Profetissan (prs

Emanuele såg sig om i sovsalen de andra David Mattias Albin och Fredrik sov fortfarande· Han satte sig på sängen och suckade han hade sett skogen kanske rösten hade något med skogen att göra? han reste sig och fubderade pp om han skulle våga väcka någon av de andra·
" Vad vill du ? " frågade David i mumlande ton Emanuele såg mot Davids säng

Amy kom hela vägen till den stora hallen utan att bli upptäckt. Hon kom nära ett par gånger, och gömde sig bakom statyer först i sista sekunder. En gång hade en lärare fått syn på henne innan hon kunde gömma sig. Som tur var gick det snabbt och läraren gick vidare innan hon hann uppfatta Amy på riktigt.
Dem stora portarna var stängda. Amy smög sig snabbt närmare. Hon tryckte försiktigt på dem. Hon brukade inte smyga ut ur slottet under natten. Hälften av tiden som hon faktiskt hade försökt komma ut hade portarna vara låsta. Som tur var var dem upplåsta kvällen till ära.

" Hade du också en konstig dröm? " frågade Emanuele
" Jag hörde en röst som sa kom " sa David sömnigt
" Det hörde jag med " sa Emanuele

((Alltså om du inte skriver mer så blir det så otroligt ojämnt. Det blir inte kul för mig, om jag måste skriva en meningsinlägg om att min karaktär går mot rösten, om det fortsätter så hoppar jag ur rollspelet))

( Men det är svårt för mig att skriva jättelångt då jag är inte är en sån som skriver
superlångt)

((Jag pratar inte om längden på inläggen, jag pratar om vad som händer i inlägget, du får skriva kort om du vill, men mer måste hända. Jag skrev ett inlägg om hur min karaktär kom halvvägs till skogen, medan dina säger tre meningar som knappt ändrar vad som händer i rollspelet alls. Skriv att mer händer, snälla))

Emanuele såg på David hans trötta sura blick svarade genast på frågan om han inte ville ta reda på vart rösten kom ifrån. Emanuele suckade och gick mot utgången
" Hörru vart ska du? " frågade David
" Ta reda på vart rösten kommer ifrån " sa Emanuele
" Och få avdragna elevhemspoäng du glöm det " sa David och följde efter honom. Emanuele log för sig själv och gick ner för stora trappan. Han såg sig om efter perfekter och lärare
" Du vi går tillbaka " sa David
" Om du inte vill få avdragna elevhemspoäng så är det bäst för dig att vara tyst " sa Emanuele och log mot David.

Amy smög ut och träffades av den fuktiga nattluften. Det var ovanligt kall för att bara vara september. Amy gillade det. Natur verkade alltid mysigare och mer intressant i natt ljus. Hon borde verkligen kampa oftare, och smyga ut till skolgården mycket mer.
Medan Amy gick mot skogen reflekterad hon om hur annorlunda allt var när man var ensam. Det var så lugnt och fridfullt. Det ända ljudet Amy hörde var gräshopporna i gräset. Himmeln var lika stjärnklar som i hennes dröm, och den spegelblanka sjön reflekterade ljuset.
Det var så mycket mörkare på landet än inne i staden, Amy älskade det. Hon gillade mörker. Det kändes inte alls som om den förbjudna skogen var full av monster. Amy var inte ens orolig för att gå in där längre.
Hon hade ingen brottska. Hon gick långsamt längs det våta gräset och söp in mörkret och tystnaden.

David såg på Emanuele han ville säga något skälla ut honom för att han hade fått honom att följa efter Emanuele. Men Emanuels triumferande leende fick honom att vara tyst. Han följde efter Emanuele ut ur slottet.

((Vad händer med Will nu? Är hon inte med längre.))

Amy hade kommit fram till skogsbrynet när hon stannade helt och tittade tillbaks mot skolan. Hon hade inte längre lika stor lust att gå in där. Även om hon gillade mörker ogillade hon att snubbla fram mellan träd utan att se något. Det skulle betyda att hon skulle behöva tända sin trollstav och gå igenom skogen som en brinnande fackla. Inte något hon suktade efter.
Amy skulle precis gå in när hon såg att porten till skolan öppnades och stängde. Amy stelnade till. Hon kunde omöjligt se vem som hade kommit ut. Var det en vän eller fiende? Lärare eller någon annan random person som hade blivit galen och hörde röster?
Amy var för nyfiken för att kunna gå in i skogen utan att se vem det var. Hon gömde sig bakom några träd och väntade.