Percy Jackson roll med Singwithice [prs]

Okej, men vi skriver väl längre sen?
___________________
Jag hörde hur någon öppnade en dörr och kom ut. Jag vände mig om och fick syn på Willow, och varför just Willow?
- Vad gör du här? Frågade jag surt och blängde på henne. Jag slängde en blick på fladdermusen och såg hur den störtade in igenom fönstret.

Självklart
___________
Jag märker att Ewan är lika glad att se mig som jag är att se honom, med andra ord, inte alls.
"Jag var och pratade med mr. Brunner och fick två ministatyeter" säger jag. "Och jag fick även ett uppdrag gällande dig." Säger jag leende.

- Ehm, det finns en... Fladdermus bakom dig. Sade jag och såg lite skrämt på fladdermusen eller vad man nu skulle kalla den. Den jag kramade om hjälmen som vilade i min hand och i nästa sekund hade den förvandlats till ett spjut. hur hände det?

Jag ser bakom mig, jag letar i luften men märker ingenting.
"Det finns ingen fladdermus" säger jag och ser sen på Ewans hand, eller snarare vapnet i det. "Hur gick det till? Du hade bara den lilla hjälmssaken där precis" säger jag skrämt.

- Jag vet, jag är inte dum. Sade jag med en fnysning. Där var ju en fladdermus, eller något. Jag blundade i några sekunder och öppnade sedan ögonen igen, den var fortfarande där.
Mr Brunner kom ut ur sitt kontor och såg på mig och fladdermusen. Han drog spjutet från min hand och tryckte in den i fladdermusen. Jag såg skrämt på Mr Brunner.
- Kom, ni måste följa med mig. Mumlade Mr Brunner.

Jag ser skrämt hur en konstig varelse faller till marken, Mr. Brunner hade dödat den.
"Måste jag följa med honom?" Frågar jag irriterad över hans underliga beteende.
"Ja, kom nu" säger han. Jag mumlar en sak tyst och följer sen efter honom. Jag tar upp mina små statyer och börjar känna på den sköldliknande saken. Helt plötsligt så förvandlas miniskölden till en riktig sköld som har ett ansikte på såg, jag skulle gissa på att den ska föreställa Medusa. Skölden ser ganska skrämmande ut.

- Jag tänker inte följa med. Sade jag bestämt och lade armarna i kors. Jag blängde på Willow och hennes fula sköld som hade gjort samma sak som min hjälm. Jag var inte skrämd, det var nog bara någon konstig leksak, tänkte jag och vände mig och för att gå till lektionen igen, men Mr Brunner tog tag i min axel.
- Du följer med, även om du vill eller inte. Sade han strängt och började gå mot dörren. Jag fnös och följde surt efter.
Han tog fram sin telefon och ringde någonstans. Han pratade något om att någon hade fått veta och något om att vi måste på ett läger.
En taxibuss svängde in på parkeringen och Mr brunner lyftes in från bak med sin rullstol. Jag satte mig inne i taxibussen och tittade surt ut genom fönstret.

Innan jag går in i den dumma taxin känner jag på den andra statyeten som förvandlas till ett svärd som går i zick-zack och glöder av elektricitet, det skickar ut små elektriska blixtar då och då. Jag märker att det borde vara supervarmt att hålla i men jag känner inget alls. Jag tar och sätter mig i bilen så långt bort från Ewan som möjligt. Jag tar mig en titt på chauffören eller snarare chaufförerna. Tre gamla daner sitter i framsätena.

Jag tittade surt ut genom fönstret och suckade.
- Vart ska vi? Frågade jag
____________
Sorry, har helt slut på fantasi xD

Jag sitter och stirrar ut genom fönstret ända till Ewan frågar vart vi ska. Jag ser på honom med överlägsen blick.
"Vet du inte det?" Frågar jag. "Det är ju helt uppenbart"