PRS(Isse Weasley)

Thomas suckade ut då hpn gått och såg mot äpplet. Han lyckades få tag på det och snart var bara kärnhusrt kvar. Han försökte sedan komma loss. Han tänkte fortsätta försöka.
Snart var hans händer fria och lätt fickhan loss fötterna. Snabbt tog han sig upp och och slet upp källardörren och tog sig ut. Han tänkte fly.

Hon blev klar med sitt inköp och började gå hemmåt. Väskan var tung och hon såg inte fram emot att träffa sin "Uppdragsgivare" men hon hade inte mycket till val. Hon var nära huset då hon märkte att dörren var uppen. Hon sprang dit och mumlade för sig själv "Vad ha nu gjort?".
Hon kastade in varorna.
Först skrek hon efter honom i huset och började sedan leta ute.

Thomas hörde henne leta, han var en liren bit från huset bara. Han fortsatte springa, men vart var han egentligen? Han behövde hjälp men vart skulle han gå? Han sjönk tillslut ihop vid ett träd och försökte komma på vart han kunde gå

Shadow visste att hon inget kunde göra om hon var stressad. Hon lugnade ner sig och blundade hår, stärkte alla sina sinnen.
Fotsteg, höger.
Hon följde ljudet med snabba fötter i den riktningen hon hört det.
Hon ser honom vid ett träd, men vad ska hon göra nu?
Svaret var lätt, ta honom tillbaka till gömstället, chefen kommer snart!
Shadow går fram till pojken och säger:
"Har inte tid att leka nu, kom, vi måste tillbaka!? Och tar honom i handleden.

Thomas hade precis bestämt vart han skulle gå då hon hittade honom. Genast började han kämpa emor. "Nej! Jag tänker ta mig hem! Inte vara en jävla kidnappad prins!". Han försökte fly igen.

"Kidnappad är ett så starkt ord..." Mumlar hon. Shadow känner hur han kämpar emot, tar fram en kniv och trycker skaftet i revbenen på honom för att få honom att tappa andan. Sen drar hon honnom i kragen på tröjan och riktar knivens vassa blad mot strupen.
"Kom nu! Ifall du inte är på plats när chefen kommer lär han skada dig hårt. Mer än jag kommer!" Hennes ansikte är nära Thomas. "Inte för att jag bryrig, orkar bara inte städa bort allt blod, det är allt..." Tillägger hon snabbt.

Thomas tappade andan av slaget och försökte dra efter luft. Han slutade upp med att kämpa emot då han helt glömt det för tillfället.
"Och jag bryr mig inte om.att du få torka upp blod" mumlade han efter att ha återfått andan. Han började dock följa efter henne. Han ville inte få halsen avskuren.

"tack!" Säger hon en aning bittert. Hon är inte på humör!
När de når huset leder hon ner Thomas i källaren igen.
"Vill du ha något ers exellence?" Frågar hon spydigt och bugar efter att hon ksstat något på soffan.

Thomas satte sig tungt i soffan och såg förtvivlad ut i några sekunder. "Ja, min frihet att gå härifrån". Han visste dock att han inte skulle få det, utan var fast.

Shadow skulle precis svara då en knackning hörs från ovan.
"Fan!" utropar hon. Hon binder fast armarna med nya rep och springer till övervåningen. Källardörren är trasig nu så den går inte att stänga. Hon svor innombords och öppnar ytterdörren.
"Hej chefen!" Säger Shadow, en aning retfullt men ändå med respekt.