Obliviate (SV)

Haha själv var jag kortare än 137 cm när jag var elva så jag antar att det kan vara väldigt stor skillnad...
Men tack för allt beröm jag ska skriva ett till kapitel så fort jag hinner.

Jaaaaaaaaaaaaaaa♥

NYTT KAPITEL!

Kapitel 7

Jag och mamma går för att köpa en uggla till mig i stället. Miranda verkar ha fullt där i trollstavsbutiken och vi vill inte låta folk vänta. Så vi tänker gå tillbaka dit sedan igen när Miranda har lite mindre kunder.
Inuti uggleaffären luktar det ganska mycket djur, vilket man i och för sig kan förvänta sig. Och i olika gigantiska burar flyger ugglor omkring. Jag lägger märke till en tjej i min ålder som står och tittar på ugglorna.
”Hej!” Säger jag och går fram till henne. Hon vänder sig om och ler när hon ser mig. Hon har rött hår och gröna ögon. Och en massa fräknar. På något sätt påminner hon mig om Ginny Weasley.
”Hej, jag försöker att välja en uggla, men det är så svårt. Alla är så underbart fina. Jag har stått här i minst en timme nu…” Säger hon.
”Jag ska också ha en uggla. Ska du också börja på Bauxbatons?” Svarar jag.
”Ja det ska jag! Vad roligt, tänk om vi hamnar i samma elevhem!” Säger hon glatt.
”Elevhem?!” Utbrister jag.
”Du har läst Harry Potter böckerna va?” Säger tjejen och skrattar lite.
Jag nickar till svar.
”Lyssna nu så ska jag berätta för dig hur det ligger till. Det är såhär, Bauxbatons är väldigt annorlunda i Harry Potterböckerna mot vad det är i verkligheten. Det är inte alls så att alla är jättesöta och har vackert blont hår och blå ögon. Men att man har blå kläder stämmer. Fast sedan så har man även slipsar, sjalar och halsdukar i elevhemmets färg. Lebrave, Sagete, Paisilbe , Malace. Det är elevhemmens namn. Lebrave är elevhemmet för de modiga och deras färger är svart och blått. I Sagete finns de vällärda och kloka, och deras färger är rosa och blå. Paisible innehåller de allra snällaste och omtänksammaste eleverna och har färgerna gult och blått. De som hamnar i Malace är sluga, deras färger är grön och blå.”
”Oj, det var mycket nytt att ta in.” Säger jag.
”Haha jag förstår dig. Du är alltså mugglarfödd.”
”Mm…” Säger jag. Tänk om hon inte gillar mig för att jag är mugglarfödd.
Men hon verkar bara glad.
”Titta. Det finns två sådana där söta bruna ugglor. Vi kan väl ta en varsin?” Hennes röst är len och ljus.

Tjejen, som tydligen heter Maya, och jag har en varsin uggla på axeln. Jag smeker ugglans bruna fjädrar med handen. De är precis i samma nötbruna nyans som mina ögon och mitt hår. Jag undrar om jag kan skicka brev till min brevvän uppe i Sverige med den här ugglan. Vi har skickat brev till varandra sedan jag var åtta år. På engelska alltså, jag tror inte att hon kan prata franska. Hon var här i Frankrike på semester med sin familj. Vi träffades på en restaurang och sedan dess har vi fortsatt hålla kontakten. Men jag har aldrig varit i Sverige. Jag hoppas att jag får hälsa på henne där någon gång i mitt liv. Hon är så snäll och jag kan berätta allt för henne. Hon heter Ester. Det är ett väldigt ovanligt namn. Jag har aldrig träffat någon annan som heter så. Men i Sverige är det kanske vanligt, jag vet inte.
”Vad ska hon heta? Ugglan alltså?” Frågar mamma mig och ler. Hon hade precis räckt över 30 euro till mannen bakom disken.
Jag har inte tänkt på att ugglan behövde ett namn också. Jag tänker en stund innan jag öppnar munnen och säger:
”Ester. Ester ska hon heta.”

Jättebra!
Men du kanske borde läsa genom texten, det var lite konstigt på vissa ställen.

Gryyyy. Mmmmm...ttttt

Mer mer, nämde jag MER?! Du skriver jättebra

BRAAAA^^

Tack! Jag trodda att denna helgrymma lagts ner grymt!