Divergent

Sol såg efter Blondie med dyster uppsyn, klänningen gjorde henne inget, men att leva här? Hon skakade på sig och torkade mannens fötter med en handduk. Mannen log ett tandlöst leende som säkert skulle kallas vänligt men i hennes ögon var det bara en för henne hemsk framtid.
Kai och flickan var försvunnen och hon hällde undan det smutsiga vattnet innan hon började om på nytt men nu med en yngre kvinna något äldre än henne själv, troligen någon som inte klarat inträdesproven till en falang.

Kai och flickan kom till byggnaden och gick in. Kai gick till Sols säng och tog fram klänningen. Han såg nyfiket under sängen, och mellan madrassen för att se om han hittade något, men det han såg var inte av värde så han lät det vara. Han vände sig mot flickan som vid det här laget fått på sig klänningen. Hon satt vid en av de bortre sänganna och granskade Kai med ett flin. Kais ögon smalnade och han såg misstänksamt på henne. "Du hör inte hit, eller hur? Är du Divergent?" frågade hon. Kai såg oförstående på henne. "Divergent?" frågade han och tog ett par steg närmare.
Flickan fnittrade till. "De säger att det val ni gör är för er skull, men ni vet ingenting. Jag tycker synd om er." sa hon bitskt. Kai knuffade ner flickan i sängen. "Tala klarspråk ditt lilla äckel!"
Flickan log igen. "Regeringen. De tror de fejkar der bra, de tror de lyckats lura er. Men det finns så många små misstag. Misslyckas med intagningsproven Kai. Då kommer du se vilken stor värld de gömmer för dig!" sa hon bara och ställde sig upp. Återigen hade hon på sig en oskyldig min. "Ska vi gå?" frågade hon blygt ivh räckte Kai sin hand. Han tog den och gick efter henne, ut mot de andra falangbytarna. Han log och såg hyfsat okej ut, men inuti var han inte lika säker på saken.

Sols min sa inget men hela hon, hennes hållning visade avsky som egentligen var rädsla för dessa falanglösa. Rädslan att bli som dem kröp inpå hennes skinn. Tålmodigt tvättade hon deras fötter om än med avsky inom sig och ett milt leende på läpparna.
Hon såg upp från ännu en hon tvättat då Kai och flickan kom åter.
"Vad vacker du blev, du kommer växa i den." sa hon till henne, en ren varelse hade hon enklare att vara vänlig mot.
"Kom här." sa hon sedan och gav Kai sin hink och tvål.
"Ska kamma ditt hår." sa hon till flickan och med lättnade lämnade hon över tvättandet till honom och började reda ut flickans tovor.

Kai tog med en suck emot hinken och tvålen och gick fram till en gammal kvinna. Hon log vänligt. "Hej." sade hon.
Kai hade verkligen ingen lust att prata, han kände sig för orolig. Allt det flickan sagt om regeringen och små misstag och allt vad det var fick Kai att bli både nyfiken och samtidigt väldigt rädd. Och den där flickan... Det var något med henne, något annorlunda. Han kunde liksom känna dig. Nej, vad han mest behövde just nu vad en tur med tåget. Kai log. Nu visste han vad han skulle göra den natten.
"Hej." svarade Kai tyst. Han doppade tvålen i vattnet och tog sig sedan an en av kvinnans fötter medan hon småpratade om vädret och om sina nya trasor (eller som hon sade, "kläder" .

Sol satt med korslaggda ben på gräsmattan med flickan framför sig. De var nära de andra så samtalet handlade mest om väder och vind, om mat. Flickan hade en förtjusning i vattenmelon något som Sol endast smakat en gång. Det fridfulla inom henne som brukade hålla henne lugn vad det nu var fanns inte där. Det härjade känslor inom henne som hon inte var van vid, ögonen gnistrade till då och då som hon tänkte på något, något som inte hade med osjälviskhet att göra. Då hon var klar var flickan ren och fin och hade håret i två flätor.
"Tack" sa flickan och kramade spontant om henne innan hon dansade runt på gräsmattan med den röda klänningen svepande om sig.

Kai kände hur han blev mer och mer avslappnad, med kvinnans småprat och den hala tvålen i händerna. Han betraktade flickan medan hon dansade för sig själv en bit bort på gräsmattan. Sen vände han blicken mot kvinnan vars fötter han tvättade och log vagt. Hon log åter. "Hon är en av de speciellaste människor jag känner!" sade hon. Kai nickade, nog kunde han hålla med kvinnan alltid. Fast han trodde inte de menade på samma sätt, inte efter vad Kai nyligen hört från flickan. Kais blick drogs bort mot Sol. Hon satt med korslagda ben några meter bort i gräset och betraktade den dansande flickan. Kai roades aningen av synen, varför visste han inte.

Sol ryckte till kände att någon betraktade henne och mötte Kais blick men vände undan sin. Som han skulle se i hennes ögon att hon inte var osjälvisk, att något rusade inom henne. Något som ville få henne att göra något, något vad visste hon inte men något hon aldrig gjort förr, fått göra förr.
Blondie klappade i händerna och samlade ihop dem, de var klara för dagen och de skulle få mat. Hur det hade gått skulle de få höra sedan.

Kai skrattade aningen hånfullt åt Sols reaktion när hon märkte honom. Han tvättade av händerna och sade adjö till kvinnan. När han skulle lämna ifrån sig baljan och allt annat kom flickan fram till honom. Kai såg upp mot de andra och drog dem lite åt sidan. De båda ställde sig nära varandra med huvudena tätt intill. "Kom när du är redo. Jag väntar här på dig!" sade flickan tyst. Kai nickade om än misstänksamt och återgick till att jobba. Han agerade som vanligt men ögonen lyste av iver och nyfikenhet.

Sol såg flickan och Kai, vad hade de gemensamt om? Vad talade de om? Hon tvättade baljorna som Blondie sagt åt dem sedan leddes de alla till huset där de hade sina sovsalar. Sol kastade en arg blick åt Kais håll, hon störde sig på hans skratt åt henne, hans sätt.
De leddes in i ett kalt rum med träbänkar och en stor kastrull med något grått blaskigt, skulle de inte få ordentlig mat nu heller? tänkte Sol irriterat.

Kai följde Blondie ut i en kal sal där de fick sätta sig vid ett stort, runt bort av trä. Bänkarna var även de gjorda av trä, och hade små gupp efter alla som suttit på den. Den var tydligt sliten och maten - om det nu räknades som mat - var blaskig och grådaskig. Kai ville bara kräkas då han såg den. Sörjan var lika grå som de osjälviskas kläder. Alla satte sig vid bordet och tvingades servera soppa åt den som satt åt höger. Kai hade hamnat bredvid Sol, och hällde nu upp en stor sked soppa. "Smaklig måltid!" fnissade han tyst, och för en gångs skulle lite vänligt. Han själv serverades ungefär lika mycket och han började försiktigt smaka på vad det nu var. Det smakade någon slags svamp.