, sa jag.
Sirius satt sig bredvid mig och började leka med mitt hår.
Jag lät Sirius leka med mitt hår.
- Så jag som trodde du avskydde mig, sa Sirius.
- Jag tänker vara snälla mot er alla för att inte förlora Pauli och Signhild igen, sa jag.
- Jag som trodde det var för att du gillar mig, sa Sirius.
- Du kan ju alltid drömma det, sa jag och skrattade.