Ron hos Dursleys

Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer NU

Förlåt, jag har inte skrivit på evigheter!!! Jag ger er ett kapitel nu, men jag KANSKE kommer att lägga ner den här ff:en.

Första juli. Harry och Ron satt på rummet och bytte chokladgrodekort. Det var lite knivigt eftersom Ron var under osynlighetsmanteln.Harry var nöjd med sina byten. Hitills hade han fått Dumbledore, Morgana och Godric Gryffindor. Men till hans stora förvåning fanns han själv där på ett av korten. Han skrattade till.
"Ron" sa han. "Visste du om att jag fanns på korten?"
"Ja!" sa Ron. "Det var där jag fick veta vem du var."
"Var inte det när du träffade mig?" sa Harry.
"Jo" sa Ron. "Men... du vet..."
"Jag vet" sa Harry.
De fortsatte att byta en lång stund. De pratade om allt möjligt. Quidditch, Hogwarts, läxor och annat sånt. Det var väldigt trevligt. Då hörde Harry från köket att det var dags att äta.
"Jag kommer strax" sa han till Ron och gick ner till köket. Lika välkommen som alltid.
Som tur var behövde han inte stanna så länge. Det var bara lunch så det var inte så mycket att äta. Harry lyckades till och med smuggla der en brödbit till Ron i fickan. Han undrade om Marge visste om att han brukade vara i sitt rum hela tiden, men han sa ingenting. Han sprang upp till sitt rum för att träffa Ron igen.

Lägg inte ner denna ff!!!! Jättebra kap förresten

Jag tycker inte heller att du ska sluta med denna, annars kan ju det här vara slutet.

varför vill du sluta denna ff? om du gör det får du faktiskt lov att fixa ett ordentligt slut!

Jag menade inte att göra det nu, men kanske sen.

Ok

riktigt bra

Jag har bestämt mig. Jag ska lägga ner den här ff:en, på grund av stress, dåligt samvete, och oplanering. Men jag kommer ge en epilog, så att jag inte får ännu mer dåligt samvete.

Epilog:

"Syns jag?" viskade Ron.
"Nej, du är helt osynlig", log Harry.
De båda pojkarna smög tysta nerför trappan. Harry hoppade över det nedersta trappsteget, och landade på mattan smidigt som en katt. Ron däremot visste ju inte det, så han kev på trappsteget. Det knakade till, men ingen verkade ha hört något.
"Vi ska åka nu, vi har inte hela dan på oss!" ropade Vernon otåligt utifrån bilen.
Harry suckade, och tecknade åt Ron att vara tyst. De smög sakta ut, och Harry blev en smula orolig. Om allt gick åt skogen nu...
Ron verkade också orolig. Han var på vippen att nysa, men lät bli. Det var förvånansvärt att allt gick så bra när det gällde dem.
Resan dit var ungefär lika intressant som de andra. De var sådär på gränsen att bli avslöjade, men de lyckades dölja att Ron var där.
När de kom fram till Kings Cross sprang Harry och Ron genast fram till mr och mrs Weasley, som redan var där och väntade på Ron.
När de var utom synhåll för Vernon tog de av Ron manteln. Först möttes han av kramar från mrs Weasley, sedan otroligt många mugglar-frågor från mr Weasley. Harry log. Han visste att det var här han hörde hemma.

Super bra