Någon som vill rollspela?

Låter bra, du kan väl vara nu så blir jag efter o.s.v.?

((Okej Jag lägger föresten in mallarna i första inlägget så vi hittar dem lätt ))

Tiars ögon tog någon sekund att vänja sig vid mörkret efter att hon hade kommit från den soliga gården till det lilla rummet hon hade blivit ombedd att vänta i. När hon vande sig vid det dämpade ljuset fick hon en smått irriterad min i ansiktet.
Hon hade först känt sig väldigt stolt över att kungen hade valt att kalla på henne, även om hon inte visste varför. Det hade ändå glatt henne. Men nu när hon såg Yana i rummet försvann det största av glädjen. Tiar gillade verkligen inte Yana, hon var en av dem där bara muskler ingen hjärna enligt Tiar. Tair var verkligen inte sugen på att ha något med henne att göra, förhoppningsvis var hon där av än helt annan anledning än Tair själv.
Tiar nickade stelt åt Yana som hälsning och gick sedan till den närmaste stolen och satte sig. Utan att titta på Yana.

(Usch för inlägg som raderas -.-)

Zitch gick upp ur sängen ungefär när mötet skulle börja. Hon klädde på sig och drack lite vatten, lugnt och normalt, och gick sedan.
Medans hon gick i korridorerna funderade hon på vad det här kunde handla om. Varför skulle kungen vilja ha med henne? Han måste verkligen vara desperat för han näst intill hatade henne.
Det var förmodligen för hennes attetyd och hur hon alltid kom sent till saker då hon inte brydde sig om tiden.
När hon som väntat kom sent in till rummet la hon märke till kungen och två andra personer.
Dem hade Zitch nog sett några gånger men aldrig riktigt lagt märke till. Vad hette dem nu igen.
'Banan, Yanan, jus det, Yana. Den andra då? Tiger, Tiara, Tiar, så var det!' Tänkte hon medans hon studerade rummet. Hon tog en stol och satte sig lite avlägset medans hon väntade på att någon skulle börja tala.

Vad gjorde hon här? Inte kunde Kungen kallat dit Tiar. Det var ju henne han ville prata med, inte den där flickan som trodde att hon visste allt. Och den andra flickan, den tysta mörkhåriga. Yana tyckte sig känna igen henne, men hon kom inte ihåg namnet. De båda andra satt på stolarna och verkade önska sig därifrån. Det lilla rummet var olidligt tyst, trots att de nu var tre personer där inne. Yana bestämde sig för att bryta tystnaden.

"Vad gör ni här då?". Hon sade det till ingen särskilld medan hon fortsatte att vandra fram och tillbaka genom rummet.

Tiar visste inte riktigt vem tjejen med det svarta håret var. Hon hade sett henne förr, men hon hade aldrig trott att hon av någon anledning skulle prata med henne. Så Tiar hade aldrig gett henne mycket uppmärksamhet. Hon funderade på att strunta i Yanas fråga, men hon var alldeles för nyfiken på om de andra var i rummet av samma anledning som henne. Speciellt undrade hon med Yana, hon hoppades verkligen att det bara var Tiar själv som skulle träffa kungen.
"Kungen ville träffa mig" svarade Tair, hon höll rösten neutral. Om läget vore annorlunda skulle hon kanske låta stolt, men hon skulle bara verka dum om de andra också hade blivit kallade av kungen.

Zitch valde att inte svara, det vore onödigt att svara på en fråga som senare skulle svara sig själv.
Hon reagerade dock när Tiar talade.
Kungen? Det var därför hon själv var där. Inte för att hon brydde sig precis, om hon var hitkallad av kungen kanske hon själv bara skulle få veta att hon var banlyst eller något.
Hennes ögon lyste bakom hennes huva som dolde halva ansiktet och hon drog en kniv från sitt bälte.
Uttråkad av det hela började hon "leka" med kniven genom att snurra den och riva små sträck på stolen hon satt på.

Det kunde inte vara sant. Varför hade Kungen bett Tiar att komma dit? Vad kunde hans majestät vilja henne? Yana hade en teori om att Kungen ville använda sig av henne skicklighet med vapnen på ett eller annat sätt, men Tiar kunde ju ingenting, hon var oftast helt borta med näsan i en bok.

Eftersom både hon och Tiar tydligen var ditkallade tänkte Yana att den där andra flickan var det med, det verkade vara den mest logiska förklaringen. Men hon tyckte tydligen att hon var alldeles för viktig för att svara på en enkel fråga, och sedan satte hon sig och lekte med en kniv. Det irriterade Yana, och eftersom hon inte hade något bättre för sig gav hon efter för irritationen.

"Du vet att det där är Kunges stolar va? Vem är du ens?" Yana ställde sig lutat mot väggen mittemot flickan med kniven.

Tiar tittade ogillande på den svart håriga. Hon gjorde på en och samma gång tre saker Tiar hatade. Det första, svarade inte på en fråga, det andra, lekte med vapen och för det tredje, onödig förstörelse. Vapen var till för allvarliga situationer, dem var verkligen inte leksaker, och Tiar hade aldrig förstått vad poängen med förstörelse var, att ta saker som fungerade perfekt och förstöra dem? Tiar hade verkligen ingen aning om vad det skulle vara bra för, ett säkert tecken på att flickan var dum. Och som Yana sa var det faktiskt kungens stolar. Ville flickan få problem? Ännu något som vittnade om dumhet.
Tiar hade ingen lust att prata med någon som verkade använda vapen snarare än ord, därför satte hon sig tillbaks och väntade på att Yana skulle ta hand om arbetet att få reda på vem flickan var.

Zitch stannade upp mitt i en rörelse och kniven drogs i ett långt streck. Hon tittade upp på Yana som stod lutad mot väggen.
Zitch studerade flickan. Hon var uppenbarligen en såndär som behövs när man ska vinna en brottningsmatch. Hon funderade över saken och la då märke till, utan att vrida sitt huvud, att den andra personen värkade visare på något vis.
Dem 2 skulle bli ett bra team, en hjärna och en muskelknutte.
Zitch lägger tillbaka kniven i sitt bälte och lutar sig tillbaka.
Hon orkar faktiskt inte svara.
Kunde den där kungen inte bara ta och komma?

Yana gillade inte den här flickan. Så oartig! Var det något som hon verkligen avskydde så var det att bli ignorerad. Hon hade lust att ta de få stegen fram till henne där hon satt och slå till henne, men lyckades lägga band på sig själv. Det skulle inte vara särskilt klokt att starta slagsmål mitt framför näsan på Kungen. Men när de kom ut, då kanske...

"Hördu, jag pratar faktiskt med dig! Är du stum eller, vad heter du?" Sa hon irriterat och korsade armarna som en säkerhetsåtgärd. Att slå till henne var väldigt frestande...