The Vampire's revenge(Dragon Fantasy)

Solena var tillbaka med vild blick och blod på kläderna. Hon går raka vägen till honom och rycker i hans ben.
"Huset städar inte sig själv." muttrar hon hotfullt innan hon åter försvinner ut.

David såg med skrämt upp på henne och nickade darrigt. Han tog sig upp även om han helst av allt ville sova igen. Han visste hur hennes hus var utformat, så han tog först disken och gick ner och tog hand om den, innan han såg till att smulorna och det andra var borta. Det var utmattande med allt, men han sa inget utan hoppades bara hon skulle bli nöjd.

När mörkret fallit var hon tillbaka men verkade inte bry sig om städningen hon bara sjunker ihop mitt i hallen efter hon låst dörren. Något verkade ha hänt, något som fått hennes kläder sönderrivna och ett blåslaget öga.

David hörde att hon kom hem, han var i trappan på väg upp efter att ha stoppat in städgrejerna. Tveksamt gick han ner igen och bara såg på henne en stund. "Hur är det?" mumlade han tyst och med sänkt blick då han inte ville ha hennes vrede över sig.

Solena såg inte på honom.
"Min trolovade, trodde han var död." sa hon och drog ner tröjan över axeln. Ett stort brännmärke, hela axeln som om någon kastat in henne i elden.

David stirrade på hennes axel, något förfärad och föll ner på knä vid henne även om värktabletterna slutat fungera nu och hans rygg värkte. Han studerade brännmärket och försökte se om han kunde göra något. "Jaså..." mumlade han tyst och reste sig igen med hopsjunken kropp. "Om du inte vill att jag gör något annat, går jag och lägger mig...".

"Gör vad du vill." mumlade Solena ointresserat med de röda ögonen långt bort och gick in i sitt rum. Den vanliga Solena var inte där men hon var trött och uppgiven, hon orkade inte bry sig. Hennes lilla lägenhet på två våningar var nu städad, men inget hon märkte.

David sa inget mer och tog sig upp. Han kröp ner i sängen och somnade snabbt. Nästan morgon vaknade han dock tidigt, han hade haft mardrömmar...Om Solena, han kände inte igen henne längre, hon skrämde honom...Men han älskade henne ännu.
Tyst tog han sig upp från sängen och gick förbi hennes rum, han såg på henne i sängen en stund och fick plötsligt tårar i ögonen, hur kunde det ha blivit såhär?

Solena låg med bar överkropp, bara bh då. Axeln var svullen och röd och hettade. Då hon sov såg hon ut som den vanliga Solena, den milda, den som hade hållt monstret inom sig i århundranden.

David stirrade lätt på henne, den bara överkroppen, mest på axeln. Han hämtade tillslut vatten och något som verkade vara bra mot svullnad och började sakta rengöra hennes axel och smörja på. Han suckade lätt och smekte hennes kind, han önskade att allt var som vanligt, så att de sovit tillsammans, att allt var bra. Men nu var han fast där och hon var inte som sig själv...

(Kanske hon börjar ta honom mot hans 'vilja'? Liksom för att hämnas mot honom och alla män?)